Jag kommer att sluta skriva på isakgerson.se. Hela flödet av poster och kommentarer är flyttat till copyisright.se. Det är också där jag kommer att fortsätta att skriva i samma takt, om samma ämnen. Det är alltså inte fråga om en ny blogg. Det är samma blogg, fast på en ny URL.

Så byt nätsida att läsa. Om du har en RSS-läsare, börja bevaka copyisright.se istället för isakgerson.se. Om du inte har det, försök minnas att besöka copyisright.se istället för den här.

Den här sidan då? Tanken är att det ska finnas en statisk hemsida här. Jag får se vad jag gör med den. Jag ska försöka att bevara alla poster och alla media, för att inte skapa brutna länkar.

För de första är de bara stödanteckningar. Jag tog inte upp allt från dem, och jag tog upp mängder av saker som inte står i anteckningarna. För det andra var föreläsningen anpassad till målgruppen. Det är inte så mycket djupgående analyser, problematiseringar eller filosofiska resonemang. Nivån är rätt låg. För det tredje var det tänkt att vara en relativt opartisk föreläsning.

För de första är de bara stödanteckningar. Jag tog inte upp allt från dem, och jag tog upp mängder av saker som inte står i anteckningarna. För det andra är det här en utbildning för nya medlemmar. Det är inga djupgående analyser, inga problematiseringar, inga filosofiska resonemang. Nivån är låg. För det tredje var det tänkt att vara en relativt opartisk föreläsning. Jag håller gärna tretimmars föreläsningar om vår politik utifrån en marxistisk tanketradition, eller om vår politik utifrån klassperspektiv. Men den här föreläsningen bör inte alls läsas så. Det är inget brandtal för en socialistisk immaterialrättskritisk politik. Det är en utbildning om Piratpartiet som mittenparti. Självklart har jag varit selektiv.

Enjoy! Copy! Comment!

Först av allt: Jag jobbar i text. Jag skriver, läser, antecknar, ircar. Film ser jag i princip aldrig på, och ljudanvändningen sträcker sig till någon gigabyte musik eller två. Således har jag ingasomhelst krav på grafikkort, ljudkort eller hårddisk. Jag spelar knappt och jag sysslar inte med design, så RAM-minnet är knappast heller ett behov att tala om.

Däremot har jag en del krav på nät. En vanlig dag brukar jag mikroblogga via två mikrobloggar, blogga på en av mina bloggar, irca i ett par olika klienter, möjligtvis chatta över xmpp och köra en torrentklient. Det är minst sagt jobbigt när nätet är långsamt ellet strular. Det är därför ett stort plus med ett bra nätverkskort som inte strular med vanliga linuxsystem.

Jag bär alltid med mig min dator. Alltid. Utöver det bär jag oftast runt på mellan tre och åtta böcker också. Det gör att det är essentiellt att dator väger lite. Freja vägde 1.1 kilo, och det ungefär vad jag kan tänka mig att en dator kan väga.

Men det viktigaste är nog ändå priset. Jag lever på en begränsad budget. Jag är student, och lägger väldigt mycket pengar på böcker (mer än andra studenter). Jag behöver därför en dator som är billig. Jag säger det med en klar medvetenhet om att man får vad man betalar för. Det optimala priset ligger på mellan två och tre tusen, och jag vill inte gå över fem tusen.

Ni är ju kunniga. Så, vad säger ni?

En pluggade inte vidare efter gymnasiet – och en är adopterad.

I övrigt är det vitt, välbärgat och välutbildat i Moderaternas nya partistyrelse. /…/

I snitt tjänar styrelsemedlemmarna knappt 1,1 miljoner kronor om året – mer än tre gånger så mycket som en genomsnittlig svensk.

Rikast i gänget är greven och finansmannen Gustaf Douglas som bara under 2010 hade han ett överskott på kapital på drygt 96 miljoner kronor. /…/

– Definitonen av arbetarparti är annorlunda i dag, när vi pratar om arbetare menar vi dem som jobbar, säger han [Erik Bengtzboe].

Expressens artikel om Moderaternas föreslagna partistyrelse

EDIT: Missade faktarutan. Den är läsvärd:

 Medelinkomst i Moderaternas föreslagna partistyrelse: 1 061 213 kronor/år eller 88 434 kr/mån (2010).  Medelinkomst för alla svenskar som arbetar: 279 689 kr/år eller 23 307 kr/mån (2009).

93 procent av M-partistyrelsen har svensk bakgrund. 81 procent av befolkningen i Sverige har det.

93 procent av M-partistyrelsen har eftergymnasial utbildning. 13,1 procent av befolkningen i Sverige har det.

2. Om de sedan ser till att alla Birros tal är lika flummiga och osammanhängande som hans krönikor (som faktiskt är riktigt bra underhållning).

3. Om de avslutningsvis byter namn till The Kristet Lulzparti.

Popsci Baffling CERN Results Show Neutrinos Moving Faster Than the Speed of Light

Nature Particles break light speed limit

Reuters Particle found to break speed of light

BBC Speed of light experiments give baffling results at Cern

Dagens Nyheter Partikel rörde sig snabbare än ljus

Expressen Snabbare än ljusets hastighet, på riktigt?

Aftonbladet Partikel rörde sig snabbare än ljus

Svenska Dagbladet Einsteins teori kan ha krossats

Svenska YLE Kan Einstein ha fel?

Flashback CERN spräcker ljusets hastighet

Kritisk bloggpost This Extraordinary Claim Requires Extraordinary Evidence

Ett par ord om hur jag var

När jag började blogga i oktober 2009 var jag en helt annan person. Jag var väldigt högerliberal. Jag såg frihet och människors formellt autonoma val som det viktigaste – i politiken och i livet. Jag hade en moralsyn som helt och hållet fokuserade på formella rättigheter – samtidigt som jag förnekade moralens (eller – för er filosofinördar – någon typ av kognitivistisk moral) existens. Jag läste Pär Ström seriöst och tyckte faktiskt att han hade rätt i en del (det här är kanske det mest pinsamma att erkänna). Klimathotet var kanske inte en lögn, men iallafall en fet överdrift, och absolut inte en viktig fråga. Min extremt rättighetsbaserade syn och mitt snäva perspektiv gjorde det möjligt för mig att svälja Sverigedemokraternas feta lögn om hur de “censureras”.

Jag trodde att alla egentligen ville varandra väl och därför behövdes ingen reglering. Om vi bara sänkte skatterna, tog bort arbetsskyddslagar och annat sosseri så skulle folk vara snälla mot varandra av egen vilja. Ja, men vänsterslödder var ju inte snälla. Rättighetsfilosofin gjorde ju självklart också att jag hatade deras civila olydnad. I min bild av demokratin ingick ett strängt efterföljande av lagen. Kort sagt: Jag var reaktionär på de flesta områden man kan vara reaktionär inom.

Vad som förändrades

Jag tror att den första viktiga skillnaden var när jag började umgås med andra politiskt intresserade människor regelbun. Ett par månader in i mitt bloggande gick jag med i Piratpartiet. Piratpartiets forum och bloggar var fulla av reaktionära människor, hatiska människor och rättshaverister (fortfarande, till en viss del. Men det har skett en dramatisk förbättring). De hjälpte mig inte ett dugg, utan bekräftade bara min syn på världen. Nej, umgänget var de som gick på Piratpartiets fikor och diskuterade, de som var aktiva i ungdomsförbundet, de som reste runt och diskuterade vår politik. Det var vettiga människor med drömmar om ett bättre samhälle. Jag satt i samtal efter samtal och började nå mer mänskliga åsikter.

Nästa, mer dramatiska skillnad var när jag började läsa filosofi under hösten 2009. Här började mina åsikter förändras rätt snabbt. Jag lärde mig att kritiskt reflektera över allt. Jag lärde mig att vara skeptisk till alla idéer och värden – även koncept som ägande, demokrati och rättigheter. Jag lärde mig att utvärdera argument och kritisera premisser. Mitt första läsår var kanske den största intellektuella revolution jag någonsin varit med om. Våren 2010 läste jag praktisk filosofi, och kom i kontakt med Peter Singer, James Rachels och Will Kymlicka – förmedlade och tolkade genom Dan Egonsson.

Peter Singer övertygade mig om utilitarismen och många av dess konsekvenser. Han övertygade mig om hur oförsvarbart det är att inte ta hänsyn till djur som kännande varelser. Han övertygade mig om att det behövdes en radikal global omfördelning av resurser (även om jag fortfarande inte varövertygad om hur). James Rachels (i kombination med min vän och medskribent Simon Rosenqvist) övertygade mig om att det otvivelaktigt finns en moral, att vi kan säga att något är gott utan att det ett språkomdöme, utan ett faktiskt omdöme. Jag övertygades om att vi har ett ansvar att handla gott och att försöka förändra världen till det bättre. Will Kymlicka presenterade mig för en alternativ definition och ett alternativt konceptom frihet. Ett alternativ till den libertarianska tolkningen – samtidigt som han på ett övertygande vis sågade libertarianismen vid fotknölarna.

Slutligen – mitt sällskap och min livssituation förändrades. Precis som Siddharta Gautama i historien flyttade jag hemifrån från mitt medelklassområde och började leva som student. Jag stötte på fattigdom, sjukdom, lidande papperslösa, visstidsanställda föräldrar – öga mot öga. Jag stötte framförallt på människorna som kämpade för deras rättigheter. Vi diskuterade. Som övertygad utilitarist är det omöjligt att stå öga mot öga med en papperslös ungdom som försökt ta livet av sig själv och påstå att ett rikt land som Sverige behöver en sträng flyktingpolitik eller ett snävt socialt system.

Hur jag förändrades

Jag tror att den första viktiga förändringen inom mig var när jag en bit in i Singer-läsandet beslutade mig för att bli lakto-ovo-vegetarian. Även om jag ursäktade det med tal om hälsa, ekonomi, ineffektivt jordbruk och miljöskäl var det grunden empatin och hänsynen till djuren som övertygade mig. För en övertygad rättighetsetiker som mig tidiga 2010 var det radikalt och pionjärt att tillåta empati att styra mina politiska principer och handlingar. Det var kanske första gången som jag byggde politik på empati – på någon annan. Att leva som lakto-ovo-vegetarian gjorde att jag reflekterade mer och mer över empatin.

Och jag började ta mig ut ur mitt eget defensiva skal. Jag började få förmågan att se andra människors perspektiv. Om man är en vit man med akademisk härkomst och inte kan se någon annans perspektiv kommer man nog aldrig att se hur andra människor förtrycks och lider. När jag utvecklade min empati och lät den influera mina principer började jag plötsligt att se hur kvinnor, mörkhyade, papperslösa, arbetslösa, unga, studenter och andra grupper av människor (till skillnad från djur som jag såg var förtryckta) var förtryckta. Då gick det upp – som ett ljus – precis hur förtryckta de är i vårt samhälle. Jag började se allvaret och vikten i frågorna, och började kalla mig själv vänsterliberal efter ett tag.

Vad jag bär med mig

Jag är tacksam över min bakgrund, för den ger mig så ofantligt mycket kunskap. Perspektiven och tankarna hos en person som jag var 2009 är ovärdeliga i kampen mot åsikterna jag hade, och omöjliga att läsa sig till. Jag tar med mig tankesätten varje gång jag diskuterar med klimatförnekare, antifeminister, rasister och borgare. Jag tar också med mig det när jag diskuterar kampen med andra som kämpar för samma mål. Det här är en del av det. Det här är mitt vittnesmål, som jag hoppas att folk bär med sig. Jag hoppas att det här kommer att förbättra förutsättningarna för en produktiv och progressiv dialog med människorna som är som jag var. September 2010 visade om något hur viktig den dialogen är.

Idag

Hösten 2010 gick jag med i Kristna Studentrörelsen i Sverige, en kristen rörelse som har tydliga spår av veganism, marxism, kamp mot förtryck ochkamp mot krig. Samtidigt läste jag en kvällskurs i marxistisk filosofi. Våren 2011 började jag läsa bokcirklar i intellektuell antifascistisk och socialistisk litteratur i Kulturföreningen Projektil. Jag läste metaetik på B-nivå samtidigt som jag läste intellektuell feministisk litteratur, och började omfamna empati som det centrala verktyget i etiskt handlande. I somras var jag på ett anti-speciesistiskt läger (krångligt ord för kamp mot förtryck mot djur) med intersektionalitet. Idag är det en självklarhet att alla kamper går ihop – kampen mot heterosexismen, antifeminismen, speciesismen, rasismen, kapitalismen och andra former av fascism och förtryck. Alla kamper är en enda kamp, den för empati, liv och (om ni ursäktar det speciesistiska uttrycket) medmänsklighet. På onsdag är jag med och startar Uppsalas första socialistiska och antifascistiska bokcafé, Projektil.

Per-Anders Svärd kritiserar tanken på den autentiska relationen till kött.