Skip to content

Om att ändra sig – ett försvarstal för åsiktsbytet

2011 August 26

Det här är en text jag velat skriva länge. För ett par månader sedan läste jag en text om att är en (i det här fallet politiker) ändrar sig bör erkänna det, och förklara varför. Problemet var inte att folk ändrar sig (absolut inte, det är viktigt) utan att de gjorde det i det tysta, i det fördolda. Att förklara varför man byter åsikt är inte bara ärligt och rakt – det ger också andra en chans att läsa varför, vilket ger en bättre övergripande förståelse. Jag ska nu göra just det. Jag ser det som en chans att göra upp med mitt förflutna.

Ett par ord om hur jag var

När jag började blogga i oktober 2009 var jag en helt annan person. Jag var väldigt högerliberal. Jag såg frihet och människors formellt autonoma val som det viktigaste – i politiken och i livet. Jag hade en moralsyn som helt och hållet fokuserade på formella rättigheter – samtidigt som jag förnekade moralens (eller – för er filosofinördar – någon typ av kognitivistisk moral) existens. Jag läste Pär Ström seriöst och tyckte faktiskt att han hade rätt i en del (det här är kanske det mest pinsamma att erkänna). Klimathotet var kanske inte en lögn, men iallafall en fet överdrift, och absolut inte en viktig fråga. Min extremt rättighetsbaserade syn och mitt snäva perspektiv gjorde det möjligt för mig att svälja Sverigedemokraternas feta lögn om hur de “censureras”.

Jag trodde att alla egentligen ville varandra väl och därför behövdes ingen reglering. Om vi bara sänkte skatterna, tog bort arbetsskyddslagar och annat sosseri så skulle folk vara snälla mot varandra av egen vilja. Ja, men vänsterslödder var ju inte snälla. Rättighetsfilosofin gjorde ju självklart också att jag hatade deras civila olydnad. I min bild av demokratin ingick ett strängt efterföljande av lagen. Kort sagt: Jag var reaktionär på de flesta områden man kan vara reaktionär inom.

Vad som förändrades

Jag tror att den första viktiga skillnaden var när jag började umgås med andra politiskt intresserade människor regelbun. Ett par månader in i mitt bloggande gick jag med i Piratpartiet. Piratpartiets forum och bloggar var fulla av reaktionära människor, hatiska människor och rättshaverister (fortfarande, till en viss del. Men det har skett en dramatisk förbättring). De hjälpte mig inte ett dugg, utan bekräftade bara min syn på världen. Nej, umgänget var de som gick på Piratpartiets fikor och diskuterade, de som var aktiva i ungdomsförbundet, de som reste runt och diskuterade vår politik. Det var vettiga människor med drömmar om ett bättre samhälle. Jag satt i samtal efter samtal och började nå mer mänskliga åsikter.

Nästa, mer dramatiska skillnad var när jag började läsa filosofi under hösten 2009. Här började mina åsikter förändras rätt snabbt. Jag lärde mig att kritiskt reflektera över allt. Jag lärde mig att vara skeptisk till alla idéer och värden – även koncept som ägande, demokrati och rättigheter. Jag lärde mig att utvärdera argument och kritisera premisser. Mitt första läsår var kanske den största intellektuella revolution jag någonsin varit med om. Våren 2010 läste jag praktisk filosofi, och kom i kontakt med Peter Singer, James Rachels och Will Kymlicka – förmedlade och tolkade genom Dan Egonsson.

Peter Singer övertygade mig om utilitarismen och många av dess konsekvenser. Han övertygade mig om hur oförsvarbart det är att inte ta hänsyn till djur som kännande varelser. Han övertygade mig om att det behövdes en radikal global omfördelning av resurser (även om jag fortfarande inte varövertygad om hur). James Rachels (i kombination med min vän och medskribent Simon Rosenqvist) övertygade mig om att det otvivelaktigt finns en moral, att vi kan säga att något är gott utan att det ett språkomdöme, utan ett faktiskt omdöme. Jag övertygades om att vi har ett ansvar att handla gott och att försöka förändra världen till det bättre. Will Kymlicka presenterade mig för en alternativ definition och ett alternativt konceptom frihet. Ett alternativ till den libertarianska tolkningen – samtidigt som han på ett övertygande vis sågade libertarianismen vid fotknölarna.

Slutligen – mitt sällskap och min livssituation förändrades. Precis som Siddharta Gautama i historien flyttade jag hemifrån från mitt medelklassområde och började leva som student. Jag stötte på fattigdom, sjukdom, lidande papperslösa, visstidsanställda föräldrar – öga mot öga. Jag stötte framförallt på människorna som kämpade för deras rättigheter. Vi diskuterade. Som övertygad utilitarist är det omöjligt att stå öga mot öga med en papperslös ungdom som försökt ta livet av sig själv och påstå att ett rikt land som Sverige behöver en sträng flyktingpolitik eller ett snävt socialt system.

Hur jag förändrades

Jag tror att den första viktiga förändringen inom mig var när jag en bit in i Singer-läsandet beslutade mig för att bli lakto-ovo-vegetarian. Även om jag ursäktade det med tal om hälsa, ekonomi, ineffektivt jordbruk och miljöskäl var det grunden empatin och hänsynen till djuren som övertygade mig. För en övertygad rättighetsetiker som mig tidiga 2010 var det radikalt och pionjärt att tillåta empati att styra mina politiska principer och handlingar. Det var kanske första gången som jag byggde politik på empati – på någon annan. Att leva som lakto-ovo-vegetarian gjorde att jag reflekterade mer och mer över empatin.

Och jag började ta mig ut ur mitt eget defensiva skal. Jag började få förmågan att se andra människors perspektiv. Om man är en vit man med akademisk härkomst och inte kan se någon annans perspektiv kommer man nog aldrig att se hur andra människor förtrycks och lider. När jag utvecklade min empati och lät den influera mina principer började jag plötsligt att se hur kvinnor, mörkhyade, papperslösa, arbetslösa, unga, studenter och andra grupper av människor (till skillnad från djur som jag såg var förtryckta) var förtryckta. Då gick det upp – som ett ljus – precis hur förtryckta de är i vårt samhälle. Jag började se allvaret och vikten i frågorna, och började kalla mig själv vänsterliberal efter ett tag.

Vad jag bär med mig

Jag är tacksam över min bakgrund, för den ger mig så ofantligt mycket kunskap. Perspektiven och tankarna hos en person som jag var 2009 är ovärdeliga i kampen mot åsikterna jag hade, och omöjliga att läsa sig till. Jag tar med mig tankesätten varje gång jag diskuterar med klimatförnekare, antifeminister, rasister och borgare. Jag tar också med mig det när jag diskuterar kampen med andra som kämpar för samma mål. Det här är en del av det. Det här är mitt vittnesmål, som jag hoppas att folk bär med sig. Jag hoppas att det här kommer att förbättra förutsättningarna för en produktiv och progressiv dialog med människorna som är som jag var. September 2010 visade om något hur viktig den dialogen är.

Idag

Hösten 2010 gick jag med i Kristna Studentrörelsen i Sverige, en kristen rörelse som har tydliga spår av veganism, marxism, kamp mot förtryck ochkamp mot krig. Samtidigt läste jag en kvällskurs i marxistisk filosofi. Våren 2011 började jag läsa bokcirklar i intellektuell antifascistisk och socialistisk litteratur i Kulturföreningen Projektil. Jag läste metaetik på B-nivå samtidigt som jag läste intellektuell feministisk litteratur, och började omfamna empati som det centrala verktyget i etiskt handlande. I somras var jag på ett anti-speciesistiskt läger (krångligt ord för kamp mot förtryck mot djur) med intersektionalitet. Idag är det en självklarhet att alla kamper går ihop – kampen mot heterosexismen, antifeminismen, speciesismen, rasismen, kapitalismen och andra former av fascism och förtryck. Alla kamper är en enda kamp, den för empati, liv och (om ni ursäktar det speciesistiska uttrycket) medmänsklighet. På onsdag är jag med och startar Uppsalas första socialistiska och antifascistiska bokcafé, Projektil.

15 Responses leave one →
  1. Lars permalink
    August 26, 2011

    Du har kommit långt sedan du stod på den liberala dödslistan :)

  2. Jajjebärs permalink
    August 26, 2011

    Det är en djupt allvarlig störning med människor som måste starta projekt för att kunna säga att de inte gillar fascism. I stort sett ingen gillar fascism, det är ingen hemlighet och ingen nyhet

    Världen skulle vara en mycket bättre plats om folk som du inte la sej i politik. Men jag vet att den polletten ramlar rakt ner i din martyrbyrålåda och bara motiverar dej ännu mera. Sov gott.

  3. August 26, 2011

    Mycket fängslande artikel- tack Anna Troberg för länken hit!
    Ser fram emot tankeutbyte via sociala medier eller här!
    Själv irriteras jag f n mest av bristen på insikt hos flertalet beträffande den s k “”ekonomiska” tillväxten” – som ju hamnar så långt som möjligt från något ekonomiskt.
    Att med svindlande fart förstöra planetens flora och fauna kan ju bara för mycket okunniga människor, t.ex. högerpolitiker och s k “ekonomer”, framstå som ekonomiskt!

    Kent Åsberg, Vellinge – http://beacon.se på Twitter: beablanche

  4. Per "wertigon" Eksbortröm permalink
    August 26, 2011

    Jajjebärs: Problemet med Fascism är att det smyger sig på en. När de flesta människor upptäcker att de lever i ett fascistiskt samhälle är det redan försent. Därför behövs antifascistiska rörelser.

    För övrigt mår all politik bättre av att alla sorters människor, även de mer extrema, är med.

    Isak: Stark text, önskar dig lycka till i fortsättningen också! :)

  5. August 26, 2011

    Får en stark känsla att du sakta närmar dig TZM, det låter t.o.m. att ditt hjärta redan är där. Om du inte vet vad The Zeitgeist Movement är, eller du har nån felaktig tredjehands information om TZM som inte alls stämmer med verkligheten, så kan jag rekommendera att googla på ämnet, framför allt TZM officiella kanal på youtube (http://www.youtube.com/user/TZMOfficialChannel) som bör ge ditt nyfikna, empatiska sinne en hel del att tänka på. För övrigt kan jag bara gratulera till din nyvunna levnads-stig, och önska dig lycka till i dina projekt för en bättre värld.

  6. Hanna Dönsberg permalink
    August 26, 2011

    Isak, minns du när jag var upprörd över att ngn “leechat” min mat ur kylen på Almedalen 2009? Jag såg konflikten i dina ögon då, förändringen, utvecklingen. Välkommen hem…;)

  7. August 26, 2011

    Jag minns en diskussion vi hade på Möllevångstorget i samband med ytterligare en demonstration mot FRA (eller var det Ipred?). Vi kom in på ekonomi av någon anledning.

    Då stod du långt till höger om mig, om man nu ska ge det en riktning.

    Skulle vara intressant att ha den diskussionen idag :)

  8. August 27, 2011

    Lars: Ja, jag har diskuterat det med Edvard. Jag är strykt från dödslistan.

    Jajjebärs: Sov gott. Vilket konstigt nick du har. Resten fann jag inte värt att bemöta.

    beacon, Kent Åsberg: Ja. Ett av de stora problemen det handlar om är kortsiktighet. Kortsiktigheten suger.

    Per “wertigon” Eksbortröm: Tack detsamma! :-)

    Micke Kuwahara: Jag känner till the Zeitgeist Movement. Det är absolut inget för mig.

    Hanna Dönsberg: Tyvärr, jag minns inte det. Jag minns däremot hur mycket jag ville åka till Almedalen det året, och därför åkte dit året efter, för första gången :-)

    Niklas Starow: Haha ja, det var jag då :-)

  9. August 27, 2011

    Isak: Okej. om du säger så… men jag kan inte låta bli att nyfiket undra vad det är med RBE som du är så emot och vad det är som gär dig så absolut i frågan. Är tanken på det monetära systemet en oruublig konstant i ditt tänkande? Bara nyfiken, för ovan uttrycker du ändå basen för gemensamt levende och rättvisa… en känsla för empati och förståelse för de utsatta och av systemet förtryckta.

  10. August 27, 2011

    Isak, du är ung och kommer att ompröva dina värderingar många gånger till, under livets resa.

    Man lär så länge man lever. Den fullkomliga människan finns inte. :-)

  11. August 28, 2011

    Onekligen en intressant resa, men en liten fråga…

    “Kristna Studentrörelsen i Sverige, en kristen rörelse som har tydliga spår av veganism, marxism, kamp mot förtryck ochkamp mot krig.”

    Hur fungerar religion och marxism i realiteten i en sådan rörelse? Jag ser ju i alla fall vissa “problem” att gifta dessa i samma rörelse, förutom i det renläriga kommunistiska samhället där folket tillber partiet.

  12. August 28, 2011

    Jan-Olof Flink: Jag förstår inte varti problemet ligger. Få i rörelsen förespråkar de typer av marxistinspirerade teorier som förespråkar partier (främst marxism-leninism). De flesta drar åt det anarkosocialistiska hållet. Vissa (bland annat jag) är partipolitiskt aktiva, men ingen av dem förespråkar något sorts “tillbedjande” till partiet. De flesta ser partisystemet som ett väldigt sekundärt verktyg i kampen för en bättre värld. Socialistisk teori har utvecklats rätt mycket sedan Lenin, precis som jag misstänker att liberal teori har utvecklats sedan kolonialismen. Om du är nyfiken på hur en socialistisk kristen teori kan se ut, kan jag rekommendera vår rörelsesekreterares bok “I mammons tid” eller Jonathan Wikstens blogg Tankar om kristen anarkism.

  13. Mårten permalink
    August 30, 2011

    Japp, om fler människor insåg att det inte var något skamligt i att ha fel, och därmed vara kapabel att ändra sig så skulle världen vara mycket bättre. Problemet är när man glömmer bort självkritiken och vägrar erkänna att man så uppenbart har fel ibland (något som tyvärr tycks vara oundvikligt). :)

  14. Johan permalink
    October 9, 2011

    Bra skrivet. Det finns antagligen många som skulle kunna gå samma väg som dig med rätt vägledning.

Trackbacks and Pingbacks

  1. Det är dags för Piratpartiet att skjuta sina ryska enhörningar | Then Piratska Argus

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS