Hackers vägrar välja mellan konst och teknik
Rasmus Fleischer – Doktorand

Konst kan definieras som ett ord för alla de sysslor som vi inte är beredda att överlåta åt robotar. Jag är inte säker på att detta skulle vara den bästa definitionen av konstnärlig verksamhet.
Jag är rentav tveksam till om vi alls behöver en sådan definition. Framför allt är jag mycket misstänksam till det där vi:et som allt kommer an på.
Vilka är vi? “Vi” som inte kan tänka oss att alla världens manuella trummisar skulle ersättas av trummaskiner, men gärna ersätter all manuell handdisk med diskmaskiner.
“Vi” som tycker oss se en skönhet i graffiti som vi inte ser i en industriellt sprutlackerad vägg. /…/
Av dessa förväntar vi oss (åtminstone i teorin) ett unikt personligt uttryck. Därför kan de inte ersättas av robotar.
Att diska tallrikar eller handla med valutor är däremot inga konstarter. Därför klagar ingen om de tas över av robotar.
Diskmaskiner, fiberkablar och bilar ska helst inte ha ett “personligt uttryck” utan bör utföra exakt det vi förväntar oss av dem. Därför är det en självklarhet att de ska massproduceras med så hög grad av robotisering som möjligt.
Sedan ungefär 250 år har Konsten och Tekniken ansetts som två skilda världar. Men sen finns det de som vägrar att välja mellan människa och robot, som på samma gång är konstnärer och tekniker. För dessa finns ett lämpligt namn: hackers.”

Rasmus Fleischers krönika om hackers, konst och teknik är verkligen läsvärd.

Bidragen på plats:

Bidraget "gratis" innan det plockades bort.

Bidraget "kuken-spärrlinjen" innan det plockades bort.

Här är bilderna högupplösta. Som konstnär är min stil kopimi. Därför intygar jag att allting i bilderna är copypastabilder från google – förutom texten i “kuken-spärrlinjen”.

"Gratis" anspelar på en jämförelse mellan det "gratis"-hån som både Piratbyrån (Piratpartiet) och planka.nu fått kastat på sig. Huruvida det är rättvist eller inte förtäljer inte konstverket.

"Kuken-spärrlinjen" anspelar ömsom på Carl Johan De Geers traditionella verk "Skända flaggan" och ömsom på Hannes Mannerheims "Skända arbetslinjen". Länkar: http://www.galleristefanlarsson.net/uploads/images/carljohan/A.Skanda.jpg och http://fredrikedin.files.wordpress.com/2010/12/skanda_arbetslinjen-1.png

UPPDATERING: Efter den här nyheten om att SL lagt ner målet mot graffitikonstnären NUG från Konstfack som i sitt examensarbete filmade någon som klottrade ner en av SLs vagnar kunde jag inte motstå att lägga upp ett till bidrag. Så länge som det finns kvar finns det här. Här är bilderna:

Bidraget "Konstfack trolling SL" innan de plockas bort.

"Konstfack trolling SL" är alltså en remix av ett screenshot från konstfack-graffitikonstnären NUGs film där en SL-vagn klottras ner. Här kan man se en kopia av screenshotet.

UPPDATERING 2: Missa inte heller Rikards fenomenala bidrag “Munntorr”:

Rikards bidrag "Muntorr" anspelar alltså på Jesper Nilssons bilder på civilpoliserna som utpressade honom i tunnelbanan när han fotograferade dem. Klassisk händelse. Läs mer på http://tuggarna.posterous.com/polisen-som-mitt-i-tunnelbanan-star

[Art History = Appropriation - Subversion]

[Universal Access to All Human Knowledge]

[Internet] [Marknad vs Civilisation]

[PiratByrån]

[Old and New Avant-garde][mediamix]

[?]

[Med händerna på dator för 3000 kr ...]

Missa inte heller hans kritiska kommentar mot konstteori på metanivå som heter [remix]

Foto: Rishi Menon

”Du menar alltså att du inte stöter på några problem med din konst längre?” frågade jag Gregg ”Girl Talk” Gillis när jag förstått att jag vaknat i hans hus tolv år senare än jag somnat i mitt rum i Sverige.
– Absolut inte, och såhär i efterhand känns det rätt konstigt att man förföljde oss remixkonstnärer innan. Vi gjorde ju samma sak som Disney gjorde. Vi tog den kultur som fanns, kombinerande den, omformade den och presenterade en version som passade i vårt sammanhang. Vi skapade konst. Visst tog det tid att övertyga kulturpolitikerna, men när remixrörelsen växt sig stor nog avskrevs alla straff som utmätts mot mig.
– Blev du bestraffad också?
– Javisst! Jag fick så stora bötesbelopp att jag trodde att jag aldrig skulle kunna betala tillbaka dem. Och kongressen förhandlade ett lagförslag för att kunna sätta mig i fängelse. Jag bodde i USA och ägde ingenting samtidigt som jag såg hur jag, min musik och min rörelse hyllades. I Sverige och Tyskland lyckades man snabbt övertyga kulturpolitikerna och gick ut hårt med en kampanj för att ändra upphovsrätten så att remixande tilläts även i andra länder. År 2020 tog EU ett beslut om att inleda förhandlingar med USA för att få dem att ändra riktning. Resultatet blev att man istället för att bifalla lagförslaget som skulle ge mig fängelse drev igenom en lag som legaliserade remixkultur. Presidenten själv gjorde ett statement av att avskriva alla mina böter och skadestånd. Men det var faktiskt inte det viktigaste
– Utan?
– När min rörelse legaliserades växte min marknad i USA. Trots att jag släpper all min musik fritt tjänar jag mer pengar än någon topplisteartist i USA sedan fenomenet topplistor. Och det är inte bara jag. Remixmusiker finns i varje gathörn. På varje internetsida. Och tack vare donationssystemen som växte upp med flattr-konceptet så tjänar de mer än någonsin. Kultur är inte längre en sysselsättning för få. Det är något man gör ständigt och gemensamt. Jag gör inte ens min egen musik själv längre. Jag släpper ett par beats när jag somnar på kvällen, och på morgonen andra gjort ett dussin utkast till låtar.

Efter att hört lite av Greggs musik och sett hur den gick till bestämde jag mig för att gå ut på stan. När jag kom till Times Square var det som om tolv års kulturutveckling slog mig i ansiktet, som när det kalla, salta havsvattnet träffar en när man dyker. Reklamen på Times Square var inte längre enskilda varumärken. Varje företag fick köpa en yta som sedan blev som en kollaborativ digital graffiti. Varje logga remixades och blandades med allt från ordvitsar till politisk satir. Statisk megafonreklam var ute. Den första effekten som slog mig var hur svårt det skulle bli för impopulära och oetiska företag att annonsera.

(Foto: Jose Maria Cuellar)

Gregg Gillis, som innan han blev riktigt stor hade arbetat inom bioteknik, hade byggt ett hackerspace mitt i New York. Ett hackerspace är en organisation som tar fram och experimenterar med ny teknik och sätter kunskapstörsten och nyfikenheten i första rummet. Avdelningen i New York arvoderade ett hundratal personer som kom in när de ville och gjorde vad de ville. De enda reglerna som fanns var att allt skulle publiceras och att ingen immaterialrätt fick användas. Det tog runt ett halvår innan avdelningen blev ekonomiskt lönsam, tack vare samarbeten med företag som drog nytta av tekniken och donationer från människorna som hade blivit hjälpta. De största donationerna kom in på grund av ett projekt avdelningen haft med ett liknande hackerspace i Tyskland där de verkligen struntat i alla patent som fanns på området och utvecklade ett sätt för blinda att få tillbaka synen genom att integrera elektroniska komponenter i syncentrat. Eftersom hela tekniken var gratis blev proceduren så billig att tekniken slog igenom även för helt friska människor som bara ville förbättra sin syn.

Gregg själv såg ingen skillnad mellan hackerspacen som struntat i patent och han själv som struntat helt i upphovsrätten när han gjorde sin musik. Båda fallen handlade om att han hade en vision för vilka gränser som kunde knäckas om man bara struntade i gårdagens totalitära lagar. För honom fanns det gränser, men bara gränser som människan själv byggde upp med lagar som begränsade vetenskapen och kulturen.

Innan jag gick och lade mig på kvällen lyssnade vi på en tiominutersremix som legat på topplistan ett tag. Det var en remix av de låtar som Girl Talk mixat ihop under sina första två år som artist. Låten hade gjorts till Greggs födelsedag. När jag frågade vem som hade gjort remixen svarade Gregg:
– Jag är stor både som artist och vetenskapsman, men ändå var det länge sedan jag hörde den frågan ställas. Och det var ännu längre sedan jag kunde svara på den.

Lyssna på Girl Talks olagliga musik
Läs om och delta i ett hackerspace, t.ex. Forskningsavdelningen i Malmö

Ursprungligen publicerad här.

We are framtidsklustret

Principprogram 3.0 är inte det sista principprogrammet vi någonsin har och världen går inte under 20 september 2010. Därför har framtidsklustret kommit för att rädda piratpartiet och i förlängningen världen. Framtidsmanifestet är inte tänkt att appliceras på något konkret val, utan är våra visioner för framtiden. Eftersom vi är övertygade om att vi fortfarande lever efter den här mandatperioden kvittar det om det genomförs 2010 eller 2022. Genom att ställa följande krav tänker vi oss att vår superba auktoritet inom partiet ska få partiet att ändra sig till precis vad vi tycker. För vi är lite mycket bättre.

Bejaka kopimismen

Vi älskar kopiering. Och vi vet att världen mår bättre av kopiering. Kopiering är intrisikalt gott för alla parter. Ekonomisk immateriell lagstiftning ska helt och hållet avskaffas. Skapande både gällande kulturella uttryck och innovation ska inte hämmas av att man måste tänka på vad lagboken säger. Ingen upphovsrätt för varken kommersiellt eller ickekommersiellt bruk.Förändra varumärkeslagstiftningen så att det kan integreras i konsumenträtten genom att låta den reglera konsumentens rättigheter och inte företagens exklusivitet. Ger vi skapare fria tyglar kommer vi kunna bygga rymdskepp och androider. Hur fantastiskt är inte det?

Hur kul är fabriker? Hur kul är det att behöva gå till affären för att köpa saker? Vi i framtidsklustret tror att 3D-skrivare a la RepRaps är framtiden. Vi vill inte köpa bilar. Vi vill inte sno bilar. Vi vill ladda ner dem. Det är ju skitcoolt. Tyvärr tror vi att konceptet patent, mönsterskydd och designskydd hindrar våra stencoola framtidsidéer. Döda konservativismen! Hylla kopimismen!

Genom att satsa på öppen mjukvara kan vi inte bara fasa ut mjukvara som begränsar människors kreativitet till förmån för mjukvara som utvecklas och uppdateras för alla. Vi kan också göra genomsnittsmänniskan nördigare. Vi vill att alla ska lära sig pilla med, leka med och utveckla öppen mjukvara, och första steget dit är att alla börjar använda öppen mjukvara.

Tjatet om integritet upphör

Just nu håller piratpartiet på att bli ett tillhåll för rättshaverister, bakåtsträvare och sexliberaler. Vi själva är för öppenhet och delad information. Inte lagar som strävar efter att kapa informationsflöden. Vi vill ha lagar som inte isolerar människor och information, utan lagar som för samman dem. En sista strid mellan integritetsnördar och kopimister är oundviklig. Därför måste piratpartiet chilla som fan med sin integritetspolitik.

Ipredlagen reglerar upphovsrätten. Därför ska den avskaffas. Actaförhandlingarna är ett starkt hot mot kopiering. De är också väldigt skadliga. Dessa lagar går mycket längre än integritetsämnen. De berör viktiga frågor. Alla frågor som behandlar sex- eller drogliberalism förkastas direkt i framtidsklustret. Låt skämtpartierna som Bikerpartiet driva dem. Så kan vi syssla med samhällslyftande politik.

Vi älskar kunskap

Piratpartiet är inte bara partiet för fri kunskap, utan partiet för modern kunskap. Vi har missat så många frågor. Hur ska informationssökande läras ut i skolan? Vad är lärarens roll? Vad är teknikens roll? Hur ska framtidens regler kring plagiat se ut? För att optimera utvecklingen mot rymdskeppen och androiderna måste vi se till att så många som möjligt utbildas så mycket som möjligt. Fri utbildning är bara ett första steg mot det, och fritt offentliggörande av forskning bör snarare ses som ett krav än ett steg på vägen.

Internet ungerar idag som en distribuerad hjärna. Det öppnar upp för helt nya sätt att arbeta med och bearbeta kunskap. Hur ska forskare ställa sig till plagiatregler när det är ett aktivt hinder för deras forskning? Hur bedrivs överhuvudtaget forskning i ett informationssamhälle? Vi är övertygade om att man kan bli mycket bättre om man går ifrån tanken om skapare och istället tänker på forskare som ett internet.

En global stat

Avskaffa nationalstatens suveränitet till förmån för en global stat byggd på representativ demokrati. Exekutivt ska staten styras av en vald världspresident med regering.

Administrativt bör även regioner, nationer, och lokala områden ha parlament och hålla val till representativa positioner. Statsvetare bör ges resurser att ta fram de optimalt effektiva storleken på dessa regioner (för maximalt effektiv demokrati).

Ett första steg längst vägen bör vara harmoniserad lagstiftning, global skatt för att minska orättvisor och finansiera skötslen av den globala ekonomin, samt en global militär. EU som projekt bör uppmuntras och sträva efter att inkorporera samtliga stater innan 2050. Ge demokratisk insyn i alla globala institutioner.

Globala effektiviseringar

I samband med världsstaten går hela världen över till ett enhetligt måttsystem. Det progressiva projektet under den franska revolutionen slutförs i och med att klockan och kalendern byts ut. Matematiker och ekonomer bör räkna fram de mest optimala måttsystemen.

Engelska upphöjs till världsspråk och lärs ut som förstaspråk. Andra språk lärs ut över en övergångsperiod fram till 2030 och förpassas därefter till universiteten och specialstudier. Efterhand att världen integreras med internet och tekniken går mänskligheten över till maskinspråk (binary language) innan 2100.

Världen går över till vegetarisk kost gradvis fram till 2050. Vanlig kosthållning ersätts med mer effektiv sådan sett ur energisynpunkt (dvs. grödor och kemiskt producerade näringsämnen). Växthuseffekten hindras genom effektiv miljöteknik.

Mänsklighetens hopp ligger i rymden.

Slå ihop världens rymdsatsningar och ha som mål att kolonisera Mars innan 2050. Målsättningen med rymdsatsningen bör vara att ge fler människor möjlighet att leva fullgoda liv, samt att tillfredsställa mänsklighetens oändliga nyfikenhet och äventyrslystnad.

Rymdexpansionen bör ske i en takt som möjliggör täta kommunikationer med jorden för att undvika splittringar och uppror. Historiker bör finnas med i alla steg för att säkerställa att den administrativa apparaten klarar av tillväxten (jämför nationalstaternas framväxt).

Bejaka transhumanismen

Mänsklighetens historia är en historia om att besegra våra biologiska förutsättningar. Dikotomin naturlig – artificiell är såväl otydlig som opraktisk, och i vilket fall som helst så är det artificiella att föredra. Tredubbla de statliga forskningsanslagen innan 2020.

Uppmuntra biologiska uppgraderingar av människor (exempelvis genom statliga stöd och kampanjer mot stigmatisering) och minimera etiska spärrar mot forskning. Undersök konsekvenserna av biologisk odödlighet och eventuella lösningar på överbefolkning (effektivisering av resurser, intensifierad kolonisering eller virtualisering av människor – när vi kan köra människor virtuellt kan vi dubbla befolkningspotentialen många gånger om).

Nätet är människan

Internet och människan är ett. Koppla in nätet överallt. Sociologer bör ges i uppgift att undersöka konsekvenserna av de radikala förändringarna som nätet och teknologin medför för mänsklig samvarom, med målsättning att minimera negativa effekter under övergångsperioden.

Ett stort antal globala projekt bör startas och skattefinansieras med mål att effektivisera globala statliga och icke-statliga IT-system och det globala nätet. Finansieringen bör vara i stil med Manhattan-projektet.

Integrera människorna i högre gad med i internet (exempelvis genom att koppla in hjärnan direkt till nätet med cybernetiskt mobilt bredband för att minska överföringshastigheter).

Framtiden är nu

Med detta kan mänskligheten röra sig mot en gyllende guldålder. En tid där oerhörda mängder medvetande rör sig tillsammans mot storartade mål, en fantastisk utveckling där vi kan upptäcka galaxen, universum och allt där bortom.

Läs också Emil Paulsrud, Ulf Bjereld och Piratpartiets forum.

Jag är nog inte den enda som förvånades när jag läste att Piratbyrån förklarade debatten om fildelning död för tre år sedan. Där de bland annat yttrade att

“Fildelningsnätverk har en potential för att skapa mening, gemenskap och sammanhang – en större potential än vad många andra kopieringstekniker har. Vi vill fortsätta prata om hur den potentialen bäst kan förverkligas, hur kulturcirkulationen bäst kan organiseras, hur arkivens lösgjorda energi bäst kan användas till annat än att stapla till en mur av objekt som vi känner allt mindre för. Däremot är vi inte längre intresserade av att förklara varför fildelning är rätt, som om det fanns ett moraliskt val mellan kopiering eller icke-kopiering.[...]Uppdelning mellan kreatör, verk och konsument är ett fattigt sätt att beskriva kulturell cirkulation och digitala livsformer.” [Mina fetstilanden]

Skiljelinjen Spotify

Texten och inställningen återkommer till mig när jag läser hur Emil Paulsrud skildrar Martin Rolinskis inställning:

“Rolinski är inte ensam om att tro att “Spotify släcker debatten om fildelning”. För mig har inte Spotify något med fildelning att göra alls. Det illustreras kanske bäst av att Rolinski har, liksom många andra, hakat upp sig på att det är tillgången som räknas:

“För ett par luncher per månad, kan vi snart få tillgång till alla[sic!] musik som har  gjort[sic!], få alla filmer och böcker du vill ha, när och var du vill”

Om målet med fildelning var att få maximerad tillgång hade han haft iaf hälften rätt kanske.”

