The future is bright ahead! :-)

att i slutet av listan under rubriken 3.2 Vetenskaplig utveckling lägga till följande punkter:

Kapitel 4

Det är rimligt att diktkonsten som helhet har två orsaker till sin uppkomst, båda rotade i människans natur. Dels är det något naturligt för människan att kopiera ända från barndomen – hon skiljer sig faktiskt från de andra levande varelserna genom att hon är den mest kopierande, och hon förvärvar sina första kunskaper genom kopiering. Dels finner alla människor nöje i kopior. Det bevisas av vår erfarenhet: det som vi betraktar med vämjelse när det uppträder i verkligheten gläder vi oss åt att betrakta på bild, även den mest detaljerade, exempelvis bilder av de mest avskyvärda djur eller av lik. Orsaken till detta är också att det är en stor njutning att lära sig något, inte bara för filosofer utan också för andra, även om de senares andel av kunskapen blir mer begränsad. Förklaringen till att människor finner nöje i att se på kopior är alltså att de kan göra upptäckter och räkna ut vad de olika figurerna föreställer (Det där är ju han!”). För om människan inte har sett föremålet tidigare ger kopian ingen njutning som kopia, utan bara utförandet, färgskalan eller något annat liknande.

Från Aristoteles Om diktkonsten. En fotnot är att det är en pågående diskussion om hur man ska översätta mimesis (Μιμεσις). Jag har här valt att översätta det till kopiering, men man översätter det också ofta till imitation, avbildning ellerefterbildning.

Fredrik Edin skriver att pirater är de bästa anti-piraterna. Hen syftar alltså på att (det stämmer ju inte, vid en närmare blick. Glöm det!) de som bryter mot upphovsrätten när de laddar ner också är de som lägger mest pengar på over-the-counter-kultur. Formuleringen kan vid första anblick tyckas vara en putslustighet. Man blir väl inte en anti-pirat för att man köper skivor eller böcker?

Fredrik Edin skriver:

“Jag har länge misstänkt att pirater är de bästa kulturkunderna. När jag en gång i tiden var med och startade Piratbyrån slogs jag av hur många i det löst sammansatta nätverket som var storkonsumenter också av helt legal kultur. Vissa av oss livnärde oss till och med på att sälja vår upphovsrätt. /../

Jag lägger fortfarande en ansenlig del av mina inkomster på kulturprodukter. Vilket inte innebär att jag är beredd att betala för vilken skit som helst. Precis som många andra fildelare är jag också en mycket god konsument. Fildelningen gör att jag köper mer kultur. Inte mindre. Så ser det också ut för de flesta jag känner. Fildelning är bra, även för de som bekämpar den hårdast. Givetvis med undantag för en massa meningslösa lobbygrupper och prostituerade advokater.”

Vi som propagerar som mest mot upphovsrätten är ofta de som gör och köper mest kultur. Vi donerar pengar till småförfattare, vi flattrar som idioter, vi skriver mängder av kod, gör bitpop, gräver journalistiskt hemma på sängkanten och lägger upp högkvalitativa youtubefilmer.

Ändå är vi alla överens om att det är något helt sinnes med upphovsrätten, mellanhänderna och den absurda situation som uppstått. Vi avskyr ju det här med att vår konst – en av det samtida samhällets grundbultar – reduceras till en plastbit med en prislapp, och att det inte ens är vi själva som får pengarna.

Ändå går vi i deras fälla hela tiden. I vår kamp för att visa att internet inte kommer att döda kulturen går vi och köper våra skivor, vi går till SF och ser blockbusters, vi köper pocketböcker på ICA. Vi beter oss precis som de vill. Men det finns ett alternativ. Vi kan sluta skyffla pengar till dem i dåliga försök att legitimera våra handlingsmönster.

De kommersiella aktörerna mellan producenter och konsumenter är våra största fiender och ett stort hot mot den fria konsten. Det är vi medvetna om. Men vi är absolut inte deras största fiender. Snarare tvärtom enligt studier. Kanske är det dags att vi blir den fientliga kraften. Sluta handla med den industrin, och dela torrents istället.

Seminariet är alltså den sjätte juli klockan två på Hamngatan 3. För övrigt, missa inte Alternativveckans program.

Tack Håkan Juholt.

(Sedan får ni väldigt gärna rösta på mig också, jag är nummer sex på Piratstudenternas lista. Rösta på http://www.karvalet.nu/)

Kåren är att bygga, reproducera och slåss för sina rättigheter mot universitetet

I grund och botten är kåren studenternas enda reella sätt att vara delaktig i de beslut som universitetet fattar. Piratstudenterna vill inte bara värna studenters rättigheter varje gång ett nytt system eller en ny databas (exempelvis Korinth och Studentportalen) skapas. Vi vill att studenterna, som är de som påverkas mest av det, har makten över vår internetleverantör UpUnet-S.

Det är inte rimligt att man som student inte har något inflytande alls i hur ens internetleverantör styrs, utvecklas och reglerar sitt nät, då man inte kan byta internetleverantör. Vad som däremot är rimligt är att studenterna – förslagsvis genom kåren – tar över ägandet över UpUnet-S och driver det tillsammans. När vi sätter våra egna villkor kan vi se till att resurserna går till att skapa ett snabbt och välskött nät, istället för att man lägger resurser på att logga enskilda studenters trafik i jakten efter upphovsrättskyddat material.

UpUnet-S ska drivas av studenter, för studenter.

Kåren är att göra sin röst hörd i hur den svenska kunskapsutvecklingen äger rum

Piratstudenternas kärna är att all vetenskap ska vara allas. Svenska universitet är folkets, då de är statliga institutioner finansierade av statliga pengar. Det innebär att vi har vår fulla rätt att kräva att den kunskap som produceras på universitetet går tillbaka till folket, istället för att beläggas med immateriellt skydd av kommersiella intressen. Vi i Piratstudenterna kommer alltid att driva att universiteten ska syssla mindre med patent och upphovsrätt, och mer med öppen publicering i Open Access, och kunskapsspridning.

På det sättet märks tydligare än någonsin att Piratstudenterna verkligen är studenter som brinner för kunskapssamhället. Kunskap är inte bara till för tillväxt och försäljning, kunskap är till för att vi med kunskapen tillsammans ska kunna skapa en bättre mänsklighet och en bättre värld. Det går inte om kunskapen bara delas ut till de rika.

Universitetets kunskap ska vara allas kunskap, inte rättighetsägarnas kunskap.

Kåren är att tillsammans med andra studenter kämpa för studenters intressen

Precis som en del andra kårpartier kämpar vi för en bättre ekonomisk situation för studenter. Billigare studentbostäder, billigare kurslitteratur och högre studiebidrag är såklart frågor vi ställer oss bakom. Men till skillnad från andra kårpartier har vi en vision om hur vi ska lösa det. Idag tvingas studenter betala mängder och mängder av pengar för att rättigheterna till deras kurslitteratur ägs av företag som tar ut överpris för böckerna. Det är klart att ett företag med monopol på sina böcker tar ut överpris för att trycka på papper. I genomsnitt betalar en student 2600 kronor per termin för kurslitteratur. Det är med andra ord ungefär en tredjedel av en månadsbudget för en student. Vi vill att kurslitteraturen ska vara fri. För de som vill det, digitalt distribuerad. För de som så önskar, upptryckt till självkostnadspris på print on demand.

Prioritera studenter före upphovsrätt.

Vill du rösta på Piratstudenterna (eller något annat parti) kan du rösta på http://www.karvalet.nu/. Behöver du mer information, Zettermark från Feministiskt Studentinitiativ ger en kort programförklaring för deras politik.

Dessa motioner är praktexemplar på hur man dödar en politik. Jag har talat mig varmt och även bloggat om hur Piratpartiet måste bilda sig en teori. Det blir bara svårare av att vi slutar ha idémässiga åsikter, och går över till att bara driva smärre ändringar i dagens lagstiftning. Går motionerna igenom vill information inte längre vara fri – vi vill bara se till att minska ägandet av den.

PS. Ligger lite motioner som bygger politik också, så jag är inte bara bitter (1 2 3)

Betyder det att det är bra att vi bygger en politik på fulhack istället för fungerande lösningar? Att det vore dåligt att acceptera växtvärken och bygga en framtidsvänlig politik? Det tror jag inte. Och jag tror att vi behöver bygga en ny kultur- och forskningspolitik som bygger på de otroligt bra egenskaper som internet bygger på, istället för att reaktivt kämpa emot den.

En del av fulhacken som man försökt med för att bota problemet fildelning är att fördela pengar från radio och andra lagliga tjänster. Det är redan känt att lagliga tjänster som Spotify inte gör ett dugg i praktiken för att försörja artisterna. Inte heller Stim eller andra insamlingsorganisationer verkar lyckas särskilt bra.

Riksdagspartierna har försökt patcha problemet med fildelning internet nu. Är det inte snart dags att jämka sig med faktumet att problemet med fildelning och försöka hitta mer än temporära lösningar på hur artister får betalt. Artisterna själva börjar många av dem själva inse att upphovsrätten som den idag är utformad inte hjälper dem. Ja, till och med upphovsrättsföretagen själva börjar ge upp idén om att etablera en marknad för kulturen, och börjar istället att göra juridik till en seriös affärsmodell.

Kanske är det dags att inse att upphovsrättsmodellen för att finansiera kultur är förlegad och alltför fulhackad genom åren? Kanske bör vi istället tänka på hur vi konstruerar framtidens kulturmarknad. Jag vill se nyskapande och nytänkande i kulturpolitiken. Fortsätt inte att nödlösa det gamla och förfallna huset, bygg ett nytt!