Skip to content

Min tidsresa till 2022

2010 August 26

I tid

Foto: Rishi Menon

”Du menar alltså att du inte stöter på några problem med din konst längre?” frågade jag Gregg ”Girl Talk” Gillis när jag förstått att jag vaknat i hans hus tolv år senare än jag somnat i mitt rum i Sverige.
– Absolut inte, och såhär i efterhand känns det rätt konstigt att man förföljde oss remixkonstnärer innan. Vi gjorde ju samma sak som Disney gjorde. Vi tog den kultur som fanns, kombinerande den, omformade den och presenterade en version som passade i vårt sammanhang. Vi skapade konst. Visst tog det tid att övertyga kulturpolitikerna, men när remixrörelsen växt sig stor nog avskrevs alla straff som utmätts mot mig.
– Blev du bestraffad också?
– Javisst! Jag fick så stora bötesbelopp att jag trodde att jag aldrig skulle kunna betala tillbaka dem. Och kongressen förhandlade ett lagförslag för att kunna sätta mig i fängelse. Jag bodde i USA och ägde ingenting samtidigt som jag såg hur jag, min musik och min rörelse hyllades. I Sverige och Tyskland lyckades man snabbt övertyga kulturpolitikerna och gick ut hårt med en kampanj för att ändra upphovsrätten så att remixande tilläts även i andra länder. År 2020 tog EU ett beslut om att inleda förhandlingar med USA för att få dem att ändra riktning. Resultatet blev att man istället för att bifalla lagförslaget som skulle ge mig fängelse drev igenom en lag som legaliserade remixkultur. Presidenten själv gjorde ett statement av att avskriva alla mina böter och skadestånd. Men det var faktiskt inte det viktigaste
– Utan?
– När min rörelse legaliserades växte min marknad i USA. Trots att jag släpper all min musik fritt tjänar jag mer pengar än någon topplisteartist i USA sedan fenomenet topplistor. Och det är inte bara jag. Remixmusiker finns i varje gathörn. På varje internetsida. Och tack vare donationssystemen som växte upp med flattr-konceptet så tjänar de mer än någonsin. Kultur är inte längre en sysselsättning för få. Det är något man gör ständigt och gemensamt. Jag gör inte ens min egen musik själv längre. Jag släpper ett par beats när jag somnar på kvällen, och på morgonen andra gjort ett dussin utkast till låtar.

Efter att hört lite av Greggs musik och sett hur den gick till bestämde jag mig för att gå ut på stan. När jag kom till Times Square var det som om tolv års kulturutveckling slog mig i ansiktet, som när det kalla, salta havsvattnet träffar en när man dyker. Reklamen på Times Square var inte längre enskilda varumärken. Varje företag fick köpa en yta som sedan blev som en kollaborativ digital graffiti. Varje logga remixades och blandades med allt från ordvitsar till politisk satir. Statisk megafonreklam var ute. Den första effekten som slog mig var hur svårt det skulle bli för impopulära och oetiska företag att annonsera.

(Foto: Jose Maria Cuellar)

Gregg Gillis, som innan han blev riktigt stor hade arbetat inom bioteknik, hade byggt ett hackerspace mitt i New York. Ett hackerspace är en organisation som tar fram och experimenterar med ny teknik och sätter kunskapstörsten och nyfikenheten i första rummet. Avdelningen i New York arvoderade ett hundratal personer som kom in när de ville och gjorde vad de ville. De enda reglerna som fanns var att allt skulle publiceras och att ingen immaterialrätt fick användas. Det tog runt ett halvår innan avdelningen blev ekonomiskt lönsam, tack vare samarbeten med företag som drog nytta av tekniken och donationer från människorna som hade blivit hjälpta. De största donationerna kom in på grund av ett projekt avdelningen haft med ett liknande hackerspace i Tyskland där de verkligen struntat i alla patent som fanns på området och utvecklade ett sätt för blinda att få tillbaka synen genom att integrera elektroniska komponenter i syncentrat. Eftersom hela tekniken var gratis blev proceduren så billig att tekniken slog igenom även för helt friska människor som bara ville förbättra sin syn.

Gregg själv såg ingen skillnad mellan hackerspacen som struntat i patent och han själv som struntat helt i upphovsrätten när han gjorde sin musik. Båda fallen handlade om att han hade en vision för vilka gränser som kunde knäckas om man bara struntade i gårdagens totalitära lagar. För honom fanns det gränser, men bara gränser som människan själv byggde upp med lagar som begränsade vetenskapen och kulturen.

Innan jag gick och lade mig på kvällen lyssnade vi på en tiominutersremix som legat på topplistan ett tag. Det var en remix av de låtar som Girl Talk mixat ihop under sina första två år som artist. Låten hade gjorts till Greggs födelsedag. När jag frågade vem som hade gjort remixen svarade Gregg:
– Jag är stor både som artist och vetenskapsman, men ändå var det länge sedan jag hörde den frågan ställas. Och det var ännu längre sedan jag kunde svara på den.

Lyssna på Girl Talks olagliga musik
Läs om och delta i ett hackerspace, t.ex. Forskningsavdelningen i Malmö

Ursprungligen publicerad här.

No comments yet

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS