Protesters in Oakland, California, are launching a citywide general strike today that will include an attempt to shut down the nation’s fifth-busiest shipping port.

- Occupy Oakland Prepares for General Strike as War Veterans Organize Day of Action at Occupy Camps (Democracy Now)

It is precisely due to this architecture of flows that the metropolis is one of the most vulnerable human arrangements that has ever existed. Supple, subtle, but vulnerable. A brutal shutting down of borders to fend off a raging epidemic, a sudden interruption of supply lines, organized blockades of the axes of communication – and the whole facade crumbles, a facade that can no longer mask the scenes of carnage haunting it from morning to night. The world would not be moving so fast if it didn’t have to constantly outrun its own collapse. /…/

That is what the American longshoremen understood when they struck in October, 2002 in support of three hundred jobs, blocking the main ports on the West Coast for ten days. The American economy is so dependent on goods coming from Asia that the cost of the blockade was over a billion dollars per day. With ten thousand people, the largest economic power in the world can be brought to its knees. According to certain “experts,” if the action had lasted another month, it would have produced “a recession in the United States and an economic nightmare in Southeast Asia.”

-  Fourth Circle “More simple, more fun, more mobile, more secure!” (The Coming Insurrection)

Skända bilen! Svik automobiliteten! Vägra individualismen! Var kollektivtrafikant! Bränn alla bilar! Brinn alla hjärtan! Danos más gasolina!

2. Elisabeth Ohlson Wallin stod kanske för kvällens bästa utställning, “Heteronorm och etnonorm” i slottets lokaler. Det är oftast en fröjd att skåda Wallins bilder, som kombinerar vackra bilder med starka budskap som ifrågasätter normer. Jag fick chansen att träffa en av hennes modeller och diskutera konsten också. Kvällens höjdpunkt.

3. På arrangemang brukar vegetarisk mat vara helt och hållet bortglömt. Igår åt jag lunch på den vegetariska restaurangen Fröjas Sal, som bjöd på tofuprovning och diverse tofurätter. På kvällen åt jag sojakorv i LOs tält. Det gjorde mig glad att de möjligheterna fanns. Heder till LO som erbjöd vegetariskt alternativ när de delade ut gratis korv.

4. Kulturnattens koncept för toaletterna var en fröjd att skåda. Offentliga toaletter vid arrangemang brukar bli ett äckligt helvete invändigt. Vissa löser det genom att börja ta betalt för toalettbesöken. Vissa löser det genom att hyra in massor av extra städare. Vissa löser det genom mer polisiära insatser. Åtgärderna skapar missnöjdare människor och är riktigt dyra.

Därför är jag glad att Kulturnatten hittat en jättebra lösning. De hade inrett toaletterna så fint, färgglatt och personligt att ingen kunde smutsa ner toaletterna utan att skämmas. Toaletterna var en fröjd att besöka, både hygienmässigt och estetiskt. Jag hoppas att fler arrangörer tar efter den lösningen.

Visst vore det fantastiskt med en öppen lokal för vänstern i Uppsala. En plats för diskussioner, studier eller bara gammalt hederligt häng. En vänsterbokhandel med ett brett utbud av fack- och skönlitteratur, såväl intellektuell som lättillgänglig, anarkistisk som vänsterpartistisk, feministisk som antirasistisk. En mötesplats för gamla och unga, reformister och autonoma, aktivister och nyfikna. 

I en stad där gentrifieringen bara accelererar, där kulturföreningars resurser omfördelas till politiskt neutral idrott och där moderaterna styr kommunfullmäktige kan något sådant framstå som en dröm, något som den samtida kapitalismen aldrig kan tillåta sig rymma. Men drömmen är på väg att bli sann.

Den fristående kulturföreningen Projektil har bara funnits i ett drygt halvår men vi är på god väg mot att kunna öppna ett socialistiskt bokcafé, vilket är vårt syfte, redan nu under hösten 2011. Men inget är gratis under kapitalismen; för att nå ända fram behöver vi din hjälp.

