Saab och statlig inblandning i marknaden

En av de centrala frågorna den senaste tiden har varit Saab-affären. Vänstern har gång på gång menat att Saab bör räddas från nedläggning av staten. Man har hävdat att arbetarna måste räddas och sveriges styrka på den internationella bilmarknaden bygger på Saabs varande. Högern har å andra sidan sagt att Saabs tid är ute.

Jag själv menar att man gör sig själva en otjänst om man försöker rädda Saab. Ett företag som spelat ut sin roll med en affärsmodell som troligen också spelat ut sin roll. Det är en väldigt låg sannolikhet att företaget kommer att bli framgångsrikt igen. Genom att med skattepengar försöka hålla företaget vid liv längre kommer man bara att hindra nya företag med nya affärsmodeller, anpassade till de nya marknadsbehoven.

När staten bestämmer sig för att lägga sig i marknaden och “skydda” aktörer eller affärsmodeller gör den de flesta parter en björntjänst. Visst räddar den de arbetare som är anställda vid företaget en stund till genom att skjuta upp det oundvikliga. Men då kan staten inte tvätta sina händer från alla de nya entreprenörer som vill ge sig in på marknaden och starta nya företag som med sina nya modeller slagit hårdare på marknaden. Staten kan inte tvätta sina händer från alla de nyutbildade människor med modernare kompetens som hade anställts vid dessa nya företag.

Detta är det centrala i felet med skyddslagstiftning och skyddsåtgärder från statens håll. Det är kärnan i varför staten ska försöka att undvika inblandning i marknaden. En stat som med lagstiftning och resurser kämpar för att bevara gamla företag på bekostnad av alla nya entreprenörer är en skymf för oss marknadsliberala, som vill värna den fria marknaden.

Gratis blir en del av bilden

Vanligtvis är ett stort hot hos äldre företag i att yngre företag iochmed sina nya affärsmodeller kan prestera bättre eller till ett lägre pris. Redan där brast det för Saab. Saab kunde inte tävla. Det ville antikapitalistiska krafter åtgärda genom att pumpa in statliga pengar i Saab.

Men vad gör man när gratis blir en del av bilden?

Bland både mjukvara och konst finns det iochmed internet möjligheter att sänka marginalkostnaderna och transportkostnaderna till noll. Det gör att mängder av nya affärsmodeller har öppnat sig (Jag erkänner dock att affärsmodeller är ett olämpligt ord. Ofta handlar det om andra incitamentsformer än pengar, och ofta utförs aldrig utbyten av pengar) som bygger på gratis.

Med wikipedia har världen fått ett gratisbibliotek vid fingertopparna. Med öppna operativsystem finns det lagliga sätt att få ett utmärkt operativsystem gratis och lagligt, med stora möjligheter för självanpassning. Med öppen mjukvara har programvara som en gång i tiden sågs som en nödvändig utgift, likt kontorsmaterial, blivit tillgängligt gratis och lagligt. Det bästa är att kulturen kring öppen mjukvara alltid har byggt på en stark deltagarkultur där användarna förvandlas från passiva konsumenter till deltagare. Tack vare det har programvara och operativsystem mängder av både utvecklare och supportpersonal. När ett operativsystem från Microsoft sviker lämnar man in datorn på kundtjänst under en längre tid. När ett populärare öppet operativsystem lagar man det på allt från ett par minuter till ett par timmar med google och forum.

Så det är klart att äldre företag hotas. Andra aktörer på marknaden erbjuder produkter med motsvarande kvalité (och väldigt ofta högre kvalité), men samtidigt gratis. Inte ens med hjälp av statens ekonomiska inblandning kan ett klassiskt företag konkurrera med gratis.

Statens nya marknadsmanipulationsteknik: Lagstiftning

För att hindra nya marknadsmodeller från att kunna sprida sig och slå ut de äldre lagstiftas de gamla affärsmodellerna i en mer och mer solid upphovsrätt. Remix- och deltagarkultur hindras effektivt av att man förbjuder nya former av kultur. För att det ska finnas ett behov av mediabolag ger man bara kreatörerna i den upphovsrättsliga mittfåran skyddande lagstiftning som aktivt stöter bort nya typer av kultur. Flera studier har redan visat att kopiering av musik inte påverkar försäljningen, och jag förstår inte hur man kan påstå att remixkultur skulle påverka upphovsmännen ekonomiskt på ett negativt sätt. Behöver jag ens studier för att visa att så inte är fallet?

Försök att se skärpt upphovsrätt, patentlagstiftning och upprätthållandet av dessa (IPRED, ACTA) i det här ljuset. Se hur de påverkar konkurrensen på marknaden.

Öppen och fri mjukvara utgör uppenbarligen ett hot mot de äldre och rådande aktörerna på marknaden. Men den är svårt att lagstifta bort. Mjukvara kan i dagsläget inte patenteras, och det upphovsrättsliga skyddet påverkar inte marknaden nämnvärt. Därför har inflytelserika grupper i USA tagit det ett steg längre. I The Guardians artikel ”When using Open Source makes you an enemy of the state” berättas det att:

”Guadamuz has done some digging and discovered that an influential lobby group is asking the US government to basically consider open source as the equivalent of piracy – or even worse. […] It turns out that the International Intellectual Property Alliance, an umbrella group for organisations including the MPAA and RIAA, has requested with the US Trade Representative to consider countries like Indonesia, Brazil and India for its “Special 301 watchlist” because they use open source software.

What’s Special 301? It’s a report that examines the “adequacy and effectiveness of intellectual property rights” around the planet – effectively the list of countries that the US government considers enemies of capitalism. […] No, the really interesting thing that Guadamuz found was that governments don’t even need to pass legislation. Even a recommendation can be enough.”

I själva rekommendationen som det syftas på står det:

”The Indonesian government’s policy… simply weakens the software industry and undermines its long-term competitiveness by creating an artificial preference for companies offering open source software and related services, even as it denies many legitimate companies access to the government market.

Rather than fostering a system that will allow users to benefit from the best solution available in the market, irrespective of the development model, it encourages a mindset that does not give due consideration to the value to intellectual creations.

As such, it fails to build respect for intellectual property rights and also limits the ability of government or public-sector customers (e.g., State-owned enterprise) to choose the best solutions.”

Ser du parallellen till Saabaffären?

Gratislagstiftningen och socialismen

Vad som upprör mig mest är hur man anklagar rörelsen för fri mjukvara för att vara antikapitalistisk. De själva strävar efter att ta död på marknadens billigare alternativ (gratisalternativen) för att de dyra alternativen ska kunna finnas kvar. Ett sunt kapitalistiskt system handlar inte om att maximera pengatransaktionerna, det handlar om att maximera konkurrensen för att skapa en fri marknad.

Nej, det är snarare en tanke med förankring i socialismen att vilja bevara de gamla aktörerna på marknaden. En trygghetstanke som hade passat bra i folkhemsdrömmen. Det är en väldigt socialistisk tanke att staten ska använda monopol och skyddslagstiftning för att skydda enskilda aktörer på marknaden, som verkar vara godtyckligt valda.

”Vi måste bevara profiterna åt mediaföretagen

Gör folket sig fritt med teknikens hjälp, då skärper vi bara lagen

Brännmärker alla som tjuvar som har tröttnat på mediautbudet

Om hjulen ska rulla som vanligt måste allt som är gratis vara förbjudet” – Vers i Staten och Kapitalet, Piratversion

Gratisekonomin som marknadsliberal tanke

Vad vi istället bör göra är att låta marknaden rensa bort de alternativ som är föråldrade. Om vi skippar skyddslagstiftningen kanske vi i framtiden kommer att få ett system som inte bara är friare och utgår ifrån kulturen, vi kanske också slutar konsumera vår kultur producerad på döda träd och fabriksbearbetad olja som behöver transporteras över kontinenter (Skivor och papper, med andra ord). Den öppna mjukvaran vi ser idag är bara toppen av isberget av vad som kan bli den framtida ekonomin. Den deltagar- och remixkultur vi har idag är bara ett smakprov av hur hela kulturen i samhället kan komma att se ut. Det enda vi behöver göra är att låta marknaden släppa fram den.

Jag tycker att det faktum att dessa kreationer som idag förbjuds och häxjagas med immaterialrätt fortfarande klarar sig och till och med växer i omfattning är ett bevis på hur marknadskraftig den är. Vad vi behöver göra är att släppa våra fanatiska fördomar om kunskap, kultur, konst och information. Vi behöver släppa tankar om exemplarförsäljning, passiv konsumtion, immaterialrätt och pengar som det enda incitamentet och låta marknaden styra oss rätt.

”Sida vid sida, tillsammans stryker de fram.

Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm.

Kapitalet behöver köpare, då är staten leverantör.

Den ena handen vet precis vad det är som den andra gör.” – Refräng i Staten och Kapitalet, Piratversion

För att bemöta lite av de klassiska utilitaristiska argumenten för kunskapsmonopol länkar jag till ”There’s no such thing as a free rider” och ”Patent räcker inte”.

För att ta del av lite remixkultur som är starkt hotat av upphovsrätten, lyssna på Girl Talk.

Även Jörgen Lindell har skrivit om det här.

Bilderna i det här inlägget är alla remixade av Sandra Grosse. Jag tror att jag hittade originalen någonstans hos Fredrik Edin, men jag är inte särskilt säker. Jag tror i varje fall inte att upphovsmännen whinar om upphovsrätt. Iallafall: Tack Sandra för remixande och tack internet för bilder.

Det här inlägget har alltså inte alls med piratpolitik eller kopimism att göra, men jag känner att det är en fråga som verkligen behöver fokus. Dessutom kan det kopplas till det här inlägget.

Om nollvisionen

Vägverket har en nollvision vad gäller antalet trafikoffer. Det märks på mycket av de lagar och regler som stiftas och sätts för trafiken. Utan att se till en helhetsbild reglerar man mer och mer för att varje gång man reglerar spara något potentiellt liv om året. Vad man inte förstår, som Eberhard tar upp, är att en nollvision av antalet trafikoffer mer eller mindre skulle kräva en nollvision av antalet framförda fordon på vägarna (Fordon som kan färdas i en viss hastighet och har en viss vikt, som bilar).

Inom arbetsmiljölagstiftningen har man ofta ett liknande tänk. Man verkar ha en nollvision angående hur många människor som tycker att deras arbete är kasst. Men det blir tydligare och tydligare att den bakomliggande agendan är en nollvision om angående arbetstimmar som arbetas. Människor behöver skyddas. Faktum är att alla behöver skyddas. Folk verkar i regel inte tåla att få för korta raster eller långa arbetstider. Inte någon, och inte på något jobb. Och det är ju klart att alla de undantag som faktiskt kan jobba en timme extra om dagen inte ska komma och tro att de är bättre. De ska slussas in på samma arbetstider och därmed lönemängder som alla andra.

Om arbetsprohibitionen mot unga

Vad har hänt nu? Arbetsmiljöverket har lagt ett lagförslag som syftar till att lagstifta bort arbete för ungdomar. Lagförslaget innebär att skolan, som redan nu är nära 40 timmar i veckan för de som läser heltid, ska räknas som en del av arbetsdagen. Den totala mängden tid en ungdom får lägga på både skola och arbete tillsammans får inte överstiga 40 timmar i veckan eller åtta timmar om dagen. Det krävs inte ett geni för att räkna ut att det inte kommer finnas ungdomar som kan jobba på vardagarna. Lägg då till att man lagstadgar att ungdomar dessutom måste ha 48 timmars sammanhållen vila under helgen, så kan du stryka helgjobb också.

Även “regelbundet anlitande av ungdomar för arbete till exempel för att sälja bingolotter eller för att vara hjälpledare eller tränare inom idrotten ska likställas med vanliga extrajobb”. Här vill jag ha specifikationer. Vad händer med aktiva inom friluftsorganisationer och politiskt engagerade (Ja, nu med Piratpartiet och Ung Pirat har det blivit en betydande andel). Dessutom läggs förslag om att “minderåriga inte ska få jobba på ställen där det serveras öl, vin och sprit, och inte få jobba i kassa om det inte finns äldre kollegor i närheten”[här].

Om kontraproduktivitet

Jag försöker förstå hur de tänker. Visst finns det ungdomar som blir stressade av att jobba  extra efter skolan. Många ungdomar läser ansträngande linjer med mycket arbete som behöver läggas efter skolan. Men arbete är fortfarande frivilligt och föräldrar är fortfarande försörjningsskyliga för sina barn.

Jag förstår också att de tänker att det finns elever som faktiskt hinner arbeta efter skolan. Detta är dock redan löst med skrämseltaktik. Arbetsgivare som inte regelbundet kollar att elevens schema passar med arbetstiderna, och att eleven inte har andra arbeten (ja, arbetsgivaren har ansvaret) blir automatiskt skyldig att betala straffböter. Det beräknar jag personligen vara ett hemskt effektivt sätt att skrämma bort ungdomar från arbetsmarknaden.

Om ungdomssysselsattning och arbetslivserfarenhet

Ungdomar har sedan länge klagat på att de har för lite jobb till unga. Hög ungdomsarbetslöshet leder till många fattiga ungdomar, som därmed kommer att ha svårare att starta sitt eget liv. CUF vill lösa det genom att avskaffa LAS (LAS verkar i längden vara ytterligare en del av nollvisionen, men det är ett helt annat inlägg och inte en parentes) och Ung Vänster klagar helt enkelt på att jobb inte finns tillgängliga. Hur kommer sådan här lagstiftning hjälpa ungdomarna till en bättre situation? Vi behöver vår sysselsättning, för vi behöver våra pengar. Ni som kommer ihåg hur det är att sommarjobba de senaste åren kan fundera över hur konkurrensen om de jobben kommer att påverkas. Möjligheten att skaffa ett jobb som ungdom “går från ganska svårt till helt omöjligt“.

Hur blir det om ett par år? Hur blir situationen när vi har en ny generation unga på arbetsmarknaden som tack vare skyddslagar inte har en enda dags arbetsmarknadserfarenhet? Är det en verklighet vi vill till? Många unga som vill ut på arbetsmarknaden snabbt efter gymnasiet kan göra det enkelt tack vare möjligheten att skaffa sig erfarenhet och kompetens redan under gymnasiet.

Om reglerandet av allas lika olycka

Återigen lyser samma tanke igenom. Det verkar vara en byråkratisk form av slavmoral. Rättvisa handlar inte längre om att alla ska ha samma förutsättningar, utan att alla ska ha det lika dåligt. Även vi som gärna jobbar den extra timmen varje dag för en hundralapp mer. Vi ska ha det lika dåligt. Sådana här lagar dödar drömmar genom att döda motivation. Arbetsmiljölagstiftningen lär oss att vi inte vill arbeta, utan behöver lagar som skyddar oss från chefers förtryck. Nu smäller man det verkligen i ansiktet på alla ungdomar som växer upp.

Om diskriminering

Jag vill avsluta inlägget med ett tips jag fick från juristeN, att kolla upp direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling som finns här och tydligt säger att:

(11) Diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning kan undergräva förverkligandet av målen i EG-fördraget, särskilt förverkligandet av en hög sysselsättningsnivå och en hög nivå på det sociala skyddet, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten, ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet samt fri rörlighet för personer.
(12) Därför bör all direkt eller indirekt diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning på de områden som omfattas av detta direktiv förbjudas i hela gemenskapen.

Alla fetstilmarkeringar är mina egna. Att dessa lagar förstör ungas möjligheter till hög sysselsättningsgrad bör vara självklart. Jag vill också påstå att man förstör chanserna till hög livskvalité och levnadsstandard genom att neka ungdomar rätten till förvärvandet av pengar.

Även Magnus Andersson och Annie Johansson skriver om det här.

“Kod är lag, hacka koden!”

En av de tänkare som influerat mig mest är Darwin. Darwin personligen ville beskriva livet på cellnivå, men frågan är om hans modeller inte går att applicera på större system. Jag gör ett försök med juridiken.

Darwinismen, FRA och informationsfrihet

Det finns en åsikt om de nya lagarna kring teknik jag hör ofta. De som skiter i lagen för att den ändå går att komma över på ett par minuter. Det är nog många av oss pirater som kommer ihåg diskussionerna kring Tor, Relakks, Ipredator, OneSwarm och Darknet, tjänsterna, programmen och protokollen som med ett par knapptryck skulle eliminera effekterna av alla övervakningslagar. Många minns också hur man med diverse trick kom förbi varenda regel och regulation som stod i vägen för informationsfrihet. Jag har själv haft lite av en bakgrund i flashback där många har en morbid, påtvingad informationsfrihet som princip. Personer som gör allt de kan för att privat information, från hemadresser till pornografiska klipp, ska spridas på det publika internet. Och de gör det. De lyckas.

Det som fick mig att förstå hur de lyckades var när man inte bara beskyllde politikernas konservativism och bristande teknikvana, utan även den politiska processen. Att i tiden mellan lagförslag och implementerad lag har många redan satt igång systemen som överbrygger det man såg som negativt med den nya lagen. Med en sådan tidsförskjutning kommer lagen aldrig kunna styra över ny revolutionernande teknik som internet.

Vad blir konsekvenserna av att människor konstant bygger över lagar de inte gillar?

Pressar lagarna mer

Det naturliga urvalets effekter på säkerhetssystem är svåra att förneka. Liksom Ghostburglar fick ASSA Abloy att byta ut enorma mängder lås när han avslöjade att deras populäraste lås gick att knäcka på ett par sekunder bör de som knäcker lagarna få lagstiftarna att tänka till. Än ser vi inte det. Vi har FRA-lagen trots att alla som sysslar med något som hade varit minsta viktigt för FRA att plocka upp (Vi tänker oss alltså att de existerar) är en liten delmängd av alla de som sitter väl trygga bakom sina anonymitetslösningar. Att bli tagen av FRA är troligen svårare än att som fjortonårigt par bli tagen för att ha brutit mot lovlighetslagen.

Men ändå finns fortfarande lagen. Man kan tala om rättsprinciper. Om att den borde finnas som moraliskt incitament för att inte begå brott på internet (och då glömma alla barnporrsbrottslingar och trakasserande troll som nyttjar populariseringen av anonymitetstjänser). Men då glömmer man snabbt den enorma betydelselöshet lagen får. Man glömmer att man odlar känslan av att polisen inte kan ta en. Man glömmer att man med sådana lagar separerar rättsväsende från folk ännu mer.

Skarpare kritik mot lagsprinciperna

Riksdagen bör ta lagbrytarkulturen på allvar. Inte genom att låta förövarna fortsätta, utan att omvärdera sina rättsprinciper. Idén om immaterialrätten som naturrätt är ingen statisk sanning. Det är en idé vi haft i 200-300 år. Att det finns så stort motstånd och bristande respekt för en kategori lagar måste en dag ge politikerna en hint om att rättsprincipen inte går ihop med samhället som det är idag. Att helt enkelt ta sig över lagen är ett effektivt sätt att visa bristen i applicerbarhet hos lagen.

Lagar och normer

Situationen vi har nu refererar folk lite lättsamt till som en ‘generationsklyfta’. Men problemet är väldigt mycket större än så. I mina ögon uppstår kulturer om att bryta mot lagen alltid kring lagar som är formulerade kring orättvisa faktorer. Bristfällig sakkunskap (Beatrice Ask och internet) och lagar som ger för starka fördelar för ena sidan (Upphovsrättslobbyns påverkan) är som jag ser de element som påverkat dagens situation till att bli som den är.

Cybernormer och klyftan mellan lagar och normer

Men vad leder en sådan situation till? Lagarna kommer aldrig vara perfekta, och det kommer följdaktligen alltid vara grupper som motsätter sig lagarna. Men dagens situation håller på att spåra ur. Cybernormer är ett rättssociologiskt projekt som studerar ungas inställning till lagar kretsande kring internet. Enligt deras senaste rapport där de studerat ungdomar mellan 15 och 25 år är det 79% i gruppen som känner till att de begår upphovsrättsintrång och ändå gör det. 72% av de svarande tror inte att lagar som försvarar upphovsrätten faktiskt skulle hindra dem eller andra från att begå upphovsrättsintrång. 76% tror inte att det faktum att upphovsrättsintrång är olagligt hindrar någon från att begå brottet.

Vi har nästan en hel generation som tappar respekt för lagen. Och på sättet lagstiftarna agerar ser jag inte att det har någon chans att ändras i framtiden. Vi kommer få större och större grupper i samhället med minskad respekt för polisen och rättssystemet. Framför allt kan deras respekt för äganderätt komma att urvattnas. Om man dagligen får höra att man är en tjuv, och om man dagligen vänjer sig vid att behöva gömma sig för rättssystemet, då kommer man lära sig de mönstrena. Vi riskerar att en hel generation växer upp utan en syn på stöld som något dåligt. Vad som idag inpräntas är ”minskade intäkter” är inte långt från ”minskad rikedom”. Och när de år efter år ser hur fildelningen ökar utan att artisterna försvinner, då kommer de sluta ta sådana argument på allvar. Om ägaren man stjäl ifrån inte tar märkbar skada av det kan det väl inte vara något problem? Hur många generationer ska vi låta det här fortgå?

Splittrat folk

Bland de människorna som tappat respekten för rättssystemet finns en ännu farligare grupp. De är nästan att se som halvt separatistiska teknokrater. Jag tog upp dem i början. De bryr sig inte om lagstiftande politik längre. De undviker den genom att systematiskt bygga sig över lagar. Cybernormer rapporterar också att 9% av den undersökta gruppen använder anonymitetslösningar redan nu och hela 60% kan tänka sig att göra det om rättssystemet får ökade befogenheter för upphovsrättsintrång.

Som pirat är det lätt att tänka att det är bra. Man tror lätt att det bara gäller de lagar vi motsätter oss. Att det gäller immaterialrätt och övervakningslagstiftning som FRA och IPRED. Men det går djupare än så. För inte ens jag tror på ett helt anarkistiskt internet. Lagar måste finnas, och genom att ta polisens våldsmonopol ifrån dem på internet är extremt kontraproduktivt. Det de människorna gör nu uppmuntrar till samma kamp som polisen för mot beväpnade våldsbrottslingar, men på internet. Det blir därför föga förvånande att se att polisen får ökade befogenheter på internet. Vi kommer också se en segregering på internet. Det kommer bli större skillnader mellan de som kan bygga sig förbi lagarna och vardagsanvändaren. Folk kommer använda internet med helt olika förutsättningar. Och det är dåligt för min syn på internet som en kommunikationsinfrastruktur för alla.

Vill vi ha det samhallet?

Jag vill ha ett internet med lagar. Jag vill ha ett internet där man fortfarande kan bekämpa barnporr och spåra tydliga hot (uttalade, inte de som FRA påstås jaga). Därför motsätter jag mig både den separatistiska teknokratin och riksdagens antipiratlinje.

Men samtidigt behöver vi också de som bygger över lagen, så länge som det görs på rätt sätt. Istället för att systematiskt gömma sig själv behöver vi människor som Ghostburglar. Människor som skriker om hur lätt det är att gömma sig och hur fel lagstiftarna gör. Det är hur man bryter mot lagen på ett produktivt sätt.