Två låtar från As the Roots Undo

En låt från deras nya platta.

Här laddar jag ner via DC++ och ircar lite med telecomixfolk i bakgrunden i tingsrätten.

Här kör jag lite torrenttrafik och hänger på The Pirate Bay i tingsrätten.

Kapitel 4

Det är rimligt att diktkonsten som helhet har två orsaker till sin uppkomst, båda rotade i människans natur. Dels är det något naturligt för människan att kopiera ända från barndomen – hon skiljer sig faktiskt från de andra levande varelserna genom att hon är den mest kopierande, och hon förvärvar sina första kunskaper genom kopiering. Dels finner alla människor nöje i kopior. Det bevisas av vår erfarenhet: det som vi betraktar med vämjelse när det uppträder i verkligheten gläder vi oss åt att betrakta på bild, även den mest detaljerade, exempelvis bilder av de mest avskyvärda djur eller av lik. Orsaken till detta är också att det är en stor njutning att lära sig något, inte bara för filosofer utan också för andra, även om de senares andel av kunskapen blir mer begränsad. Förklaringen till att människor finner nöje i att se på kopior är alltså att de kan göra upptäckter och räkna ut vad de olika figurerna föreställer (Det där är ju han!”). För om människan inte har sett föremålet tidigare ger kopian ingen njutning som kopia, utan bara utförandet, färgskalan eller något annat liknande.

Från Aristoteles Om diktkonsten. En fotnot är att det är en pågående diskussion om hur man ska översätta mimesis (Μιμεσις). Jag har här valt att översätta det till kopiering, men man översätter det också ofta till imitation, avbildning ellerefterbildning.

1. Vi får inte glömma att det här är en kamp. Det är inte primärt en kamp om en löjlig lagstiftning. Det är inte primärt en kamp mellan lobbygrupper som Antipiratbyrån och pirater. Primärt är det en kamp om världar. Vår värld, den där kopieringen och delandet av kunskap och konst är en väl integrerad del av livet, står i strid med deras värld, där vi förväntas plocka fram plånboken varje gång vi vill använda internet. Vad vi inte heller får glömma är att det är de som sitter på våldsmonopolet. Det är de som sitter på vapnen. Det är inte vi som ställer Antipiratbyrån inför rätta för deras intrång och idioti. Det är de som drar oss till rätten.

Därför är det viktigt att inte glömma kampen. Det vi behöver är inte vapen att slåss tillbaka med eller parlamentariker som för vår talan i parlamenten. Det är att stå enade. Varje anklagade kopierare ska försvaras. Vi får inte glömma att de inte är brottslingar. De är politiska offer. Häxor, som bränns på bål för att upprätthålla ett förtryck.

2. Kriminaliseringen är ett svek från samhället. 15-åringen erkänner till och med att han vill betala pengar till “ägarna” av filmerna. Han “vill göra rätt för sig”. Var är hans föräldrar som försvarar hans rätt att inte få sin dator genomsökt? Var är skolan som lär honom att kritiskt överväga det moraliska i hans handlingar? Var är de IT-ansvariga som påpekar att det i avtalet mellan skolan och eleven står att eleven ska lära sig att värna om sin egen integritet? Eleven i fråga borde inte “vilja göra rätt för sig”. Han borde vilja ha ett bättre samhälle. Och jag skyller det på omvärlden.

3. Jag saknar elevrådens röst här. Det här är bara ett avtal av många. Alla ser de likadana ut. Skolan får behandla eleven hursomhelst när det gäller hens dator. De får kanske inte söka igenom hens skåp eller bläddra igenom hens anteckningar, men det är inga problem att närsomhelst beslagta och genomsöka datorn. Jag hoppas att elevråden runt om i landet börjar driva kampen för bättre villkor.

“Bättre villkor, annars strejkar vi”. Ett samlat elevråd med ett tydligt mål är precis vad som behövs. Mobilisera eleverna mot skolorna tills eleverna får ha sina datorer ifred. Eventuella brott som begås på datorerna är inte rektorns business. Det är polisens business.

“Bättre villkor, annars strejkar vi” bör således vara det nya mottot för elevrådens kamp. Hacktivism är också viktigt. Jag avvisar inga metoder i kampen för elevernas rätt till bättre villkor för datorerna. Det här är ett kall till alla elevråd, runt om i Sverige.

Maintain hardline kopimi!

Fredrik Edin skriver att pirater är de bästa anti-piraterna. Hen syftar alltså på att (det stämmer ju inte, vid en närmare blick. Glöm det!) de som bryter mot upphovsrätten när de laddar ner också är de som lägger mest pengar på over-the-counter-kultur. Formuleringen kan vid första anblick tyckas vara en putslustighet. Man blir väl inte en anti-pirat för att man köper skivor eller böcker?

Fredrik Edin skriver:

“Jag har länge misstänkt att pirater är de bästa kulturkunderna. När jag en gång i tiden var med och startade Piratbyrån slogs jag av hur många i det löst sammansatta nätverket som var storkonsumenter också av helt legal kultur. Vissa av oss livnärde oss till och med på att sälja vår upphovsrätt. /../

Jag lägger fortfarande en ansenlig del av mina inkomster på kulturprodukter. Vilket inte innebär att jag är beredd att betala för vilken skit som helst. Precis som många andra fildelare är jag också en mycket god konsument. Fildelningen gör att jag köper mer kultur. Inte mindre. Så ser det också ut för de flesta jag känner. Fildelning är bra, även för de som bekämpar den hårdast. Givetvis med undantag för en massa meningslösa lobbygrupper och prostituerade advokater.”

Vi som propagerar som mest mot upphovsrätten är ofta de som gör och köper mest kultur. Vi donerar pengar till småförfattare, vi flattrar som idioter, vi skriver mängder av kod, gör bitpop, gräver journalistiskt hemma på sängkanten och lägger upp högkvalitativa youtubefilmer.

Ändå är vi alla överens om att det är något helt sinnes med upphovsrätten, mellanhänderna och den absurda situation som uppstått. Vi avskyr ju det här med att vår konst – en av det samtida samhällets grundbultar – reduceras till en plastbit med en prislapp, och att det inte ens är vi själva som får pengarna.

Ändå går vi i deras fälla hela tiden. I vår kamp för att visa att internet inte kommer att döda kulturen går vi och köper våra skivor, vi går till SF och ser blockbusters, vi köper pocketböcker på ICA. Vi beter oss precis som de vill. Men det finns ett alternativ. Vi kan sluta skyffla pengar till dem i dåliga försök att legitimera våra handlingsmönster.

De kommersiella aktörerna mellan producenter och konsumenter är våra största fiender och ett stort hot mot den fria konsten. Det är vi medvetna om. Men vi är absolut inte deras största fiender. Snarare tvärtom enligt studier. Kanske är det dags att vi blir den fientliga kraften. Sluta handla med den industrin, och dela torrents istället.

Academic publishing is an odd system where the authors are not paid for their writing, nor are the peer reviewers (they’re just more unpaid academics), and in some fields even the journal editors are unpaid. Sometimes the authors must even pay the publishers. And yet scientific publications are some of the most outrageously expensive pieces of literature you can buy. In the past, the high access fees supported the costly mechanical reproduction of niche paper journals, but online distribution has mostly made this function obsolete. As far as I can tell, the money paid for access today serves little significant purpose except to perpetuate dead business models. The “publish or perish” pressure in academia gives the authors an impossibly weak negotiating position, and the existing system has enormous inertia.

[...]

Copyright is a legal fiction representing a narrow compromise: we give up some of our natural right to exchange information in exchange for creating an economic incentive to author, so that we may all enjoy more works. When publishers abuse the system to prop up their existence, when they misrepresent the extent of copyright coverage, when they use threats of frivolous litigation to suppress the dissemination of publicly owned works, they are stealing from everyone else.

[...]

The documents are part of the shared heritage of all mankind, and are rightfully in the public domain, but they are not available freely. Instead the articles are available at $19 each–for one month’s viewing, by one person, on one computer. It’s a steal. From you.

[...]

If I can remove even one dollar of ill-gained income from a poisonous industry which acts to suppress scientific and historic understanding, then whatever personal cost I suffer will be justifiedΓΓé¼ΓÇ¥it will be one less dollar spent in the war against knowledge. One less dollar spent lobbying for laws that make downloading too many scientific papers a crime.”

Läs hela texten och ladda ner publikationerna här. Och glöm inte bort, seeda! Låt vetenskapen flöda, längs fiber och längs koppar. (P.S. Läs den heliga texten på Kopimistsamfundets hemsida)

Tack Håkan Juholt.