Skip to content

Om folket inte har information, låt dem äta appar

2010 December 28

“I Steve Jobs drömvärld behöver vi inte #prataomdet utan bara #läsaomdet

Det kan först låta som en putslustig referens till ett samtida socialt fenomen, men det är mycket mer än så. Martin Gelin skriver om iPad som återgången till 1900-talsmedia. Drömmen om den frihetsgivande läsplattan som man kunde ta med sig överallt motsvarade sanningen lika mycket som bilen som frihetsmaskin. I verkligheten – rapporterar Gelin – använder människor iPaden mest “vid frukosttid, samt sent på kvällen”.

“I Shirkys något förenklade historieskrivning har människan rest sig från sin halvliggande position i soffan framför en tv-sitcom (1900-talets tongivande kulturformat, enligt Shirky) för att i stället sätta sig vid datorn och skriva blogginlägg, kommentera artiklar, spela in Youtube-filmer, uppdatera Wikipedia-sidor, dela med sig av intressanta lästips på Twitter eller organisera Facebook-grupper för misshandlade kvinnor i Indien.”

Vi – var och en – blev en aktiv del av kulturen. Vi publicerade, rapporterade, filmade, kommenterade. När så otroligt stor del av kulturen härrörde från människor som gjorde vad de gjorde för att de älskade det eller hade något att säga var det klart att medieföretagen kände sig hotade. De började med att skämta bort den kreativa kraften som amatörkultur, och lanserade sina egna alster som högkvalitativ konst. När det inte fungerade pressade de igenom förstärkning efter förstärkning av 1900-talslagstiftningen upphovsrätt. Nu när det inte heller visat sig fungera försöker de istället att forma vår infrastruktur efter konsument-producent-förhållandet de vill ha.

“Facebook-grundaren Mark Zucker­berg har kallat Ipad för ”ett underhållningsverktyg”.

Medieetablissemanget ser just det här som poängen med Ipaden. För de som tycker att det redan skrivs och filmas och snackas alldeles för mycket på nätet ska Ipad skapa lite ordning och reda i den digitala djungeln. I stället för webbens öppna kaos får man prydliga appar.”

iPaden tvingar tillbaka oss från det write/rewrite-samhälle internet förlöst oss till till en tillbakagång till hyrfilms- och skivbolagsmodellen av “kulturskapande”. Och nu när Sydsvenskan själva publicerat en så svidande kritik mot iPaden måste jag fråga, varför deltar Sydsvenskan i spektaklet?

3 Responses leave one →
  1. December 28, 2010

    Det här var tillräckligt enkelt för mig att följa – tror jag ;-)=

    Det här med iPad är riktigt irriterande, och det som är mest irriterande är att jag inte fattade vartåt det barkade redan när iPod kom. Frustrerande det här att vara dum ;-)=

    Då var det ju som du säkert vet så att det var något nytt med iPod; den var inte, som tidigare mediespelare, något man jackade in i USB-jacket och som dök upp som en extern drive.

    Utan man var tvungen att ladda på sin musik via iTunes. Irriterande tyckte jag, men tänkte inte längre än så.

    Köpte iPhone. Ja, jag erkänner, jag är en sån loser. Och kunde till min förfäran konstatera att den bara kunde uppdateras via iTunes, den också… där någonstans började kronan trilla ner.

    Nej, ska man köpa en läsplatta e. dyl. så ska man såklart köpa en som inte är en “appliance”, utan en som i princip är en PC med ett lite annorlunda HW-gränssnitt. Men inte utan åtminstone några USB-portar.

  2. Anders H. permalink
    December 28, 2010

    Apple löste ju den gordiska knuten hur man får betalt på Internet för content. Facebook hur man får allas skrivande att bli underhållning.

  3. December 29, 2010

    Christer: Jag känner igen “Hur kunde jag”-känslan. Jag är uppväxt med Macintoshdatorer sedan femårsåldern (mitten av 90-talet, när Macintosh fortfarande var underdogs) och blev överlycklig över min första iPod (Generationen med en hårddisk på 20 gig och svartvit skärm). Det var dock inte förrän iPhones kom och App Stores började bli ett fenomen som jag började förstå vad som håller på att hända. Apple är fruktansvärt bra på att paralysera en med sensationella funktioner, så att man inte ser hur ens egna handlingsmönstr ändras. För precis som Anders H. påpekar är Apples och Facebooks allra största ekonomiska genidrag inte hur de skapar produkter som pasar konsumenternas handlingsmönster (vilket de också gör, delvis) utan hur de anpassar konsumenternas handlingsmönstren hos konsumenterna efter produkterna de skapar.

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS