Skip to content

Om framtidspartiet

2010 March 19

Idag talade jag med en väljare under flygbladsutdelningen. Hon berättade om hur 30 år tidigare varit med om att starta upp miljö- och framtidspartiet som det då hette. Hon glödde verkligen när hon berättade det. Sedan slutade hon brinna. Istället berättade hon hur detta nya miljöparti börjat hantera pengar, och hur det förändrade människor. Hon berättade hur de satte sig i vänsterblocket och började föra blockpolitik. Alla idéer miljöpartiet hade tänkt kompromissa in med en vågmästarställning krossades av ett socialdemokratiskt parti som styrde blocket med järnhand. Någonting hände när partiet blev stora. De fick hantera pengar. Med pengarna devalverades värdet av idéerna som i början drev partiet. Det viktigaste var tryggheten i riksdagsplatsen, hur man röstade blev sekundärt. Hon använde ordet “stagnerade” om vad som hände med miljö- och framtidspartiet. Och talade om att hon skulle rösta på piratpartiet tills vi stagnerade. Av leendet hon sa det med att döma verkade det inte alls som ett hot. Jag såg bara hopp. Hopp om ett nytt framtidsparti.

Tyvärr känner jag personligen inte samma hopp. Det beror på två saker som hänger ganska tätt ihop med varandra. Dels är det den maktkamp som dragits igång i piratpartiet av att valberedningen inte tagit med vår före detta vice partiordförande i förslaget till den nya styrelsen. Man tror att det går till på så sätt att Christian Engström blir arg på forumet och kanske sin blogg. Men det är så att Christian har lånat ut mängder med pengar till partiet. Dessa pengar skulle gå till att anställa Jan Lindgren. Han har redan arbetat alldeles för mycket som kampanjledare för partiet för sitt eget bästa. De skulle även gå till att anställa Andreas Bjärnemalm. Nu tas pengarna tillbaka. Är det då en slump att Jan Lindgren sitter i valberedningen som sammankallas av Mattias Bjärnemalm?

Flera har skrivit om det redan. Det är lika bra att ni läser historien där. Inlägget är inte tänkt för skvaller.

Det andra handlar också om pengar. Det handlar hur styrelsen lägger pengar. Att styrelsen lägger 90 000 kronor på en “Kickoff valrörelse” som mest verkar vara att de 25 högsta nationella namnen (Där majoriteten av styrelsen ingår) samlas på en dyr kursgård, pratar och leker lekar hade varit ganska ok, trots att de inte vill lägga 15 000 kronor på att låta två piratpartister åka till WIPOs stora möte två gånger innan valet. Två personer som varit där innan och byggt upp ett kontaktnät. Jag hade inte heller bloggat av bara den anledningen att de väljer att lägga vad som hade kunnat bli tre månaders lön för Jan Lindgren på den här kickoffen.  Jag hade kanske till och med inte funnit det så klandervärt att det var värt att blogga om om inte detta skett. När en av de två som sökt pengar till WIPO-resan twittrade om att hon tänkte bojkotta den dyra kickoffen smsade en styrelseledamot och insinuerade att hon var “blindgirig” och sa åt henne att “titta ner ibland”.

Här någonstans hamnar vi i ett val. Vi kan välja huruvida vi vill låta pengar styra oss eller inte. Vi kan ta avstånd från de politiker som specialiserat sig i att stifta pengar till sig själva.

Men samtidigt har vi ett annat val att göra. Vi kan välja huruvida vi använder pengar som ett maktmedel eller inte. För vissa är pengar ett sätt att få makt, för andra är pengar skillnaden mellan att få ihop vardagen och inte få ihop vardagen.

Det verkar vara det närmsta året som det avgörs huruvida piratpartiet blir det framtidsparti man länge drömt om. Ett parti som tar avstamp i framtiden och medborgarna. Vi kan behålla våra ideal, och vi kan låta oss stöpas i samma form som de andra riksdagspartierna.

9 Responses leave one →
  1. March 20, 2010

    Bra sagt, Isak!

  2. March 20, 2010

    Tackar :-)

  3. March 20, 2010

    Bra talat.

    Jag träffade också en äldre dam, typ 85 år vid en flygbladsutdelning i maj-juni 2009. Hon hade varit med om åtskilliga val under sitt liv, och var mycket insatt i Piratpartiets program, vilket förvånade och gladde mig.

    Vi kom därför att diskutera huruvida “makten och härligheten” berusar och korrumperar våra folkvalda och beslutsfattares omdöme. Hon ställde frågan vad vi i Piratpartiet avsåg att göra så att inte vi heller blev berusade av “makten och härligheten”, som alla partier under hennes livstid tydligen drabbats av.

    Mitt svar då blev att förhoppningvis så hinner vi inte bli berusade av “makten och härligheten” på några år. Men efter 15-20 år så är vi säkerligen lika berusade som de som vi en gång fördömde. Och då är det dags för en ny generation att börja om från början och grunda ett nytt parti.

    Efterår har jag funderat på hennes fråga, och kommit fram till det, som även andra kommentatörer har avhandlat.

    Det är att arbetet i Riksdagen behöver reformeras. Som riksdagsledamot skall man inte kunna sitta mer än två valperioder vid köttgrytorna.Det borgar för att ens omdöme inte hinner bli berusat, och att vi får en omsättning på riksdagsledamöter, och därmed förankring av demokratin i folksjälen. Där “demokrati” är förankrat i det vardagliga livet då fler får tillfället att någon gång under sitt liv verka som riksdagsledamöter.

  4. March 20, 2010

    Isak ibland vill jag krama dig!

Trackbacks and Pingbacks

  1. Projekt 500 Bäckar Små // Skivad lime
  2. Växtverk och proffspolitik « obeveklig
  3. En styrelse, en valberedning, ett årsmöte och en halv miljon « Borgmi
  4. Partiledaren har ordet | Isak Gerson
  5. 500 Bäckar små gör till slut en hel å – Mab

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS