Nu har jag alltså röstat på Uppsala stadsbibliotek. I valet till kommunfullmäktige och landsting var det inget svårt val, då jag själv kampanjar för båda posterna. Till riksdagen kryssade jag Mikael Nilsson.

Min inställning till Mikael Nilsson har länge varit mycket kluven. Jag har – som ni säkert vet – länge varit en av de aktivister som försökt hålla partiet på banan genom att kritiskt granska styrelsens och ledningens arbete. Och om jag ska vara självkritisk, skrikit ganska mycket. Jag var säkerligen en av de personer Rick syftade på när han bad om internkritisk tystnad i partiet fram till valet. När jag var ny i partiet och bodde i Lund där jag ansvarade för kommunen var min enda relation till Mikael Nilsson hans roll som styrelseledamot, och det var inte min favoritkategori människor då. Men ju längre in i partiet jag kom desto mer insåg jag hur viktig Mikael var för styrelsen och partiet. När jag såg på honom som individuell styrelseledamot och inte som en del av ett kollektiv insåg jag hur viktig han var för styrelsearbetet. Jag hade dömt honom för att han, liksom de flesta i styrelsen, ofta tog oförankrade beslut med alldeles för lite medlemsstöd. Men vad jag såg när jag tittade var att Mikael var den som ständigt försökte skapa bättre beslut utanför voteringarna. Att Mikael var den som egentligen gjorde hästjobbet i interndemokratin. Han försvarade medlemmarna och de långsiktiga styrelsebesluten inte genom debatt och konflikt, utan genom dialog och kompromiss. Även om jag inte såg det då är jag idag övertygad om att han förtjänar all heder för det. Att Mikael dessutom inte bara gör hästjobbet med beslutsförhandlingar, utan gör jättemycket arbete för partiet även i andra fall talar ju absolut bara för honom.

För sådan är han. I och utanför styrelsen är han bra på att arbeta. Eftersom jag var aktiv i södra distriktet var det mycket av Mikaels engagemang jag missade. Förutom att södra distriktet sällan bryr sig om vad som händer i andra distrikt så var det mest Rick Falkvinge och Christian Engström som syntes från norrut. Och då är det lätt att tro att de står för allt engagemang. Tji fick jag när jag fick reda på att Mikael stått för diverse engagemang i partiet, som t.ex. när han startade och ledde StoppaFRAlagen.nu, en lång tid senare. Och när jag ännu senare flyttade upp och började hänga på vårt kansli regelbundet märkte jag ännu mer hur mycket jobb utanför styrelsen Mikael gjorde för Piratpartiets syften. Jag tycker att Mikael är en klockren doer, lokalt i Uppsala, nationellt och i sitt styrelsearbete.

Vad gäller att övertyga människor har jag full tilltro till Mikael. Hans blogg är en av de mest intressanta i valrörelsen, där han skriver intressant och visionärt om olika projekt och kritiserar andra partier djupt utan att verka trollig, osaklig eller hålla låg nivå. Hans debattartikel om skolpolitik var ett väldigt bra och precis de utopiska strömningar partiet behöver. Det är en politik vi propagerar för riktigt starkt här i Uppsala. Han har hållit flera torgtal här i Uppsala där han får allt annat än en röst på Piratpartiet att verka kontraintuitivt utan att hänfalla att intuitiva argument. Han talar om förändring, framtidsvisioner och internetpolitik på ett väldigt trovärdigt sätt.

Så jag röstar på Mikael Nilsson till riksdagen, för att han vet inte bara vad han vill, utan han vet vad han behöver säga för att övertyga andra, vad han behöver göra för att uppnå målen och hur han ska förhandla sig fram till besluten i riksdagen.

Jag tänker också förklara varför jag inte kryssade två kandidater. Jag övervägde länge Mårten Fjällström, men det som avgjorde att jag inte kryssade honom var helt enkelt att Mårten skulle göra ett så sjukt bra jobb i Uppsala kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Utan Mårten hade jag nog fortfarande tyckt att landstingspolitik var tråkigt, men nu vet jag precis vad jag vill göra i landstinget och ser fram emot det. Mårten for president, but also Mårten for landstingsråd! Jag kryssade inte Isak Gerson till riksdagen, främst av taktiska skäl, då jag inte kunnat få tillräckligt många personkryss i Uppsala valkrets för att det skulle göra skillnad, och för att jag ville göra ett faktiskt val vad gällde personkryss till riksdagen.

När jag åkte på semester åkte jag ifrån en politisk skandal. Dåliga valmanifest spikades och offentliggjordes. Partiledare använde dessa för att rättfärdiga skandalösa uttalanden. Men när kom hem har man börjat revidera valmanifesten med hjälp av medlemmarna. Det är faktiskt riktigt bra jobbat av vår styrelse, keep up the good work !

Angående om jag kan göra det här som riksdagskandidat, om jag inte borde rösta enligt partipiskan. Min lojalitet ligger hos det principprogram vi går till val på. Inte ett dokument tre personer skrivit och fyra styrelseledamoter röstat igenom.

Frågor jag inte kommer att driva i vårt valmanifest:

För det första är jag helt ense med Emil Paulsrud när han skriver

“Man kan mycket riktigt mena att FRA-lagen och IPRED är två ganska dåliga lagar. Att därmed dra slutsatsen att vi lever i en orättssäker stat som saknar grundläggande friheter är bara löjligt. Ingen kan rimligen höra sådan anklagelser utan att till bakgrundsljudet av ett flyglarm höra ordet rättshaverist studsa runt inne i huvudet.”

Nåja, vidare i integritetsmanifestet

“Polismetodutredningen avbryts och dess förslag avslås.”

Att avslå förslagen håller jag helt och hållet med om. Men att avbryta utredningen ser jag ingen poäng i. Kunskap är bra. Sedan kan man diskutera innehållet och kritisera premisserna enligt vilka utredningen togs fram.

“Användning av personnummer begränsas i Personuppgiftslagen till att bara få hanteras av myndigheter och på myndigheters direkta uppdrag. Ingen ska behöva uppge sitt personnummer för att prenumerera på Kalle Anka.

Användning av personnummer begränsas i Personuppgiftslagen till att bara få hanteras avmyndigheter och på myndigheters direkta uppdrag. Ingen ska behöva uppge sittpersonnummer för att prenumerera på Kalle Anka.”

Jag ser inte hur detta har något att göra med integritet. Javisst, jag vill montera ner övervakningssamhället, men inte det moderna organiserade samhället. Piratpartiet saknar ofta att vara nyanserade och kunna balansera sin politik mot annat. Integritet måste balanseras mot andra faktorer. Annats återgår vi till en anarkistisk stat där människor lever helt isolerat.

“Personuppgiftslagen stärks så att identitetskontroll endast får ske för befogade ändamål. Slentrianmässiga identitetskontroller ska förbjudas. SJ:s tilltag att kräva legitimation för tågresor är ett uppenbart exempel. Persontransportbolag som tågföretag, buss- och flygbolag ska inte ha rätt att begära legitimation för inrikes resor. Rätten att röra sig anonymt i landet är grundläggande i en demokrati.

Säkerhetskontrollen för inrikes flygresor avskaffas utom för särskilt känsliga flygresor (närkungligheter eller statsråd flyger, till exempel). För utrikes resor ska Sverige agera för attavskaffa oproportinerliga säkerhetskontrollerna både i Sverige och Europa.”

Det här måste diskuteras mer. Piratpartiets uppgift är inte att lägga sig i den fria marknaden. Att se till att anonyma alternativ finns är en fråga om konsumenträtt, men inte att detaljstyra enskilda aktörer.

“Det ska utredas om PKU-registret ska förstöras, då det drabbats av ändamålsglidning ochdess potential för integritetsintrång blivit överhängande.”

Idioti. Jag älskar kunskap.

“Juridiskt kön är ett sätt att göra onödig och kränkande åtskillnad på människor. Medavskaffad värnplikt och könsneutral äktenskapslagstiftning finns inte längre något behov av juridiskt kön. Konsekvenserna av att avskaffa konceptet ska utredas, medmålsättningen att göra så.”

Inte piratpolitik någonstans.

“Riksdag och regering ska be om ursäkt till press och media för att ha infört lagar som ifarosatt källskyddet. [...]” och alla “Riksdag och regering ska deklarera som sin mening…”, i synnerhet “Riksdag och regering ska deklarera som sin mening att nätet inte är farligt…” bör tas bort. Riksdagen ska inte högläsa mantran. De ska stifta lagar och styra landet. På sidan 7 i integritetsmanifestet finns en lista över triviala rättsprinciper riksdagen ska läsa upp. Vad detta har att göra med rättsväsendet vet jag inte, men det är rättsprinciper som är så triviala att antagligen de flesta känner till dem.

“Ansvariga på FRA bör utredas för brott motprivatlivslagar.”

Människor ska utredas för brott först när misstanke finns. Att kollektivt utreda en grupp tjänstemän utan misstanke rimmar illa med piratpartiets åsikter om rättsprinciper. Finns misstanke är detta inte riksdagens, utan domstolarnas jobb.

Alla frågor om vad som är barnpornografi är det struntprat att piratpartiet borde ha en åsikt om.

Men det är först i kulturmanifestet det blir riktigt dåligt:

“Upphovsrättsmissbruk kriminaliseras. Den som medvetet missbrukar upphovsrätten skakunna få straffsatserna vända mot sig själv. Följande skrivs in i upphovsrätten snarast, alltså före den 1 januari 2012;

Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot enskild person, där gärningen som lägger grund för talan inte skett som del av och inom näringsverksamhet, döms för försvårande av kulturspridning till fängelse mellan sex månader och två år. Om brottet är ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot en förmedlare av ett meddelande döms för sabotage mot infrastruktur till fängelse i mellan sex månader och två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot någon som meddelat en referens (t.ex. en länk) till verk döms på samma sätt som om denne väckt talan mot förmedlare av meddelande.

Om brott som ovan har utförts inom näringsverksamhet och som del av en organiserad verksamhet, ska näringsverksamhetens tillgångar förverkas. Om brottet har utförts på uppdrag av en annan näringsverksamhet, ska även dennas tillgångar förverkas.”

Det här rimmar väldigt dåligt med piratpartiets åsikter om rättsprinciper. I ett rättssäkert samhälle måste den som faktiskt misstänker ett brott ha rätten att anmäla och väcka talan utan att bestraffas. Jag kommer att rösta för ett rättssäkert samhälle snarare än för bunkerpolitiken.

Det var väl det dåliga. I både kultur- och kunskapsmanifestet finns det väldigt bra saker. Kunskapsmanifestet är lysande nästan rakt igenom. Jag rekommenderar att ni läser det. Jag kommer att driva det hårt:

“ÖPPEN KÄLLKOD

Sveriges myndigheter skall gå över till mjukvara med öppen källkod senast den 1 januari 2012. Där detta inte kan göras på grund av specialiserad programvara, ska enmigreringsplan med slutdatum för stängd programvara tas fram. Sådant undantag fordraratt programvaran verkligen är specialiserad.

PATENT

Patentsystemet behöver skalas tillbaka, med fokus på de områden där de orsakar mestskada och är mest innovationshämmande, i syfte att successivt avvecklas. Sverige skaundersöka möjligheterna att unilateralt avskaffa patent inom riket.

[...]FORSKNING

Forskningen ska öppnas upp, resultaten tillgängliga via webben och fria att använda. Det stimulerar innovation och livslångt lärande. Då forskningen är betald via allmänna medel ska också dess resultat tillfalla allmänheten.

[...] Släpp all offentligt finansierad forskning fri från patent.

[...]SKOLA OCH UTBILDNING[...]

Datorer ska tilldelas från första skoldagen.

Grund- och gymnasieskola får bara använda läromedel vars distribution och användning inte är upphovsrättsbegränsad. Där sådan saknas, tas den fram och används därefter. Där detta är ett krav på grund- och gymnasieskola, ska det vara en målsättning även för högre studier.

Lärarrollen ska anpassas efter att läraren inte längre är en auktoritet i klassrummet när eleverna kan kontrollera varje påstående i realtid. Detta ska dessutom uppmuntras.

[...]Alla föreläsningar på universitet och högskolor ska tillhandahållas fritt på nätet och vara åtkomliga för alla.

[...]INFRASTRUKTUR

Åtkomst till Internet görs till basservice på samma sätt som tillgången till el, avlopp och

vatten.”

Även om piratpartiet igår släppte ett otroligt dåligt valmanifest igår är framtidsklustrets framtidsmanifest faktiskt helt orelaterat till valmanifestet. Valmanifestet är ett mediadokument som bara handlar om att locka röster år 2010. Framtidsmanifestet är ett evigt dokument med sikte på att förändra världen. Här är manifestet, undertecknat Piratpartiets framtidskluster:

We are framtidsklustret

Principprogram 3.0 är inte det sista principprogrammet vi någonsin har och världen går inte under 20 september 2010. Därför har framtidsklustret kommit för att rädda piratpartiet och i förlängningen världen. Framtidsmanifestet är inte tänkt att appliceras på något konkret val, utan är våra visioner för framtiden. Eftersom vi är övertygade om att vi fortfarande lever efter den här mandatperioden kvittar det om det genomförs 2010 eller 2022. Genom att ställa följande krav tänker vi oss att vår superba auktoritet inom partiet ska få partiet att ändra sig till precis vad vi tycker. För vi är lite mycket bättre.

Bejaka kopimismen

Vi älskar kopiering. Och vi vet att världen mår bättre av kopiering. Kopiering är intrisikalt gott för alla parter. Ekonomisk immateriell lagstiftning ska helt och hållet avskaffas. Skapande både gällande kulturella uttryck och innovation ska inte hämmas av att man måste tänka på vad lagboken säger. Ingen upphovsrätt för varken kommersiellt eller ickekommersiellt bruk.Förändra varumärkeslagstiftningen så att det kan integreras i konsumenträtten genom att låta den reglera konsumentens rättigheter och inte företagens exklusivitet. Ger vi skapare fria tyglar kommer vi kunna bygga rymdskepp och androider. Hur fantastiskt är inte det?

Hur kul är fabriker? Hur kul är det att behöva gå till affären för att köpa saker? Vi i framtidsklustret tror att 3D-skrivare a la RepRaps är framtiden. Vi vill inte köpa bilar. Vi vill inte sno bilar. Vi vill ladda ner dem. Det är ju skitcoolt. Tyvärr tror vi att konceptet patent, mönsterskydd och designskydd hindrar våra stencoola framtidsidéer. Döda konservativismen! Hylla kopimismen!

Genom att satsa på öppen mjukvara kan vi inte bara fasa ut mjukvara som begränsar människors kreativitet till förmån för mjukvara som utvecklas och uppdateras för alla. Vi kan också göra genomsnittsmänniskan nördigare. Vi vill att alla ska lära sig pilla med, leka med och utveckla öppen mjukvara, och första steget dit är att alla börjar använda öppen mjukvara.

Tjatet om integritet upphör

Just nu håller piratpartiet på att bli ett tillhåll för rättshaverister, bakåtsträvare och sexliberaler. Vi själva är för öppenhet och delad information. Inte lagar som strävar efter att kapa informationsflöden. Vi vill ha lagar som inte isolerar människor och information, utan lagar som för samman dem. En sista strid mellan integritetsnördar och kopimister är oundviklig. Därför måste piratpartiet chilla som fan med sin integritetspolitik.

Ipredlagen reglerar upphovsrätten. Därför ska den avskaffas. Actaförhandlingarna är ett starkt hot mot kopiering. De är också väldigt skadliga. Dessa lagar går mycket längre än integritetsämnen. De berör viktiga frågor. Alla frågor som behandlar sex- eller drogliberalism förkastas direkt i framtidsklustret. Låt skämtpartierna som Bikerpartiet driva dem. Så kan vi syssla med samhällslyftande politik.

Vi älskar kunskap

Piratpartiet är inte bara partiet för fri kunskap, utan partiet för modern kunskap. Vi har missat så många frågor. Hur ska informationssökande läras ut i skolan? Vad är lärarens roll? Vad är teknikens roll? Hur ska framtidens regler kring plagiat se ut? För att optimera utvecklingen mot rymdskeppen och androiderna måste vi se till att så många som möjligt utbildas så mycket som möjligt. Fri utbildning är bara ett första steg mot det, och fritt offentliggörande av forskning bör snarare ses som ett krav än ett steg på vägen.

Internet ungerar idag som en distribuerad hjärna. Det öppnar upp för helt nya sätt att arbeta med och bearbeta kunskap. Hur ska forskare ställa sig till plagiatregler när det är ett aktivt hinder för deras forskning? Hur bedrivs överhuvudtaget forskning i ett informationssamhälle? Vi är övertygade om att man kan bli mycket bättre om man går ifrån tanken om skapare och istället tänker på forskare som ett internet.

En global stat

Avskaffa nationalstatens suveränitet till förmån för en global stat byggd på representativ demokrati. Exekutivt ska staten styras av en vald världspresident med regering.

Administrativt bör även regioner, nationer, och lokala områden ha parlament och hålla val till representativa positioner. Statsvetare bör ges resurser att ta fram de optimalt effektiva storleken på dessa regioner (för maximalt effektiv demokrati).

Ett första steg längst vägen bör vara harmoniserad lagstiftning, global skatt för att minska orättvisor och finansiera skötslen av den globala ekonomin, samt en global militär. EU som projekt bör uppmuntras och sträva efter att inkorporera samtliga stater innan 2050. Ge demokratisk insyn i alla globala institutioner.

Globala effektiviseringar

I samband med världsstaten går hela världen över till ett enhetligt måttsystem. Det progressiva projektet under den franska revolutionen slutförs i och med att klockan och kalendern byts ut. Matematiker och ekonomer bör räkna fram de mest optimala måttsystemen.

Engelska upphöjs till världsspråk och lärs ut som förstaspråk. Andra språk lärs ut över en övergångsperiod fram till 2030 och förpassas därefter till universiteten och specialstudier. Efterhand att världen integreras med internet och tekniken går mänskligheten över till maskinspråk (binary language) innan 2100.

Världen går över till vegetarisk kost gradvis fram till 2050. Vanlig kosthållning ersätts med mer effektiv sådan sett ur energisynpunkt (dvs. grödor och kemiskt producerade näringsämnen). Växthuseffekten hindras genom effektiv miljöteknik.

Mänsklighetens hopp ligger i rymden.

Slå ihop världens rymdsatsningar och ha som mål att kolonisera Mars innan 2050. Målsättningen med rymdsatsningen bör vara att ge fler människor möjlighet att leva fullgoda liv, samt att tillfredsställa mänsklighetens oändliga nyfikenhet och äventyrslystnad.

Rymdexpansionen bör ske i en takt som möjliggör täta kommunikationer med jorden för att undvika splittringar och uppror. Historiker bör finnas med i alla steg för att säkerställa att den administrativa apparaten klarar av tillväxten (jämför nationalstaternas framväxt).

Bejaka transhumanismen

Mänsklighetens historia är en historia om att besegra våra biologiska förutsättningar. Dikotomin naturlig – artificiell är såväl otydlig som opraktisk, och i vilket fall som helst så är det artificiella att föredra. Tredubbla de statliga forskningsanslagen innan 2020.

Uppmuntra biologiska uppgraderingar av människor (exempelvis genom statliga stöd och kampanjer mot stigmatisering) och minimera etiska spärrar mot forskning. Undersök konsekvenserna av biologisk odödlighet och eventuella lösningar på överbefolkning (effektivisering av resurser, intensifierad kolonisering eller virtualisering av människor – när vi kan köra människor virtuellt kan vi dubbla befolkningspotentialen många gånger om).

Nätet är människan

Internet och människan är ett. Koppla in nätet överallt. Sociologer bör ges i uppgift att undersöka konsekvenserna av de radikala förändringarna som nätet och teknologin medför för mänsklig samvarom, med målsättning att minimera negativa effekter under övergångsperioden.

Ett stort antal globala projekt bör startas och skattefinansieras med mål att effektivisera globala statliga och icke-statliga IT-system och det globala nätet. Finansieringen bör vara i stil med Manhattan-projektet.

Integrera människorna i högre gad med i internet (exempelvis genom att koppla in hjärnan direkt till nätet med cybernetiskt mobilt bredband för att minska överföringshastigheter).

Framtiden är nu

Med detta kan mänskligheten röra sig mot en gyllende guldålder. En tid där oerhörda mängder medvetande rör sig tillsammans mot storartade mål, en fantastisk utveckling där vi kan upptäcka galaxen, universum och allt där bortom.

Läs också Emil Paulsrud, Ulf Bjereld och Piratpartiets forum.

Nu har kampanjen 2022 som Jimmy Callin håller i börjat. Från och med idag och varje dag fram till valet kommer en visionär text av en piratpartist att publiceras. Jag kommer att vara en av dem och min text kommer nog inom två veckor.

Idén är genialisk. För att visa vilket visionärt parti vi är låter Jimmy en mängd piratpartister lyfta ögonen från valet och fråga “Hur tror du att samhället ser ut år 2022 om det går bra för piratpartiet?”. Jag har själv läst ett par utkast. Utan att spoila kan jag säga att det är mycket mer än integritetsfrågor och fildelning. Det är en fin kombination av hur mycket fri teknik och kunskap kan göra till hur vurmandet för ny teknik ändrar samhället (Det lilla jag läst). Det är stora ord, drömmar och visioner.

För det är ju inte riktigt så enkelt som att Piratpartiet är ett parti “för de som bara bryr sig om fildelning”. Vi är ett parti som trots att vi inte sitter i riksdagen är tredje största parti i medlemsstorlek. Det är nog för att våra medlemmar verkligen vill. Vi har visioner som sträcker sig längre än skattesatser. Följ 2022! Läs mitt bidrag “Kunskapskärlek och patent“!

En reklamfilm bestående av intervjuer med pirater har satts ihop. Emil

Paulsrud har skrivit en väldigt träffsäker kritik mot den. Han verkar ha tänkt samma saker som jag tänkte när jag såg den:

“Valfilmen börjar med ett resonemang kring om inte Piratpartiet startades för att man ville ha gratis musik på internet. Gång på gång kommer resomenangen fram till att som partiledaren Rick Falkvinge menar att Piratpartiet sa redan då: “Det är större än så”.

Christian Engström fyller på med att

“Det enda man behöver för fildelning, det är en bra, fet uppkoppling så funkar fildelningen perfekt. Ingen skulle starta ett parti för det. Utan det som det handlar om är att värna rätten till ett privatliv och andra fundamentala rättigheter som är hotade nu.”

När jag hör detta undrar jag genast om vi har varit med i samma parti under hela den här tiden?”

Jag undrar samma sak. Har vi varit medlemmar i samma parti? I det parti jag vill vara medlem är integritetsfrågan en anledning bland många att montera ned det imaginära system där upphovsrätten och patentlagstiftningen ingår. Inte tvärtom.

Jag håller visserligen med Rick om att det handlar om något större än gratis musik. Det handlar om ett nytt synsätt på kopiering. Det handlar om att inse att kopiering är något gott i sig själv för alla parter. Men integritet som kärna? Det är väldigt mycket av en sidfråga för mig. Integritetsfrågan är i längden en

ideologisk återvändsgränd. Napster startades inte för att värna om integriteten. The Pirate Bay startades inte som en protest mot FRA. Emil stället två högst berättigade frågor:

“Det talas väldigt lite om de positiva effekterna av att reformera upphovsrätten för att inte bestraffa kreativitet. Spelar det egentligen någon roll att det enda sättet att hitta fildelare är att sopa hela internet efter misstänkt fildelning?

Är inte Piratpartiet för fri fildelning oavsett vilka vidriga metoder som används för att sätta dit fildelare, snarare än på grund av?”

Som tur är finns det mycket som talar för att Piratpartiet hittar tillbaka snart. Jag tror att vi kommer att komma på helt rätt väg i projektet 2022. Och jag tror att Kunskap Kommunikation Kontroll kommer att bidra till att ge oss vårt parti tillbaka. Jag kommer själv att kommentera den när min pappersbok väl kommer. Men boken går att ladda ner här.

Det finns inte en sorts feminism, det finns inte en sorts liberalism, inte en sorts vegetarianism och inte en sorts anarkism. Inte heller finns det en sorts kopimism.

Jag är nog inte den enda som förvånades när jag läste att Piratbyrån förklarade debatten om fildelning död för tre år sedan. Där de bland annat yttrade att

“Fildelningsnätverk har en potential för att skapa mening, gemenskap och sammanhang – en större potential än vad många andra kopieringstekniker har. Vi vill fortsätta prata om hur den potentialen bäst kan förverkligas, hur kulturcirkulationen bäst kan organiseras, hur arkivens lösgjorda energi bäst kan användas till annat än att stapla till en mur av objekt som vi känner allt mindre för. Däremot är vi inte längre intresserade av att förklara varför fildelning är rätt, som om det fanns ett moraliskt val mellan kopiering eller icke-kopiering.[...]Uppdelning mellan kreatör, verk och konsument är ett fattigt sätt att beskriva kulturell cirkulation och digitala livsformer.” [Mina fetstilanden]

Skiljelinjen Spotify

Texten och inställningen återkommer till mig när jag läser hur Emil Paulsrud skildrar Martin Rolinskis inställning:

“Rolinski är inte ensam om att tro att “Spotify släcker debatten om fildelning”. För mig har inte Spotify något med fildelning att göra alls. Det illustreras kanske bäst av att Rolinski har, liksom många andra, hakat upp sig på att det är tillgången som räknas:

“För ett par luncher per månad, kan vi snart få tillgång till alla[sic!] musik som har  gjort[sic!], få alla filmer och böcker du vill ha, när och var du vill”

Om målet med fildelning var att få maximerad tillgång hade han haft iaf hälften rätt kanske.”

Vad jag själv tycker om Spotifys politik är inte en hemlighet. Det intressanta här är att Rolinski tycker att fildelningsdebatten “dör” när folk får sitt dagliga behov av kultur levererat till sig för ett lågt pris. Problemet är att upphovsrätten är mycket mer än så. Upphovsrätten är en stark begränsning av vår kommunikation. När vi pratar refererar vi till varumärken, textbitar ur låtar, filmscener och reklam. Då är det bara naturligt att vi när vi skapar refererar till varumärken, textbitar ur låtar, filmscener och reklam. Faktum är att nästan allt språk är referenser. Varje gång vi talar talar vi om något. I takt med att vi får en starkare immateriell lagstiftning blir detta “något” oftare och oftare inlåst i rättigheter förbud. Och språk är inte bara tal. Språk är också delandet av upplevelser. Dessa upplevelser håller också på att låsas in. Vad Rolinski och andra Spotifyfantaster strävar efter är att vi för en liten summa pengar ska få större bolags tillåtelse att tala om vad vi vill. Ibi Botani Kopimi formulerade det såhär:

“Kulturyttringar är olika sätt att kommunicera. Grundläggande verktyg för de flesta sociala djur, som ett språk helt enkelt. Liksom det talade språket, förvandlas kulturen medans den sprids. Det går inte att skilja spridandet av kultur från själva “skapandeprocessen” eftersom det i princip är samma

sak. Liksom språket blir kultur meningslös och dör ut om den inte sprids. Upphovsrättslagar är lagar som utgår från en absurd idé om att kultur

skapas ur intet, och detta är faktiskt ett sätt att via staten just försöka stjäla andras arbete.

Att sprida kultur är att skapa kultur.”

Men för mig är det inte bara intressant att diskutera huruvida det finns en

faktisk skillnad mellan kulturspridande och kulturskapande. Jag vill också diskutera om det finns en faktisk skillnad mellan kulturspridande och kulturkonsumerande. En av de tre kraven för musik som ställs upp i “Det postdigitala manifestet” är just “Musik samlar skaror”. Kultur kräver skaror. När ser ett bra filmklipp vill jag genast länka vidare det. När jag är ute och vandrar i skogen måste jag ofta aktivt hindra mig själv från att försöka twittra saker jag upplever. Går det att lära sig

dansa utan att se andra dansa?

Det finns alltså en tydlig skiljelinje mellan den grupp som bara kräver fri fildelning och den grupp som vill revolutionera kulturbegreppet genom att radera skillnaden mellan kopiering och skapande.

Skiljelinjen teknologi

“Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.”

Orden kommer från den framtidsencyklopediska definitionen av kopimi som kan läsas här. I Piratbyråns valborgsmanifest snuddar man lite på det:

“Oavsett om kopieringen går i neurologiska banor, via kabel eller trådlöst, eller på plastbitar, chips eller genom konstallationer av celler.”

Jag tror inte på myten om digital kopiering som den perfekta kopieringen. Jag längtar tillbaka till återberättandets tid, där sagor patchades varje gång de återberättades. Där varje person som kopierade en bok hade möjlighet att byta ut stycken och formuleringar som han ville eftersom personen tvingades skriva om boken för hand. Visst, det var inneffektivt ur produktionssynpunkt, men jag tror att vi förlorat  i kulturell utveckling något på vägen hit, till den fullständiga kopieringen. Vi måste fråga oss, hur påverkar det kulturen att varje fil som kopieras blir en perfekt återskapad exakt likadan fil.

Häri ligger det något felaktigt i vurmandet för illegal fildelning. Att sprida vidare oförändrad smörja från upphovsrättsindustrin i Hollywood gör en medskyldig till deras mördande av kulturen. Vi behöver i min mening mer fildelning som kretsar kring att kommunicera muterade kopior. Mer kommenterade böcker, mer remixad musik, mer annorlunda låt- och videosamlingar. Mindre digitalt kopierad skit.

Här menar jag att det finns en annan viktig skiljelinje. Mellan människor som anser att exakt kopiering är bra för kulturen (och att fildelning därför borde tillåtas) och människor som anser att det är den operfekta kopieringen som kulturen behöver.

Som ni kanske redan förstått hoppas jag att piratpartiet i framtiden går ifrån Spotifypolitiken och vurmandet för digital kopiering och avskaffar sin kompromiss om fem års kommersiell upphovsrätt.

För ett par dagar sedan var jag på den av telecomix anordnade konferensen Telecomix Ciphernetics Assembly i Göteborg där vi fick höra agent Monki tala om ideologin bakom kryptering, agent Kugg om svagheterna i “vanliga internet” (i fortsättningen, vaniljinternet) även om man använder anonymiseringstjänster. Slutligen talade agent jwalck om i2p-tekniken.

i2p-tekniken fastnade på mig. i2p-nätet är lite som internets tunnelsystem. i2p-nätet är praktiskt taget helt okopplat från vaniljinternet. Därför har det inga anonymiseringssvagheter (om man också undviker skadliga och proprietära program som flash och liknande). Detta får två följder. För det första finns det inga identiteter på i2p-nätet. En logisk konsekvens av detta är att det inte finns auktoriteter på i2p-nätet. Auktoriteter kräver identiteter. Jag fastnade direkt för i2p-tekniken. När man installerar i2p-tekniken är ett par sidor man kan börja med Creative Cipher Commons, ett dokument som sammanfattar immaterialrätten på i2p-nätet, Oregano, en anonym uppladdningstjänst (tänk rapidshare, men anonymt) och Christopher Kullenbergs i2p-sida.

En annan sida man också borde kolla är copyrightfinnsinte.i2p. Idén är att man kan ladda upp vilket “verk” som helst innan publicering. Då kommer man kunna bevisa att verket publicerats där vid en viss tid, men det är omöjligt att bevisa vem som laddat upp det. “Verket” blir därför automatiskt ett Orphan Works. Ett skitvackert hack på upphovsrätten (och snart annan immaterialrätt). Sidan verkar tyvärr nere i skrivande stund.

Just nu sitter jag på den sista schemalagda halvtimmen av hacknight på forskningsavdelningen (Klockan är 04:48). jwalck och chrisk håller just nu på att lägga upp en i2p-sida på en av chrisks servrar, så snart borde http://isakgerson.i2p/ vara tillgänglig via adressboken på http://stats.i2p/. Min åsikt är att om piratpartiet menar allvar med att känna sig hotad av upphovsrättslobbyn och FRA borde vi genast lägga upp http://piratpartiet.i2p/, irc.piratpartiet.i2p, mail.piratpartiet.i2p och andra sidor som kan behövas.

Jag själv tror att i2p-nätet kommer att behövas. Johan Söderberg påpekar i boken “Allt mitt är ditt” att det motstånd vi idag möter från upphovsrättslobbyn inte är någonting jämfört med det motstånd vi kommer att möta från fackföreningar när privatkopieringen av patent- och designskyddad egendom börjar.

Läs också hossis redogörelser. Guider till hur man installerar och använder i2p finns här.

Det är nu sista dagen på piratpartiets medlemsmöte och det ligger ett par extra viktiga motioner som måste tas extra hänsyn till.

Man vill slopa vår inställning till patent. Istället för att succesivt avskaffa den vill man “göra den till något bättre”.  Det låter inte bättre än löftena vi fått om att man ska göra om FRA till något bättre. Grundproblemet här är att man ruckar på ett av partiets grundpelare ett par månader innan valet utan att faktiskt ha någon stark opinion. Man behöver också fundera på det ideologiskt viktiga i motionen: Tycker vi att immateriella rättigheter är bra eller inte? För mig reduceras frågan på många sätt till “Slåss vi bara för rätten till gratis kulturkonsumtion eller slåss vi för ett bättre framtida samhälle med fri information?”. Det är självklart att man ska rösta avslag till motion B36: Motion om ändring av principprogrammet rörande patent.

Nästa motion är en motion om att piratpartiet bör föespråka införandet av en författningsdomstol i Sverige. Efter att ha diskuterat frågan med juristeN märker jag att piratpartiet är ute på extremt hal is. Idén kanske låter lockande i teorin, men den verkar dysfunktionell och det är absolut ingenting vi ska kämpa för. Låt inte inkompetens vinna, rösta avslag till motion B05: Motion om införandet av en svensk författningsdomstol.

Det finns tre motioner om ställningstagande i narkotikapolitik. Skärp er, motionärer! Rösta avslag på B35-001, B35-002 och B35-003.

Det ligger en motion om att medlemsmötet ska uttala att funktionärer vid högre instanser inte ska få väljas av medlemmarna. Tillsatta funktionärer har bidragit till problem i partiets historia, och i de fall där medlemmarna fått välja funktionärer har konflikterna lösts. Motionen och dess att-sats stämmer inte alls överrens, så se till att rösta rätt. Rösta avslag på motion A14.

Till sist är det även viktigt att du röstar för valberedningens förslag till styrelse så att vi inte får en gigantisk jävssituation. Voteringen finns här och jag klipper in Sophias bild:

Jävssituationen

Jag har redan diskuterat det här med att leva som man lär vad gäller öppen mjukvara. Det är en förhållandevis smal fråga. Det handlar mycket om fronting och vilka vi vill vara. Stängd mjukvara är etiskt oförsvarbart (Jämför om miljöpartiet hade flugit inrikes hela tiden och käkat oxfile på vägen eller Ofog hade sparat pengar i banker som stödde vapenindustrin). Men det går att stryka över och låtsats som att inget hänt.

Däremot är det något som är fel när ordföranden ett parti som har som huvuduppgift att försvara basala demokratiska rättigheter går ut och uppmanar funktionärer och medlemmar att se på partiet som en diktatur och förbjuder diskussion om partiets interna struktur. Väldigt passande förbjuder partiordföranden det precis under medlemsmötet, när vi håller på att byta ut våra stadgar, har ett väldigt omdiskuterat styrelseförslag och ordföranden själv har lagt en motion om att avskaffa valberedningar på sittande medlemsmöte då han själv inte är nöjd med beslutet. Jag har skrivit om medlemsmötesfrågorna innan och tänker inte gå in djupare på det. Däremot tänkte jag ge er lite citat från funktionärsbrevet som partiordförande (tillika partiledare, men det är irrelevant) skickade ut häromdagen:

Att hålla oss till att diskutera politik är ett ansvar som ligger på var och en av oss. Varje person som tar upp en organisatorisk fråga hindrar 20 andra från att ägna tid åt aktivism. Därför är det faktiskt inte upp till var och en vad man vill diskutera.

Det är vart och ens ansvar nu att säga “den frågan tar vi efter valet” så fort någon av våra kollegor tar upp en fråga om intern struktur. Upprepa det som en papegoja om det behövs.

Jag vill också citera det första blogginlägget som Rick hyllade i sitt brev, med namnet “Mer diktatur i Piratpartiet tack” (Jag trodde av rubriken att det var satir, men det verkar seriöst):

Piratpartiet var ursprungligen mycket toppstyrt. Det är bra. Det innebär att bara ett fåtal behöver lägga energi på att organisera partiet. Alla andra kan lägga sin energi på att argumentera med människor utanför partiet om den politik man vill driva.

Nu går en utveckling framåt för att demokratisera partiet. Det innebär att människor lägger allt mer energi på att argumentera inom partiet. Resultatet blir en massa internt tjafs och att ingen känner sig riktigt motiverad att lägga ner energi, för den stabila ledningen saknas. Man lägger inte sin själ i något som inte är stabilt. Just nu är Piratpartiet inte stabilt.
[...]

Det enda jag kan konstatera av den utveckling som varit är att engagemanget blivit sämre och om Piratpartiet inte får engagemang och i slutändan röster, kan det vara hur jävla demokratiskt som helst. Det hjälper ingen, förutom de partiengagerade som kan onanera i grupp åt sin egen förträfflighet.

Alla tjänar på att debatten lägger sig

Nu tänkte jag gå in på demokratiska principer och värdet av dem. Min spontana reaktion till mailet var frågan ‘Hur kan man lita på att ett parti ska slåss för grundläggande demokratiska värderingar när partiordföranden själv inte förstår dem?’. För det är en viktig fråga. Vår partiordförande har i funktionärsmailet tydligt och offentligt sagt åt oss att vi inte får diskutera intern kritik. Han har uppmanat oss att sluta diskutera de problem som ledningen och styrelsen (I fortsättningen, ‘toppen’) skapar samt de fel toppen gör i sitt arbete. Vi ska bara vara tacksamma och lyssna på vår ledare, för effektiviteten skull.

Vad Rick tydligt visat är att han inte förstår värdet av att kunna kritisera i en organisation. Endast genom kritik kan man belysa de problem som de styrande skapar (oavsett om de är medvetna eller omedvetna om felen de begår själva). Det gäller alla organisationer, från lokala sverokavdelningar till hela stater. Hur kan man försvara yttrandefriheten om man inte förstår värdet av den? När man låter yttrandefrihet bli tomma ord på det här sättet har man visat att man inte förstår det. Tror man att det är organisationens bästa att skuffa undan debatten när den är som hetast har man verkligen inte förstått den faktiska innebörden – den semantiska betydelsen och konsekvenserna – av ord som yttrandefrihet, transparens och dialog.

Nyttan av demokrati

Jag är inte demokrat av några etiska skäl. Jag är det inte av några skäl som har med politisk korrekthet att göra. Jag är det för att det är det i längden effektivaste styrelsesättet i dagens samhälle. När beslut och remisser kan göras i realtid är det möjligt att faktiskt tvinga de styrande att ta till sig de styrdas åsikter (Vilket skapar början av ett hive mind). När transparensmöjligheterna ökar har vi möjligheter att välja de bästa ledarna (efter en viss trial and error, såklart). När vi kan låta så många som möjligt vara delaktiga i styrelseprocessen (Genom röstande, diskussion, kritik, remisser o.s.v.) motiverar vi fler och fler att ställa sig i leden och arbeta. Vi låter alla bli en del av projektet som staten eller partiet innebär samtidigt som vi ger legitimitet till de beslut som representationen av folket (de styrande) tar.

Nu har vår partiordförande visat att han är fast i ett gammalt sätt att tänka där det är bäst för alla om Den Store Ledaren tar alla beslut. Han verkar inte ha förstått hur demokrati faktiskt gör beslutföring bättre i vårt informationssamhälle. Mitt tips är: Om ni tänkte rösta på piratpartiet allena för att vi försvarar demokratiska ideal och rättigheter så bör ni inte göra det. Först behöver vi en partitopp som faktiskt förstår demokratin. Däremot bör ni fortfarande rösta på piratpartiet för att driva våra immaterialrättsliga frågor. De frågorna kan vi.