Vad jag själv tycker om Spotifys politik är inte en hemlighet. Det intressanta här är att Rolinski tycker att fildelningsdebatten “dör” när folk får sitt dagliga behov av kultur levererat till sig för ett lågt pris. Problemet är att upphovsrätten är mycket mer än så. Upphovsrätten är en stark begränsning av vår kommunikation. När vi pratar refererar vi till varumärken, textbitar ur låtar, filmscener och reklam. Då är det bara naturligt att vi när vi skapar refererar till varumärken, textbitar ur låtar, filmscener och reklam. Faktum är att nästan allt språk är referenser. Varje gång vi talar talar vi om något. I takt med att vi får en starkare immateriell lagstiftning blir detta “något” oftare och oftare inlåst i rättigheter förbud. Och språk är inte bara tal. Språk är också delandet av upplevelser. Dessa upplevelser håller också på att låsas in. Vad Rolinski och andra Spotifyfantaster strävar efter är att vi för en liten summa pengar ska få större bolags tillåtelse att tala om vad vi vill. Ibi Botani Kopimi formulerade det såhär:

“Kulturyttringar är olika sätt att kommunicera. Grundläggande verktyg för de flesta sociala djur, som ett språk helt enkelt. Liksom det talade språket, förvandlas kulturen medans den sprids. Det går inte att skilja spridandet av kultur från själva “skapandeprocessen” eftersom det i princip är samma

sak. Liksom språket blir kultur meningslös och dör ut om den inte sprids. Upphovsrättslagar är lagar som utgår från en absurd idé om att kultur

skapas ur intet, och detta är faktiskt ett sätt att via staten just försöka stjäla andras arbete.

Att sprida kultur är att skapa kultur.”

Men för mig är det inte bara intressant att diskutera huruvida det finns en

faktisk skillnad mellan kulturspridande och kulturskapande. Jag vill också diskutera om det finns en faktisk skillnad mellan kulturspridande och kulturkonsumerande. En av de tre kraven för musik som ställs upp i “Det postdigitala manifestet” är just “Musik samlar skaror”. Kultur kräver skaror. När ser ett bra filmklipp vill jag genast länka vidare det. När jag är ute och vandrar i skogen måste jag ofta aktivt hindra mig själv från att försöka twittra saker jag upplever. Går det att lära sig

dansa utan att se andra dansa?

Det finns alltså en tydlig skiljelinje mellan den grupp som bara kräver fri fildelning och den grupp som vill revolutionera kulturbegreppet genom att radera skillnaden mellan kopiering och skapande.

Skiljelinjen teknologi

“Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.”

Orden kommer från den framtidsencyklopediska definitionen av kopimi som kan läsas här. I Piratbyråns valborgsmanifest snuddar man lite på det:

“Oavsett om kopieringen går i neurologiska banor, via kabel eller trådlöst, eller på plastbitar, chips eller genom konstallationer av celler.”

Jag tror inte på myten om digital kopiering som den perfekta kopieringen. Jag längtar tillbaka till återberättandets tid, där sagor patchades varje gång de återberättades. Där varje person som kopierade en bok hade möjlighet att byta ut stycken och formuleringar som han ville eftersom personen tvingades skriva om boken för hand. Visst, det var inneffektivt ur produktionssynpunkt, men jag tror att vi förlorat  i kulturell utveckling något på vägen hit, till den fullständiga kopieringen. Vi måste fråga oss, hur påverkar det kulturen att varje fil som kopieras blir en perfekt återskapad exakt likadan fil.

Häri ligger det något felaktigt i vurmandet för illegal fildelning. Att sprida vidare oförändrad smörja från upphovsrättsindustrin i Hollywood gör en medskyldig till deras mördande av kulturen. Vi behöver i min mening mer fildelning som kretsar kring att kommunicera muterade kopior. Mer kommenterade böcker, mer remixad musik, mer annorlunda låt- och videosamlingar. Mindre digitalt kopierad skit.

Här menar jag att det finns en annan viktig skiljelinje. Mellan människor som anser att exakt kopiering är bra för kulturen (och att fildelning därför borde tillåtas) och människor som anser att det är den operfekta kopieringen som kulturen behöver.

Som ni kanske redan förstått hoppas jag att piratpartiet i framtiden går ifrån Spotifypolitiken och vurmandet för digital kopiering och avskaffar sin kompromiss om fem års kommersiell upphovsrätt.

Nu senast är det Hitlerpariodierna som hotas. Nyckelscenen i Der Untergang, när Hitler blir sur för att han blir ägd på båda flankerna och tar ut ilskan över att förlusten är garanterad på alla sina högsta män, har parodiserats i absurdum genom att man subbat dialogen på roliga sätt. Men nu har Constantine Films fått nog och skickat krav till Youtube, som nu ligger under piskan och tar bort så många pariodier som de hittar.

Frågeställningar dyker upp som svampar på hösten. Är det så lätt för företag att censurera historiska, politiska och kulturella skildringar? BÖR de få göra det? Svaret är att eftersom det är parodier så bör det enligt amerikansk lag vara ett självklart fall av “fair use”, men det är ju onödigt av Google (som äger Youtube) att ta risken. Domstolar är ju faktiskt dyra och lagen är inte helt och hållet klar.

Det lustiga är att det har dykt upp en Hitlerparodi där Hitler klagar på censuren av Hitlerparodier. Ett fenomenalt hacktivistiskt sätt att bekämpa censur. Hitler själv håller en utmärkt monolog om parodier, fair use, yttrandefrihet, vad som händer när man censurerar parodier och Google’s makt och inställning till det här:

“I mean, they shouldn’t even be able to do this. Haven’t they ever heard of Fair Use? Title 17, U.S.C., Section 107? Parody is not an infringement of copyright! These bastards wouldn’t even have a case if this were brought up in court! But nobody uploading a video to Youtube has the money to defend themselves in a copyright infringement lawsuit! So we all have to just lie down and put up with this! Whatever happened to freedom of speech? Why are these fucking dinosaur old media corporation allowed to take that away? I mean, you’d this Youtube would stand up for this. They’re owned by Google, for christsakes. A billion dollar is pocket change for them! Aren’t they supposed to be all, “Don’t Be Evil”? But nooo… Instead of fighting for the rights of their users, they pander to the interests of these fucking idiot movie studios! Sure, it’s not Google’s fault that the takedown notice law is so broken and illconceived, but come on! I mean, they pulled out of China for shit like this. Google’s basically doing the same thing the British did in 1937:  They’re doing nothing while these fucking Nazis start destoying the world!”

Han påpekar också hur parodierna inte alls skadar rättighetsinnehavarna, utan snarare hjälper dem:

“Their movie’s been getting so much free publicity from this meme the past two years! Before people started making fun of this scene, there was only a few people outside of Germany who knew about Downfall! The movie got international attention because of the Youtube users’ hard work.”

Till sist avslutar han med orden:

“I thought we could have nice things on the internet. I thought we were free to make fun of Hitler on the internet. But I guess not. And nobody will care. Everyone’s gonna get upset about how  corporations can illegaly take down parodies. But tomorrow, they’ll forget all about it and watch cat videos. I fucking hate cats.”

Läs även Mathias Klangs ”Slutet på Hitlerparodierna” och Cybernormers “När man inte längre får skratta åt Hitler…” och Duke Laws grafiska novell “Bound by law” som tar upp problemen med copyright som dokumentärfilmare stöter på. Den skildrar till exempel historien kring filmen “Eyes on the prize” om den amerikanska medborgarrättskampen för svarta. En film som de behövde dra tillbaka på grund av rättighetsproblem.

En av de centrala frågorna den senaste tiden har varit Saab-affären. Vänstern har gång på gång menat att Saab bör räddas från nedläggning av staten. Man har hävdat att arbetarna måste räddas och sveriges styrka på den internationella bilmarknaden bygger på Saabs varande. Högern har å andra sidan sagt att Saabs tid är ute.

Jag själv menar att man gör sig själva en otjänst om man försöker rädda Saab. Ett företag som spelat ut sin roll med en affärsmodell som troligen också spelat ut sin roll. Det är en väldigt låg sannolikhet att företaget kommer att bli framgångsrikt igen. Genom att med skattepengar försöka hålla företaget vid liv längre kommer man bara att hindra nya företag med nya affärsmodeller, anpassade till de nya marknadsbehoven.

När staten bestämmer sig för att lägga sig i marknaden och “skydda” aktörer eller affärsmodeller gör den de flesta parter en björntjänst. Visst räddar den de arbetare som är anställda vid företaget en stund till genom att skjuta upp det oundvikliga. Men då kan staten inte tvätta sina händer från alla de nya entreprenörer som vill ge sig in på marknaden och starta nya företag som med sina nya modeller slagit hårdare på marknaden. Staten kan inte tvätta sina händer från alla de nyutbildade människor med modernare kompetens som hade anställts vid dessa nya företag.

Detta är det centrala i felet med skyddslagstiftning och skyddsåtgärder från statens håll. Det är kärnan i varför staten ska försöka att undvika inblandning i marknaden. En stat som med lagstiftning och resurser kämpar för att bevara gamla företag på bekostnad av alla nya entreprenörer är en skymf för oss marknadsliberala, som vill värna den fria marknaden.

Gratis blir en del av bilden

Vanligtvis är ett stort hot hos äldre företag i att yngre företag iochmed sina nya affärsmodeller kan prestera bättre eller till ett lägre pris. Redan där brast det för Saab. Saab kunde inte tävla. Det ville antikapitalistiska krafter åtgärda genom att pumpa in statliga pengar i Saab.

Men vad gör man när gratis blir en del av bilden?

Bland både mjukvara och konst finns det iochmed internet möjligheter att sänka marginalkostnaderna och transportkostnaderna till noll. Det gör att mängder av nya affärsmodeller har öppnat sig (Jag erkänner dock att affärsmodeller är ett olämpligt ord. Ofta handlar det om andra incitamentsformer än pengar, och ofta utförs aldrig utbyten av pengar) som bygger på gratis.

Med wikipedia har världen fått ett gratisbibliotek vid fingertopparna. Med öppna operativsystem finns det lagliga sätt att få ett utmärkt operativsystem gratis och lagligt, med stora möjligheter för självanpassning. Med öppen mjukvara har programvara som en gång i tiden sågs som en nödvändig utgift, likt kontorsmaterial, blivit tillgängligt gratis och lagligt. Det bästa är att kulturen kring öppen mjukvara alltid har byggt på en stark deltagarkultur där användarna förvandlas från passiva konsumenter till deltagare. Tack vare det har programvara och operativsystem mängder av både utvecklare och supportpersonal. När ett operativsystem från Microsoft sviker lämnar man in datorn på kundtjänst under en längre tid. När ett populärare öppet operativsystem lagar man det på allt från ett par minuter till ett par timmar med google och forum.

Så det är klart att äldre företag hotas. Andra aktörer på marknaden erbjuder produkter med motsvarande kvalité (och väldigt ofta högre kvalité), men samtidigt gratis. Inte ens med hjälp av statens ekonomiska inblandning kan ett klassiskt företag konkurrera med gratis.

Statens nya marknadsmanipulationsteknik: Lagstiftning

För att hindra nya marknadsmodeller från att kunna sprida sig och slå ut de äldre lagstiftas de gamla affärsmodellerna i en mer och mer solid upphovsrätt. Remix- och deltagarkultur hindras effektivt av att man förbjuder nya former av kultur. För att det ska finnas ett behov av mediabolag ger man bara kreatörerna i den upphovsrättsliga mittfåran skyddande lagstiftning som aktivt stöter bort nya typer av kultur. Flera studier har redan visat att kopiering av musik inte påverkar försäljningen, och jag förstår inte hur man kan påstå att remixkultur skulle påverka upphovsmännen ekonomiskt på ett negativt sätt. Behöver jag ens studier för att visa att så inte är fallet?

Försök att se skärpt upphovsrätt, patentlagstiftning och upprätthållandet av dessa (IPRED, ACTA) i det här ljuset. Se hur de påverkar konkurrensen på marknaden.

Öppen och fri mjukvara utgör uppenbarligen ett hot mot de äldre och rådande aktörerna på marknaden. Men den är svårt att lagstifta bort. Mjukvara kan i dagsläget inte patenteras, och det upphovsrättsliga skyddet påverkar inte marknaden nämnvärt. Därför har inflytelserika grupper i USA tagit det ett steg längre. I The Guardians artikel ”When using Open Source makes you an enemy of the state” berättas det att:

”Guadamuz has done some digging and discovered that an influential lobby group is asking the US government to basically consider open source as the equivalent of piracy – or even worse. […] It turns out that the International Intellectual Property Alliance, an umbrella group for organisations including the MPAA and RIAA, has requested with the US Trade Representative to consider countries like Indonesia, Brazil and India for its “Special 301 watchlist” because they use open source software.

What’s Special 301? It’s a report that examines the “adequacy and effectiveness of intellectual property rights” around the planet – effectively the list of countries that the US government considers enemies of capitalism. […] No, the really interesting thing that Guadamuz found was that governments don’t even need to pass legislation. Even a recommendation can be enough.”

I själva rekommendationen som det syftas på står det:

”The Indonesian government’s policy… simply weakens the software industry and undermines its long-term competitiveness by creating an artificial preference for companies offering open source software and related services, even as it denies many legitimate companies access to the government market.

Rather than fostering a system that will allow users to benefit from the best solution available in the market, irrespective of the development model, it encourages a mindset that does not give due consideration to the value to intellectual creations.

As such, it fails to build respect for intellectual property rights and also limits the ability of government or public-sector customers (e.g., State-owned enterprise) to choose the best solutions.”

Ser du parallellen till Saabaffären?

Gratislagstiftningen och socialismen

Vad som upprör mig mest är hur man anklagar rörelsen för fri mjukvara för att vara antikapitalistisk. De själva strävar efter att ta död på marknadens billigare alternativ (gratisalternativen) för att de dyra alternativen ska kunna finnas kvar. Ett sunt kapitalistiskt system handlar inte om att maximera pengatransaktionerna, det handlar om att maximera konkurrensen för att skapa en fri marknad.

Nej, det är snarare en tanke med förankring i socialismen att vilja bevara de gamla aktörerna på marknaden. En trygghetstanke som hade passat bra i folkhemsdrömmen. Det är en väldigt socialistisk tanke att staten ska använda monopol och skyddslagstiftning för att skydda enskilda aktörer på marknaden, som verkar vara godtyckligt valda.

”Vi måste bevara profiterna åt mediaföretagen

Gör folket sig fritt med teknikens hjälp, då skärper vi bara lagen

Brännmärker alla som tjuvar som har tröttnat på mediautbudet

Om hjulen ska rulla som vanligt måste allt som är gratis vara förbjudet” – Vers i Staten och Kapitalet, Piratversion

Gratisekonomin som marknadsliberal tanke

Vad vi istället bör göra är att låta marknaden rensa bort de alternativ som är föråldrade. Om vi skippar skyddslagstiftningen kanske vi i framtiden kommer att få ett system som inte bara är friare och utgår ifrån kulturen, vi kanske också slutar konsumera vår kultur producerad på döda träd och fabriksbearbetad olja som behöver transporteras över kontinenter (Skivor och papper, med andra ord). Den öppna mjukvaran vi ser idag är bara toppen av isberget av vad som kan bli den framtida ekonomin. Den deltagar- och remixkultur vi har idag är bara ett smakprov av hur hela kulturen i samhället kan komma att se ut. Det enda vi behöver göra är att låta marknaden släppa fram den.

Jag tycker att det faktum att dessa kreationer som idag förbjuds och häxjagas med immaterialrätt fortfarande klarar sig och till och med växer i omfattning är ett bevis på hur marknadskraftig den är. Vad vi behöver göra är att släppa våra fanatiska fördomar om kunskap, kultur, konst och information. Vi behöver släppa tankar om exemplarförsäljning, passiv konsumtion, immaterialrätt och pengar som det enda incitamentet och låta marknaden styra oss rätt.

”Sida vid sida, tillsammans stryker de fram.

Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm.

Kapitalet behöver köpare, då är staten leverantör.

Den ena handen vet precis vad det är som den andra gör.” – Refräng i Staten och Kapitalet, Piratversion

För att bemöta lite av de klassiska utilitaristiska argumenten för kunskapsmonopol länkar jag till ”There’s no such thing as a free rider” och ”Patent räcker inte”.

För att ta del av lite remixkultur som är starkt hotat av upphovsrätten, lyssna på Girl Talk.

Även Jörgen Lindell har skrivit om det här.

Bilderna i det här inlägget är alla remixade av Sandra Grosse. Jag tror att jag hittade originalen någonstans hos Fredrik Edin, men jag är inte särskilt säker. Jag tror i varje fall inte att upphovsmännen whinar om upphovsrätt. Iallafall: Tack Sandra för remixande och tack internet för bilder.

Hur kommer den exponentiellt utvecklade kommunikations- och informationsinfrastrukturen påverka vårt samhälle, vår lagstiftning och vår syn på sådant som kultur, kommunikation, kopiering och utveckling? Å ena sidan ser vi en tillbakagång till den kopiering och vidareutveckling (gällande både mängder och normer) som rådde innan immateriell lagstiftning blev vanlig. Å andra sidan ser vi också att i de länder där detta sker vi får hårdare och hårdare lagstiftning. Polisen ges mer och mer makt åt lagar som tidigare inte setts som särskilt viktiga. Många frågar sig om något av det är proportionerligt.
Vi ser också att det av alla immateriella rättigheter bara är upphovsrätten som får stå i centrum. Samtidigt som upphovsrätten är stor i den politiska diskussionen bortser man helt från de andra typerna av immaterialrätt. Piratpartiet, som driver frågan om liberalisering av immaterialrätt i Sverige, ställer sig till och med positiva till vissa typer av immaterialrätt, som varumärkeslagstiftningen.1

Lagstiftningsutveckling i Intellectual Property Rights

Det är tydligt att målet med mycket av lagstiftningen inom immaterialrätt, och särskilt inom internationell politik, är att minimera de intrång i immateriella rättigheter så mycket som möjligt. Enligt både FNs deklaration för mänskliga rättigheter och Europakonventionen för mänskliga rättigheter kan det tolkas som att immaterialrättsbrott är en kränkning av den mänskliga rätten till betalt som kreatör. Med det i bakgrunden är det inte en främmande utveckling att lagstiftningen för immateriella rättigheter har skärpts och befogenheterna brottsbekämparna på området får utökats. Sedan internet blev vanligt har upphovsrättsintrången ökat explosionsartat.

Just nu förhandlas ny internationell lagstiftning på området fram med avtalet Acta, Anti-Counterfeiting Trading Agreement. Avtalet kommer att utöka befogenheterna och ansvaret ytterligare för de parter som kan anses inblandade i immaterialrättsintrång. Det gäller inte bara poliser, utan även till exempel tulltjänstemän och internetleverantörer. Acta har även kritiserats för att lagstiftningen sker så mycket i det fördolda. Det kan hållas hemligt då det påstås vara ett handelsavtal. Men kan det vara ett handelsavtal om det innehåller så pass mycket strafflagstiftning?

Samtidigt förs diskussioner bland medborgarrättsaktivister om den nya lagstiftning som införs är kompatibel med de mänskliga rättigheter som samma länder kommer överrens om genom Fns deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Mycket av den nya lagstiftningen verkar så i direkt strid med den mänskliga rättigheten till personlig frihet och privat kommunikation. Vad säger att rätten för en upphovsman att få betalt är viktigare? Och vad säger egentligen att det är upphovsrätten som garanterar att upphovsmannen får betalt? Enligt flera undersökningar som gjort på ämnet verkar det vara tvärtom.

Diskussionen om huruvida en lag är demokratisk när den inte har stöd och förankring hos folket har också börjat diskuteras i upphovsrättens fall. Forskargruppen Cybernormer har kommit fram till de resultat som bekräftar vad alla tror. De undersökte hur ugna svenska mellan 15 till 25 år ser på upphovsrätten. 79% av dem bryter den konsekvent och medvetet. 72% av dem ser upphovsrätten som betydelselös. Är det då verkligen värt att behålla den?

Kopimismens genomslag och deltagarkulturen

Det är inte i allas ögon som internets kopieringsmöjligheter är något dåligt. Många talar om vilka enorma spridningsmöjligheter kultur får. Många talar om vilka möjligheter individen har att ta del av kultur, och vilket urval som skapas. De centrala upphovsrättsmotståndarna som även hyllar internets kopieringsmöjligheter brukar kallas kopimister.
Kopimist, definition:

A “Kopimist” or “Kopimist intellectual” is person who has the philosophical belief that all information should be freely distributed and unrestricted. This philosophy opposes copyrights in all forms and encourages piracy of all types of media including music, movies, TV shows, and software. The term kopimist originates from the root word, kopimi, meaning ‘copy me’.

Kopimisterna brukar försöka sudda ut gränsen mellan kopiering och vidareutveckling. De menar att kultur sedan långt innan immaterialrätterna utvecklats genom att spridas. Varje gång det gått från människa till människa har den utvecklats lite med den personliga touch varje människa medvetet eller omedvetet lägger tid som ger konstverket ytterligare kulturella avsnitt, geografiskt såväl som tidsmässigt kulturella. Det är kanske därför immaterialrätter knappt har funnit genom historien i stort.

Enligt kopimisterna är det därför inte bara det rena kopieringsförbudet som är problemet med upphovsrätten. De talar ofta om en deltagarkultur eller remixkultur. De menar att vidareutveckling genom kopiering bör få ske om man vill att kulturen ska utvecklas. Upphovsrätten idag sätter hinder för remixkulturen genom att påstå att verk som bygger för mycket på upphovsrättsskyddade verk är olagliga.

Bland kopimisterna finns även de som vill omdefiniera kultur. I Rasmus Fleischers bok ”Det postdigitala manifestet” vill Fleischer sluta se den rent digitala kulturen som kultur. Fleischer vill att kultur alltid ska vara en upplevelse och en händelse. Han vill att det ska samla skaror, ta tid och äga rum. Enligt honom själv är digital kultur värdelös om den inte sätts i ett sammanhang. Därför bör vi se den digitala kulturen som en möjlighet att skapa kultur.

De andra immateriella skyddslagstiftningarna?

Varför har just upphovsrätten fått en så stor plats i det politiska klimatet när den egentligen bara är en av många immaterialrätter? Upphvosrätten skiljer sig på många sätt från andra immateriella rättigheter, både i sin lagstiftning och sitt sammanhang. Den största skillnaden är kanske att det sedan 2005 varit förbjudet att begå immaterialrättsintrång för ickekommersiella syften. Andra skillnader är att upphovsrätt är något som träder in automatiskt, till skillnad från de industriella immateriella rättigheterna som måste ansökas.

Men kanske är sammanhanget ännu viktigare, särskilt då det verkar vara sammanhanget som skapat lagändringen från 2005 när man illegaliserade upphovsrättsintrång för ickekomersiellt bruk. Upphovsrätten förbjuder kopiering av konst, som i förlängd definition är sinnesintryck. Dessa sinnesintryck som utgör konsten är relativt lätta att efterskapa. Men datorer, skrivare, högtalare och internet går det att efterskapa dem med ett par musklick. Kanske är det denna radikala skillnad i kopieringsmöjligheter som satt upphovsrätten under mer tryck och granskning än de immateriella rättigheterna.

Vad händer då nu när vi börjar kopiera designer och föremål? 3D-skrivarna blir fler och fler samtidigt som det skapas hemsidor för att skicka designer till varandra. Vad händer med lagstiftningen och framför allt synen på lagstiftningen när patentintrång, mönsterskyddsintrång och designskyddsintrång kan begås med ett par musklick. Vad händer när vi går från att skicka musikfiler till varandra till att skicka märkeskläder till varandra? Kommer patentlagstiftningen skärpas och polisen ges rättigheter att söka igenom hus efter hemkopierade designföremål? Kommer vi att få samma deltagarkultur vad gäller designer som vi redan börjar få vad gäller konst, med till exempel Creative Commons-konstnärer?

Referenser och litteratur

Piratpartiets principprogram version 3.3 antaget 7-8 mars 2009 http://www.piratpartiet.se/principer
FRApedia om ACTA http://frapedia.se/wiki/ACTA
Erik Josefsson ACTA is not a Trade Agreement http://erikjosefsson.eu/blogg/2010/01/04/acta-not-trade-agreement
Times Online Labs Blog, Do music artists fare better in a world with illegal file-sharing http://labs.timesonline.co.uk/blog/2009/11/12/do-music-artists-do-better-in-a-world-with-illegal-file-sharing/
TV4, Illegala nerladdare köper mest musik http://www.nyhetskanalen.se/1.956975/2009/04/22/illegala_nedladdare_koper_mest_musik
TorrentFreak, Economiy profilts from file-sharing, report concludes http://torrentfreak.com/economy-profits-from-file-sharing-report-concludes-090119/
Harvard Gazette: File sharing may boost CD sales http://www.news.harvard.edu/gazette/2004/04.15/09-filesharing.html
Svensson, M. Och Stefan, L. (2009), Social norms and intellectual Property, online norms and the European legal development http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1510388&fileOId=1515776
Hesse, C. (2002), The rise of intellectual property, 700 b.c.–a.d.2000: an idea in the balance. Daedalus, Spring 2002, s.26-45 http://www.amacad.org/publications/spring2002/hesse.pdf
Fleischer, R. (2009), Det Postdigitala Manifestet. Ink Bokförlag, 2009. Finns på http://bluwiki.com/go/Postdigitala
Justitiedepartementet (2006) Copyright. A brief overview of the Swedish copyright system. Justititedepartementet, Stockholm. http://regeringen.se/download/ac3af6b4.pdf?major=1&minor=56762&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment
RepRap och information om den http://reprap.org/bin/view/Main/WebHome
Fildelningsnätverk för tredimensionella objekt http://www.thingiverse.com/ och http://theproductbay.org/

Ja, inlägget och retoriken är lite hämtat från det långa ivriga tema av lögner som kretsar kring normativ moral som antipiratverksamheter sysslat med sedan de började. Så, varför är upphovsrätt stöld?
Jag baserar det hela på äganderätten. I mina ögon är definitionen av stöld ett kränkande av äganderätten. Övertygad kapitalist som jag är är därför äganderätten väldigt central för mig. Frågan blir: Är upphovsrätten en kränkning av äganderätten?

Ponera att jag har ett intstrument som jag tillverkat eller köpt för mina surt förvärvade pengar. Vad jag vill göra är självklart att spela ljuv musik med det här instrumentet. Här är upphovsrätten ett juridiskt redskap för att hindra mig från att spela vissa melodier i de sammanhang jag vill spela dem. Upphovsrätten är i det här fallet ett nyttjandeförbud. Jag får inte använda en ägodel som jag vill, trots att jag bör få förfoga över den, och det inte skadar någon att jag använder den. Ponera nu istället att jag äger en dator. Här innebär upphovsrätten inte bara ett nyttjandeförbud, utan även ett kopieringsförbud. Ett kopieringsförbud är i regel ett juridiskt förbud som förbjuder dig att använda dina ägodelar för att skapa nya ägodelar med dina egna resurser.

Kortfattat: Vad upphovsrätten gör är att låta en s.k. “upphovsman” bestämma när, var och hur du får använda dina egna ägodelar, trots att du inte skadar någon. Är inte detta en kränkning av äganderätten?

Del 2: Upphovsrätt dödar kulturen

Återigen vill jag se till vad upphovsrätt är, men istället för att fokusera på nyttjandeförbudet av dina ägodelar vill jag fokusera på kopieringsförbudet. Hur skapas konst och hur skapar vi bäst förutsättningar för att skapa konst?

Konst har i alla tider baserats på annan konst. Jag kan på handen räkna fem Hollywoodfilmer som tydligt baseras på Romeo och Julia. Flera teman ur grekiska dramer återkommer ständigt (Även i vetenskapen, se Freud). Forntida historieberättande fördes vidare via muntlig tradition utan respekt för vem som kom på det först. Snarare ändrades många historier så mycket på vägen att upphovsman blir irrelevant. Och så har konstutveckling alltid skett. Vidareutveckling är i grund och botten kopiering. När kopimister talar om remixkultur är det inget nytt som kommit med varken DJs eller internet. Remixkultur är sättet kultur alltid fortbildats och vidareutvecklats på innan. Jag får till och med känslan av att samhället med sin moraliserande syn på fildelning glömt bort vilken betydelse kopiering och spridning av verk haft för kulturen. Hade vi än idag haft så mycket av kulturarvet från förr i tiden om man varit så hårda med immaterialrättsliga lagar på tiden kopiering var dyrt.

Är inte risken att vi dödar kulturen om vi dödar kopieringen? Kopieringen är det som i alla tider varit kulturens grund för vidareutveckling och spridning. Jag vill att kulturen överlever, därför kopierar jag.

Del 3: Upphovsrätt leder till organiserad brottslighet

I Piratbyråns tidigare dagar hävdade man att fildelning, som fått stå i centrum i upphovsrättsfrågan, gödde organiserad brottslighet. Än idag träffar jag människor som har konspirationsteorier kring de fyra personer som oftast förknippats med The Pirate Bay (Där Peter Sunde av någon anledning alltid får ha en större roll). Några egentliga bevis för att ickekomersiell kopiering skulle på något sätt korrelera i mängden till organiserad brottslighet har jag aldrig sett. Och att kommersiell kopiering är en del av svarta marknaden är självklart då det är förbjudet.

Vad jag däremot har sett, på brottslig väg, är vilka brott upphovsrättslobbyn begått. Inte bara har kampen för att upprätthålla de monopol upphovsrätt innebär upprätthållits med diverse olagligheter (dataintrång bland de vanligare). Dessutom har de bolag som tidigare sysslade med distribution av upphovsrättsskyddat material gått över till utpressningstaktiker som inte är värda att finnas i rättssäkra stater. De hotar med att stämma på miljonbelopp, ibland för brott som inte ens begåtts. Dessa företag kan inte använda lagen på ett sunt sätt.

Jag kommer fortsätta göra vad jag tror är bra för kulturen och rättsamhället och samtidigt stärka äganderätten. Jag kommer värna kopieringen, som den kopimist jag är. För upphovsrätt är stöld. Läs även hos Simon Rosenqvist.