Under augusti månad ber vi alla med hjärtat till vänster och ekonomisk möjlighet att fråga sig om en är beredd att göra en insats för att förverkliga bokcafét. Vi hoppas och tror att vi kan få in 10 000 kr på en månad, vilket skulle motsvara 100 kr från 100 kamrater. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

DELTA I KAMPANJEN 

• Sätt in en valfri summa pengar på plusgirokonto 58 84 97-8, märk donationen ”donation”.
• Sprid ordet! Bjud in till facebookeventet, länka, twittra, blogga och kanske till och med prata med dina vänner.

Event på facebook: https://www.facebook.com/event.php?eid=220928881286753

En affisch man kan skriva ut och sprida: http://dropbox.jobjorn.se/projektil.pdf

Men Uppsalahem beslutade sig för att ge oss som tvingas lämna Uppsalahem en avskedspresent. Varsin gratis cirkusbiljett. Cirkus Skratt utnyttjar och plågar mängder av djur för att kunna visa upp dem på scen som underhållning (som otroligt många cirkusar). Jag är helt bestört över att mina hyrespengar gått åt till att finansiera sådana här barbartendenser som hör hemma under förra århundradet. Anser verkligen Uppsalahem att det här är sund underhållning?

Jag kommer att bli ledsen över att inte åtnjuta den nivå av kvalité Uppsalahem erbjudit mig. Men den olyckan kompenseras definitivt av det faktum att en del av de dryga 4000 kronor i månaden jag betalar för lägenheten inte går till att finansiera empatibefriat förtryck. Tack för att jag får en annan hyresvärd, Uppsalahem. Jag kommer inte att sakna er.

Läs mer om cirkusar här. Eller här.

I texten står alltså:

Hej Jimmie!

Jag hörde att ni behövde hjälp med er åsiktsregistrering som ni arbetar med här http://www.aftonbladet.se/nyheter/almedalen2011/article13305197.ab

Det har inte kommit till min kännedom att jag blivit fotograferad av, så jag kan väl lika gärna skicka in en bild själv (så får jag chans att välja en snygg bild också). Jag hoppas verkligen att du förstår hur mycket åsikter jag delar med de andra människorna som aktivt protesterar mot er rasistiska politik.

Jag står bakom alla de hjältar som dagligen kämpar emot era försök att etablera er som politisk kraft, oavsett om det handlar om att arbeta parlamentariskt för fri migration eller om det handlar om att aktivt avbryta era pinsamma försök till manifestationer. Jag hoppas därför att ni kan registerföra mig så omgående som möjligt.

Jag har inte bara bifogat en fin bild på mig, utan länkar också nedan till en sida med fler bilder på mig, samt övriga personuppgifter. Jag vet inte vilka uppgifter ni registerför, men om jag kan komplettera gör jag gärna det. Vill ni kanske ha mer information om min släkts internationella bakgrund? Säg till, så kan jag sammanställa information om mina ättlingars nationaliteter.

http://www.isakgerson.se/kontakt/

Hälsningar från
Isak Gerson

Seminariet är alltså den sjätte juli klockan två på Hamngatan 3. För övrigt, missa inte Alternativveckans program.

“Älskar jag Sverige?

Ja, det gör jag: jag älskar doften av snö i sol, jag älskar Brantevikssill, jag älskar friheten, att man får vara ifred och inte hela tiden tvingas vara så förbannat gemensam, jag älskar världens vackraste språk, musiken i gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Med en stöld från den israeliske författaren Amos Oz kan jag säga att jag älskar det här landet även när jag inte gillar det.

Med svenskar som kallar sig “nationalister” förhåller det sig oftast tvärtom. De älskar ett Sverige som aldrig funnits för att så mycket intensivare kunna hata det Sverige som faktiskt finns.”

- Per Svensson, medarbetare på kulturredaktionen på Sydsvenska Dagbladet.

Så, myten om att vi kan bemöta Sverigedemokraterna seriöst och därmed vederlägga dem med fakta. Då kommer ingen att rösta på dem och allt kommer att vara frid och fröjd. Innan jag börjar med personliga reflektioner vill jag be er om att läsa om det, och tänka på hur surrealistiskt det låter. Att argumentera bort människor med rädsla för främmande kulturer med statistik. Yeah, that will cure their phobia.

Så jag själv. Jag har varit aktiv i Ung Pirat och Piratpartiet sedan vintern 2009. Jag har varit huvudansvarig för kampanjer och lokal organisering i två av Piratpartiets viktigaste kommuner (Lund 2009 och Uppsala 2010), jag har varit aktiv på lokal nivå i både Ung Pirat och Piratpartiet. Jag har rest runt mycket i fyra av våra fem distrikt och träffat mycket människor. Jag har en god relation till de flesta som styr på lokal nivå i Ung Pirat, och många i Piratpartiet. Det är det jag kommer att utgå ifrån i blogginlägget. Jag ser ett stort värde i demokratiska ideal, men jag ser ett ännu större värde i (bland annat internationell) moralisk jämlikhet – något som Sverigedemokraterna helt klart inte kämpar för i sin “hjälp svenskar först”-ideologi.

Jag lyfter ett stycke som Lorentz Tovatt skriver:

“Kommer ni ihåg Åkessons debattartikel i Aftonbladet för ett och ett halvt år sedan? Den om att muslimerna skulle vara det största hotet mot Sverige. Den publicerades tillsammans med att ett gäng professorer och experter skulle bemöta det han skrev och hacka sönder det bit för bit. Här kan man alltså säga att Aftonbladet ”tog debatten”. Vad hände?

Det blev ett gigantiskt mediadrev. Dels innehållande spekulationer om själva innehållet i Åkessons artikel, men främst på metanivå. Man diskuterade huruvida det var rätt av Aftonbladet att publicera artikeln eller ej, osv. Hursomhelst, man kan konstatera att SD:s mediaexponering gick från 0-100 på bara några dagar.

Konsekvensen av detta (kanske inte nödvändigtvis enbart av detta, men jag tror definitivt att det var en bidragande faktor)? De gick från att ha 3 % till att ha 5.2 % på två månader.”

Ja, det är helt klart så det fungerar. Piratpartiet hade ett mycket mer slipat politiskt program, mycket mer vana funktionärer och mycket mer tränade debattörer i det allmäna valet 2010 än EP-valet 2009. Men eftersom vi gick från att få en massiv mediaexponering till att knappt synas alls fick vi bara en tiondel av rösterna 2010 som vi fick 2009. Hela det tappet kan inte förklaras med Ricks barnporrblunder eller att folk tar EP-valet mer seriöst.

Vad beror det på då? Att väljarna går efter vad tidningarna skriver om? Kanske delvis, men det finns ett sjukt oberättat perspektiv som ingen moderat eller sosse kommer att förstå. Medlemsperspektivet. Våra medlemmars vilja att hjälpa till att organisera valstugan, dela ut flygblad, delta i debatter, hjälpa till överhuvudtaget ökar nästan exponentiellt med mediautrymmet vi får. Inget sporrar medlemmar så mycket som en tidningsartikel eller ett inslag på nationell TV. Och inget bekräftar deras världsbild så mycket heller.

Jag kan tänka mig hur många Sverigedemokrater som i samma ögonblick som artikeln publicerades i ett lyckorus kände hur viktig deras politik var och gav sig ut för att övertyga andra. Att Sverigedemokraterna talar om sig själva som censurerade  stärker nog bara känslan.

När vår berättelse berättades i tidningar hände också något med folk. Dagen innan kunde man stå och berätta precis hur upphovsrätten stärker de mellanhänder som drabbar både konstnärer och konstkonsumenter negativt eller hur patentsystemet förstör sjuka människors liv i tredje världen och tas som en idiot. Men veckan efter en publicering lyssnade många ivrigare och ansträngde sig för att förstå. Vår berättelse blev en del av paradigmet, det som var okej att tro på och lyssna till. Och som sagt, då Sverigedemokraterna talar om sig själva som censurerade…

Så sensmoralen är väl såhär: Vi kanske kan övertyga vissa av deras väljare. Jag sätter ett fett kanske på det, för jag köper det absolut inte själv. Men vi kommer definitivt att stärka Sverigedemokraterna som parti om vi gör det. Ett parti är så mycket mer än dess väljare och dess partiledare.

Snyggt, rättsstaten. Snyggt.