Skip to content

Piratpartiet reaktionärerna

2010 November 24
Det har länge pågått en intern diskussion i Piratpartiet om vad som faktiskt är kärnan i vår politik. Den här tråden är kanske den mest välskrivna, men det har också skrivits bra blogginlägg. Är det kampen för avveckling av immaterialrätt eller är det kampen för integritet? Mina fem cent är att en politik som bara fokuserar på integritet inte bara är tråkig och ickevisionär, utan också väldigt reaktionär.

Jag inleder med ett par ord av Rasmus Fleischer i Trolltyg del 11. Diskussionen har föregåtts av en diskussion om hur internet påverkar äganderätten:

J: Den distinktionen mellan privat och offentligt, som många av våra makthavare försöker följa och som journalistiska beslut ska göras i enlighet med, den finns inte längre. Tiden har gått den förbi. Paradigmskiftet har redan skett.

R: Ja, i nån mån. Eller jag skulle säga att skiftet har inte gått in i något nytt paradigm. Det finns ännu inget som har ersatt distinktionen mellan privat och offentligt utan den lever fortfarande kvar som en extremt viktig grund för allt vad vi kallar för politik, inom ramarna för en liberal demokrati. Vad vi kallar liberalism bygger ju på att man skiljer jättestrikt mellan privat och offentligt. Men jag tror att den distinktionen är i något slags kris och har varit det under lång tid. Det är en utveckling som tar lång tid.

Aktion: Internet utmanar distiktionen mellan privat och offentligt. Reaktion: Vi måste stärka det privatas ställning på internet. För mig blir det inte tydligare än så. Att använda internet som slagträ för ökad integritet är inte att argumentera för internet. Det är att argumentera mot internet, i en reaktiv mening. Precis som Rasmus Fleischer och Johanna Koljonen diskuterar i slutet av intervjun är internet lite av både upphovsrättens och integritetens antites, iochmed att internet de facto är en antites till privatlivets binära existens.

En fråga som Fleischer och Koljonen tenderar att tangera är frågan om internet och informationsfrihet. Jag är – som vissa av er vet – utilitarist och förnekar därför absoluta/naturliga rättigheter. Jag tycker däremot att det är hemskt intressant att ur ett etiskt perspektiv studera hur ett samhälle formar sina rättigheter. Informationsfriheten (som ska ses som en teknologisk naturlag och inte en etisk frihet) är en rättigheternas kollaps i mina ögon. Det börjar – som Fleischer och Koljonen diskuterar med att semi-privat information sprids i semi-privata kanaler. Nästa steg är att dessa kanaler med semi-privat information har växt sig till facebookkonton med 800 vänner eller fildelningsnätverk på ett par miljoner människor.

Där någonstans börjar det som en gång var att tala med sina nära om privat information bli att ta sig rätten att sprida information hursomhelst. Internet blir, som synes, antitesen till integriteten, upphovsrätten och andra system som bygger på distinktionen mellan privat och offentlig kommunikation.

Vill vi på allvar diskutera integritet och informationsfrihetens kompabilitet med privatlivet bör vi diskutera pressetikens och allmänintressets förhållande till integriteten. Där är Piratpartiet ett ännu mer kontradiktionärt parti än gällande förhållandet mellan upphovsrätt och integritet. Man vill ha yttrandefrihet, men innebär det att man vill ha en yttrandefrihet som tillåter sidor som utger sig för att ha någon typ av mediarelaterad funktion att publicera vad som anses vara integritetsbrytande uppgifter, som Politiskt Inkorrekt? Är man intresserad av Wikileaks, som anses vara så integritetsbrytande av vissa piratpartister att de lämnat partiet?

Viktigare i diskussionen: Kommer man ifrån att sidor som kan anses integritetskränkande som WikiLeaks, Politiskt Inkorrekt och Flashback är en konsekvens av den informationsfrihet som är en naturlag på internet? Kommer man ifrån att det är samma aktionära kraft som skapat utrymme för en bred upphovsrättskritik?

Nej, jag är trött på att föra en reaktionär politik mot internet. Jag diskuterar gärna internet-relaterade politiska problem som rättvis elektronik, nätfiltrering och klyftan mellan teknik och tjänstemannakompetens, men jag tänker inte bygga en ideologi på att agera mot internet. Jag säger som Simon Rosenqvist, jag är inte intresserad av integritet. Jag är intresserad av internet. Jag vill bedriva internetvänlig politik, inte reaktionär politik.

Lite guilt by association, här är andra reaktiva rörelser:

Dessa reaktionärer tyckte inte om kvinnor. Jag tycker om kvinnor.

Dessa reaktionärer tyckte inte om svarta. Jag tycker om svarta.

Elöverkänsliga. Dessa reaktionärer är emot elektronik. Jag tycker om elektronik.

29 Responses leave one →
  1. hatt permalink
    November 24, 2010

    http://goodelectronics.org/publications-en/Publication_3543/

    Ptja, titta på det där till exempel. Den bästa elektroniken är den som aldrig konsumeras, alternativt den som är mycket gammal och har återanvänts och reparerats ett antal gånger. Där är väl typ http://www.ifixit.com/Manifesto bästa exemplet på bra politik, och framför allt måste det vara möjligt att driva småskaliga kommersiella verksamheter kring att reparera andras hårdvara, mjukvara och vad det nu kan vara utan att inkräkta på en massa immaterialrättigheter!!! Annars kommer vi aldrig komma i närheten av rättvis produktion.

    Det som bekymrar piratpartiet, privatlivsbeskyddare och integritetsivrare (och förmodligen även dig, Simon och Rasmus) torde annars vara “informationskontroll”. Man vill ha kontroll över vilken information man ger ut, och vilken information man tar in (kontroll över informationsflöden). Man vill också ha kontroll över informationsutflödet, vilken information som lagras om en, och var, och hur länge, och själv ha makt att bestämma över om datalagringen påbörjas, fortgår, upphör, och i vilken utsträckning detta i så fall sker. Att kalla det för “rätt till privatliv” eller “rätt till integritet” är ganska snävt, eftersom informationskontroll rimligtvis också gäller inflöde av data, typ, vilka nyheter jag läser, när, under vilka tidsperioder, kulturkonsumtion, akademiska avhandlingar osv. Men jag vet inte om det är ett reaktionärt begrepp. Konservativt är det absolut. Ingår man i en reformistisk rörelse har man till viss del gått med på att spela efter konservativa regler – att skilja sig för mycket från den gängse diskursen gör att det blir svårt för politiska medhållare och motståndare att förhålla sig till ens uttalanden och då riskerar man att istället för att bli en progressiv kraft bli en negligerad icke-kraft.

    I vilket fall bör väl världen vara mogen för att tala om informationsflöden och vem som har makten och i vilken utsträckning över dem.

  2. November 24, 2010

    Hej du!

    Du behöver inte bevisa något för någon.

    Vill du fortsätta att bli läst så uttryck dig (skriv) på ett lättbegripligt sätt. :-)

  3. November 24, 2010

    Jag anser att det inte är den fullbordade handlingen publicering, som är skadlig/integritetskränkande, varken för den enskilde eller för “samhället”. Den är i alla fall en “teknologisk naturlag” som du skriver, så det vore idiotiskt att försöka reglera den.

    Det allvarliga är istället dels möjligheterna till utpressning, det vill säga tvång att göra saker man inte vill under hot att “något” skall bli offentligt. Sådana hot leder till en felallokering av resurser och innebär ett lidande för dem som drabbas (genom att bli utpressade, eller genom att förbli okunniga om saker som utan utpressningen skulle ha varit offentliga).

    Dels genom att mängden av (opublicerad) information som samlats av myndigheter i sig leder till en kvalitativ förändring av samhällsskicket i auktoritär riktning (kvantitetens övergång i kvalitet).

  4. November 24, 2010

    Dennis: Men vad bra! Jag är väldigt tacksam för dina synpunkter. Kan du inte skicka ett mail till spam@isakgerson.se där du vidareutvecklar dina tankar?

    Viktualiebrodern: Det är en spännande åsikt. Kan det kanske vara så att en större mängd information skapar en större acceptans i samhället? Det skulle ju isåfall innebära att problematiken mest är en övergångsfas. Utan att kunna så mycket om samhället vid tiden tänker jag på slutet av den viktorianska tiden. När människor förstår att de inte är ensamma om att onanera, kanske fler människor vågar stå för det. Förstår du min poäng?

    Sedan bör ju utpressningen såklart motverkas. Jag är definitivt för att sluta spana på medborgare, jag tycker bara inte att det räcker för att driva ett parti. Men om man inte får tillfälle att se över (och lägga ner) FRA-lagen och Datalagringsdirektivet kanske man bör uppmuntra till antingen (1) mer kryptering och (2) mer öppenhet kring den information som inte krypteras. Så att staten inte är ensamma om sin kunskap. Vad säger du?

  5. Jesper permalink
    November 24, 2010

    PP är en reaktion mot statens tendens att överge grundläggande demokratiska värden, m’kay?

    Två problem med din framställning:

    1. PP använder inte internet som slagträ och din koppling från detta (i mitt tycke felaktiga) påstående till att se PP som en rörelse som reagerar _mot_ internet är oklar.

    2. Att vilja få alla reaktionära rörelser att verka dåliga genom din guilt by association får dig att framstå som lite dum. Vad tycker du om den reaktionära rörelsen mot slaveriet eller Rosa Parks reaktion mot segregationen, är de också dumma per definition för att de går att beskriva på samma vis som kampen mot kvinnlig rösträtt?

  6. November 24, 2010

    Jag tror att du har rätt – en ökad informationsmängd gör att varje informationsbit får mindre betydelse. Det sker en tillvänjning och mer information leder till mer tolerans.

    Utpressningsfrågan är något som måste studeras närmare och funderas över just i samband med Nätet.

    Jag förstår ärligt talat inte riktigt den här åtskillnaden mellan informationspolitik och övervakningsfrågan. För mig är övervaknings-/integritetsfrågan just också en informationsfråga.

    Varenda gång man ser sådana här till synes meningslösa avslöjanden som om kungens vilda leverne, så frågar jag mig om det egentligen inte är ett misslyckat utpressningsförsök. Det gick inte att få ut mer, eller *det gick inte att få ut mer längre* (vi vet inte om kungen har låtit sig utpressas tidigare), och därför publicerar man. Men ingen verkar riktigt bry sig.

    Blev lite lösryckt här. Men utpressningsfrågan ser jag som nyckeln till integritetsproblematiken. Måste studeras, och jag har en massa material på hårddisken om det. In my dreams sätter jag in mig i det.

  7. November 24, 2010

    Om statens monopol på kunskap – jag tror att man måste lagstiftningsvägen också motverka ett hemligt samlande av information. Det räcker inte med parallella “öppna” motsamlingar.

  8. November 24, 2010

    Isak;

    Jag har svårt att läsa ut vad det därmed är du förespråkar..? Att PP blir “internetpartiet”? Eller bara diskuterar politik som berör kommunikationsteknik i den snäva betydelsen IP-teknik?

    Alltså ett än snävare fokus än idag?

  9. November 24, 2010

    Ursäkta Isak men jag har svårt att se vem eller vad i PP du argumenterar mot. PP erbjöd Wikileaks hosting! Som exempel på någon som säger sig ha lämnat PP pga Wikileaks länkar du till Maco, det största trollet i PP:s historia som argumenterade mot de flesta piratprinciper och förstörde forumet. Alla är väl väldigt glada att denne sabotör fattade att han inte hade något gemensamt med PP.

    Jag förstår faktiskt inte postningen. Vem agerar mot Internet?

  10. Pirat så klart permalink
    November 24, 2010

    Mycket kvalificerat svammel på en gång Gerson.
    Med vänner som dig behöver vi inga fiender.

  11. November 24, 2010

    Jesper:
    “1. PP använder inte internet som slagträ och din koppling från detta (i mitt tycke felaktiga) påstående till att se PP som en rörelse som reagerar _mot_ internet är oklar.”

    Jag menar inte att PP använder internet som slagträ. Vad jag menar är att PP reagerar mot en självklar och stark konsekvens av internet och för det som sin huvudsakliga politik. Internet i sig innebär otroligt ökade loggningsmöjligheter och spårningsmöjligheter. Därför hotas vad vi idag definierar som den privata sfären (läs det deskriptivt, inte normativt). Det verkar alltså som om minskad integritet är en direkt konsekvens av internet. Att leda ett parti på att hindra denna privata sfärs förflyttning är då reaktionärt mot internet i sig. Ett exempel på en aktionär politik för att lösa samma problem hade t.ex. varit en ökad öppenhet eller undervisning i kryptering.

    “2. Att vilja få alla reaktionära rörelser att verka dåliga genom din guilt by association får dig att framstå som lite dum. Vad tycker du om den reaktionära rörelsen mot slaveriet eller Rosa Parks reaktion mot segregationen, är de också dumma per definition för att de går att beskriva på samma vis som kampen mot kvinnlig rösträtt?”

    För det första var bilderna i slutet ett skämt, och jag hoppades att folk skulle förstå det. Jag kanske borde ha överdrivit mer.
    Jag tror att vi har en tolkningsskillnad. Rörelsen mot slaveriet eller för kvinnlig rösträtt skulle jag inte säga är reaktionär. De reaktionära krafterna i de fallen var snarare de jag tog upp i bildspelen, rörelsen mot feminismen och Klu Klux Klan (samt andra rasistiska organisationer). Jag ser den feministiska och den rasistiska rörelsen som traditionellt aktionär, då de inte kämpade mot en förändring eller en konsekvens av en förändring, utan mot ett traditionellt förtryck. Visst KAN man tolka det som motsatsen, men då tror jag att man nitpickar.

  12. November 24, 2010

    OlofB: Jag tycker inte att “integritet” eller “frihet” bör ses som delar av vår ideologi. Visst kan vi se FRA-lagen och datalagringsdirektivet som snäva sakfrågor, men jag tror att vi bör akta oss från att fastna i den politiken. Annars börjar folk tala om att utvidga vår politik till drog- och sexfrågor. Du har säkert sett det själv.

  13. November 24, 2010

    Oscar Swartz: Tyvärr tycker jag att Macco har gjort en väldigt bra analys av hur en hårddragen integritetslinje ser ut. Isolationistisk och kommunikationsfientlig. Inte alls som hypersociala internet.

    Jag tycker att personer som på ett starkt sätt förespråkar en linje som bygger på rätten till ett omfattande privatliv på internät är en reaktionär kraft mot samma internät.

  14. christoffer willenfort permalink
    November 24, 2010

    Bara för att en teknologi möjliggör en sak så måste man inte annama saken. väldigt ofta blir reaktionen på en ny teknologi att man sätter gränser för hur den får utnytjas. detta är på inget sätt reaktionärt.
    Staten och företag är dessutom inte personer så det finns ingen anledning att inte sätta begränsningar på dem. (Staten mår inte dåligt om man övervakar staten, mäniskor däremot mår dåligt. )

    Av dessa anledningar så anser jag inte att man kan kalla PP’s politik för reaktionär för vi försöker inte stoppa internet vi försöker däremot se till att stat och andra organisationer inte missbrukar internet)

  15. November 24, 2010

    Jag vet inte vad det är för några som kämpar för en rätt till ett omfattande privatliv på Internet faktiskt. Enligt min mening prioriterar PP (och jag själv definitivt) yttrandefrihet högre än en sådan “rätt”. Däremot är jag och alla pirater jag känner motståndare till att staten skall kunna bryta privat kommunikation genom att ge sig in i kablarna och styra operatörerna. Själv brukar jag hålla föreläsningar om att man på Flashback hittar Sveriges bästa mediekritik och att vi med nödvändighet måste bli mer stryktåliga för saker som publiceras om oss på nätet. Har inte mött någon Pirat som kritiserar Flashback faktiskt, men de kanske finns. Jag har inte gjort några opinionsundersökningar men pirater jag talar med tycks anse att det krävs en hyfsad stryktålighet på nätet (något jag pushat ett antal gånger i mina skriverier) och att stygga ord på nätet inte behöver jagas med hjälp av lagrade och utlämnade IP-nummer. Tycker du verkar slåss mot väderkvarnar. Ja, jag begriper faktiskt inte vad eller vilka i PP du slåss mot, i varje fall inte genom den här postningen :)

  16. November 25, 2010

    Oscar Swartz: Det låter som en bra prioritering, och jag önskar att fler i partiet gjorde samma prioritering. I min uppfattning är det motsatsen. Många har en sjuk fixering vid integritet och privatliv. Här är ett par exempel från senaste medlemsmötet. Notera att jag inte vill diskutera sakfrågorna, utan bara poängtera att integritet används som argument:
    http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?t=24646
    http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?t=24518
    http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?t=24572
    http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?t=24642

    Jag får det till att 8 av 38 stycket i principprogrammet handlar om integritet och privatliv. Men det är en subjektiv tolkning.

  17. Jesper permalink
    November 25, 2010

    Om du inte menar att PP använder internet som slagträ kanske du inte skall skriva det:
    “Att använda internet som slagträ för ökad integritet är inte att argumentera för internet. Det är att argumentera mot internet, i en reaktiv mening. ”
    Bara ett tips.

  18. November 25, 2010

    Isak, alla dina exempel på motioner berör förhållandet staten-medborgare (eller i ett fall även företag/organisationer medborgare). Inte medborgare-medborgare. Jag fattar inte vad du tycker är reaktionärt. Att folk protesterar mot att staten/FRA skall ha en kopia av vår privata kommunikation? I så fall är du nog i en försvinnande minoritet i Piratpartiet. Och bör så vara.

    Dina exempel på vad som motionerats om har f.ö. inte ens med Internet att göra och i de där fallen finns det alltså ingen konflikt mellan yttrandefrihet och integritet. De berör relationen stat-medborgare men den har du ju inte tagit upp i postningen. Jag vet inte om du försöker säga att staten alltid skall få göra vad som helst med medborgarna, att poliser skall få klampa in i våra bostäder när som helst, utan skäl, eftersom integritet är reaktionärt? Förstår inte.

    Det kunde ju också vara intressant att veta vilka punkter som är reaktionära och går emot Internet i PP:s valmanifest om Integritet.

  19. Gunnel Gomér permalink
    November 30, 2010

    Hej Isak Gerson och andra jag redan mött i cyberrymden!

    Jag blir glad av er diskussion. Samma etiskt/politiskt skiljande dryftemål har debatterats i alla tider, i alla kulturer…egentligen. Det enda som skiljer är möjligheternas proportioner. Bondbyn eller halva världens gemensamma rymd. Var man än befinner sig finns dock Makten där – på håll men ändå närvarande. Privatliv/offentligt liv har aldrig varit binärt! Vare sig i förhållande till Staten eller till medmänniskor. Det är en ideologisk renodling, men går nog inte att bygga verklighet på. Men ändå…

    Måste man välja? Går det inte att få hela paketet? Skyddat privatliv, fritt informationsutbyte och politisk frihet? Samt dessutom Statens (legitima) kontroll av individer? Just nu känner jag mig lite dum. Jag kanske ställer en omöjlig fråga, bara för att jag inte förstår pirater eller teknologin?

    Låt mig därför bara slå ett ideologiskt slag för privatlivets helgd. Skyddet av min/din person från all yttre inblandning. Låt mig sjunga anonymitetens lov – utan hänsyn till tekniska/politiska omöjligheter.

    Att leva på internet är det ultimata privatlivet! Det vet alla som haft femtio nic names och tio e-mailadresser för olika aspekter av sin person(lighet) och rört sig i den stora engelskspråkiga världen. Alla som uttryckt sig själv i uppriktighetens frihet, men sluppit ifrån att visa sin reella uppenbarelse. I en värld som dessutom är ofarlig. Det är bara att klicka på leave-knappen och byta namn och domän om Odjuren blir alltför skrämmande.

    Bara jag vet vem ~lol~ är. ~lol~ var mitt första chatnamn 1996 och jag rörde mig över halva världen. Jag kallade då mitt nätleverne för ”mitt tredje liv”. Det som flög fritt bredvid jobb, familj, politisk aktivism, nöjen och hushållsarbete. I det vanliga livet var allt ”kontrollerat”, ett liv där man *oh fasa* måste stå ansvarig för varje ord eller handling. I cyberspace var jag som ett gladlynt barn. Utan tanke på morgondag eller konsekvenser.

    Denna existentiella möjlighet är oerhört SKYDDSVÄRD, önskvärd. Går det att ordna – tekniskt/politiskt? Jag vet inte svaret. Men är beredd att fightas för denna frihet :-)

  20. Gunnel Gomér permalink
    December 1, 2010

    “Det finns en världshistorisk
    opinionsmätning – den mäter
    folket mot eliterna, makten
    mot vanmakten, jämlikheten
    mot ojämlikheten, biosfären
    mot civilisationerna.
    I den mätningen dominerar
    alltid de osäkra, de som ännu
    inte bestämt sig. Men deras
    obestämda kraft är oerhörd.

    I denna mätning uppgår de
    osäkra till nästan 84procent,
    en damm av ljus
    som närsomhelst kan sprängas.

    Själv utgör jag idag bara tio, tolv
    procent av mitt egentliga jag,
    en nästan överspolad ö.
    Resten är hav och osäker framtid.
    Det obestämdas underbara kraft
    bultar i tinningarna.

    ( ur “Högern får 37 %” av Göran Greider 2010)

  21. December 10, 2010

    Man kan inte på allvar värna om Internet och fri fildelning utan att samtidigt tydligt ta ställning mot övervakningshetsen. Förstår ni inte att det är övervakningslagarna som är det enskilt största hotet mot Internet och fildelningen?

    Hur ska Internet och fildelningen kunna förbli ett verktyg för mänsklig utveckling om vi låter makthavarna, både de politiska och ekonomiska, ta makten över vårt beteende med integritetskränkande lagar?

    Skärpning, säger jag; annars blir vi bara ett “Peoples Front of Judea”!

  22. December 11, 2010

    Gustav Wetter: Varför är inte fri fildelning (i meningen lagligt att kopiera upphovsrättsskyddad information på internet) möjlig under övervakning? Upphovsrätten kan ju försvinna. Jag menar, jag blir inte bara övervakad av staten, utan också massor av företag (Google, Facebook, o.s.v.). Ändå fildelar jag. Kan man inte bara ta bort upphovsrätten istället?

  23. Elias.L permalink
    March 30, 2011

    Trololololo

Trackbacks and Pingbacks

  1. Ned i djupet « Stenskott
  2. In the deep « Stenskott
  3. Isak Gerson » Bygg inte om, bygg nytt!
  4. Postpiratiska Paradigmet « brist
  5. Bygg inte om, bygg nytt! | copy is right

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS