Skip to content

Facebook suicide

2010 December 18

Utgångspunkt: Facebook är en infrastruktur. Vi väljer infrastruktur enligt frimarknadsprinciper. När vi åker kollektivt väljer vi vilket kollektivtrafiksbolag vi vill åka med. När vi åker bil väljer vi om vi ska åka på statlig eller privat väg. När vi beställer en premuneration väljer vi om vi ska prenumerera på borgerlig eller ickeborgerlig media. Vi väljer vilket skivbolag vi köper skivor ifrån och vilken biografkedja vi besöker.

Därför kan vi också acceptera att dessa konkurrensutsatta infrastrukturer har en viss makt över oss. Kollektivtrafiksbolagen får anlita privatpoliser för att hota och slå oss. Dagstidningarna får påtvinga oss homogena ledarsidor som förmedlar samma obestridda åsikter och attityder dag efter dag. Skivbolagens tjänst Spotify får påtrycka oss reklam var och varannan minut och biograferna får trycka reklam på oss trots att vi betalar dyra pengar för biljetterna.

På samma sätt får Facebook göra vad de vill med vår information som vi frivilligt sätter samman åt dem. Vi taggar varandra på bilder. Vi like:ar saker. Vi kommenterar statusar hos folk vi tycker om och anger våra politiska och religiösa åsikter. Vi låter facebook registrera hur vi rör musen på skärmen för att placera annonser, och bjuder till och med in oss till att like:a reklam. Vi gör det helt gratis, och säger upp alla rättigheter om informationen när vi gör det.

I och med skapandet av världens största databas av metadata om människors livsmönster skapar vi ohyggligt mycket pengar åt facebook. Har vi ett fackförbund? Har vi en rättighetsorganisation? Vi kan diskutera hur man vid (bland annat!) Egyptens och Irans tullar använder facebook för att hitta dissidenter – vem känner vem, vem har “rätt” levnadsmönster, vem kommer från vilken stad och är uppväxt med vilken släkt – men i dagens politiska läge är det inte det mest intressanta. Det mest intressanta är att se på vad världens största databas av metadata om människors livsmönster har för effekt på företag.

Vi måste också våga diskutera hur värdet hos facebook skapas. Hur går värdet från våra musrörelser och likes till facebooks förtjänade dollar? Inte ett hekto vete skapas. Inte en deciliter etanol produceras. Inte en enda potatis skördas. Vi kör inga varor från Trollhättan till Stuttgart och vi bakar inga bröd. Ändå skapas ohyggligt mycket värde. Ett värde som inte utgår från exploatering av naturens råvaror, förfining av råvaror eller tjänster måste ju tas från någon. Med andra ord, någon måste förlora på det. Annars kan inte handel uppstå.

Är det Mark Zuckerberg som förlorar på det? Knappast. Hans anställda? Nej. Företagen? Troligtvis inte. Det måste väl ändå vara vi? Men vad är det vi förlorar? Vilket värde är det vi överlåter till facebook som de säljer till företagen? Om vi inte skapar varor att sälja åt dem måste vi väl ändå konsumera?

En approach från andra hållet är att se vilket värde som säljs. Facebook tjänar pengar på att lova företag att folk köper deras varor. “Folk” är ingen lös sammansättning av ansikten, utan det är du, jag och en halv miljard andra konton. Vid en första anblick kan du och jag verka som en piss i nilen av alla 500 miljoner användare, men det är knappast ett fåtal företag som investerat i reklam hos facebook. Och till alla företag har facebook lovat att sälja. Till sin väljarbas på en halv miljard människor kan facebook säga “köp det här”, och därmed påverka oss att köpa det.

Och inte bara kan de det. Facebook kan inte bara ta reda på hur vi lever våra liv genom att läsa våra loggar och titta på våra bilder. De kan också automatisera studiet av våra liv genom att kalkylera hur vi troligen lever genom att läsa av vår metadata – våra bildtags, våra gruppmedlemskap och “likes”, våra vänlistor och vårt evenemangsdeltagande, etc etc. Facebook kan alltså hålla koll på 500 miljoner människors liv samntidigt för att känna till detaljerade uppgifter om 500 miljoner människors liv samtidigt.

Vad facebook använder informationen till är inte bara riktad reklam. Det handlar inte bara om att jag som har like:at Quentin Tarantino får reklam från Coolstuff om att jag ska köpa Jules Winnfields plånbok från Pulp Fiction eller att jag som kanske skulle delta i evenemanget “Stöddemonstration för studentprotesterna i England” blir ombedd att gå med i facket. Det handlar också om att facebook vill ta reda på min momentana köppotentialitet. Facebook vill automatiserat studera vilka grupper jag går med i, hur ofta jag är inloggad och vilka vänner jag kommenterar hos för att veta precis när jag tänker tanken “Hmm, jag borde köpa ett par nya t-shirts” eller “Åh, nu hade det varit gott med pizza” för att kunna sälja produkter.

Vart leder det oss? Innan facebook hade vi val. När vi behövde köpa en produkt jämförde vi ofta priserna, kvalitén och vad som utlovades av produkterna innan vi fattade iallafall någorlunda rationella val. Nu blir vi mer och mer styrda av facebook (bland annat) för att fatta irrationella val som tjänar facebook. Helt utan att kräva hänsyn eller rättigheter från facebook.

Vad kan vi göra? Facebook håller på att bli en norm, precis som ägandet av en mobiltelefon är en norm. Företags information finns där. Grupparbeten på utbildningar sker där. Evenemang finns där. Mer och mer information flyttas till facebook. Till den mån att facebook börjar integreras i resten av internet. Vi ser hemska exempel där du loggar in med facebook för att delta i tävlingar, kommentera saker eller göra undersökningar, på sidor som är helt fristående från internet. Jag vill inte ha facebookifieringen av internet. Vill vi på allvar kalla oss fria och rationella konsumenter bör vi seriöst överväga om det är rätt av oss att fortsätta använda facebook. Jag har kommit fram till att det absolut inte är det. Jag vill hitta nya sammanhang.

Jag är redan i sammanhangen IRC och XMPP för att chatta med många av mina vänner. För ett mer allmänt och socialt kontaktytesammanhang på internet har jag Twitter och status.telecomxix.org, och jag ser fram emot den fria och öppna tfacebookliknande tjänster Diaspora, som vad jag förstått ska vara reklamfri. Jag fortsätter att skriva på http://isakgerson.se/ och http://filosofibloggen.se/ och letar gästskribenter och kommentatorer (gärna troll) till båda. Fler internetsideprojekt är på gång.

Jag önskar verkligen att de av mina vänner som beslutar sig för att stanna här möter mig i andra sociala sammanhang. Jag går alltid att maila på IsakGerson at gmail punkt com. På telecomix nickar jag laxsill eller lxsl. På xmpp använder jag kontot lxsl@xmpp.telecomix.org. På twitter heter jag IsakGerson och på Status.net heter jag lxsl. Har ni fler sammanhang att tipsa mig om, kontakta mig!

Och slutligen, en till ödmjuk begäran att tänka över ditt val. Läs de här artiklarna om facebookvara och fundera. Tänk på att varje person som stannar “för att alla andra hänger på facebook” leder till att fler personer kommer att stanna “för att alla andra hänger på facebook”. Så nu hoppar jag av det här tåget, och jag gör det helt utan kritisk distans. Facebook har varit hyperextrovert, identitetsvomiterande och överkommunikativt i sin essens sedan början. Varför inte bekräfta trenden genom att på facebook trycka upp i allas ansikten att och varför jag slutar med facebook. Här är evenemanget, gör det du också!

Inspirerande läsning:

http://christopherkullenberg.se/?p=1801

http://feber.se/webb/art/194442/facebook_vill_varumrkesskydda_/

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/generation-facebook-fortjanar-nagot-battre-1.1214214

http://techcrunch.com/2010/11/22/facebook-censorship/

http://www.socialfactory.se/social-factory/facebook-lanserar-nytt-registreringsverktyg-och-ansiktsigenkanning/

http://copyriot.se/2010/05/14/exodus-fran-facebook/

11 Responses leave one →
  1. December 18, 2010

    Du överdriver Facebook’s betydelse.

    Hur skall Facebook veta vem du är när du inte ens vet du själv vet vem du är? För varje dag som går i ens liv, så upptäcker man ju nya sidor hos sig själv.

    Vad får dig tor att att allt någon skriver på Facebook är sant? Den personen/personerna behöver ju inte ens finnas i verkliga livet.

    Facebook är bara ett nytt kul diskussionsforum, av många andra.

  2. December 18, 2010

    Fantastiskt, du lyckas fånga mina egna känslor för Facebook perfekt. Och precis som du skriver, enda anledningen till att jag stannat kvar är för att upprätthålla kontakt med människor jag inte har någon annan typ av kontakt med.

    @Dennis Nilsson: Jag tror inte man kan överdriva Facebooks betydelse, med tanke på antalet användare och framför allt med tanke på vilka enorma summor sajten genererar. Facebook struntar helt och hållet i vem du är, det de är intresserade av är vilka vanor du har och vilka åsikter du publicerar.

  3. December 18, 2010

    Jag tycker i huvudsak att artikeln var välskriven, men måste invända lite mot några formuleringar i början (nästan hela första stycket):

    “När vi åker kollektivt väljer vi vilket kollektivtrafiksbolag vi vill åka med.”

    Nej, det gör vi inte. Vi väljer vart vi vill åka och tar det enda alternativ som står till buds. Ett alternativ någon annan valt åt oss.

    “När vi åker bil väljer vi om vi ska åka på statlig eller privat väg.”

    Återigen, nej. Det är vart man ska som avgör, inte om vägen är statlig eller privat. När jag bestämt vart jag ska, kan jag endast undantagsvis välja mellan statlig och privat och ta det föredragna alternativet. Och då är det privata alternativet oftast inte intressant eftersom det leder till en massa ställen som jag inte har något intresse av att besöka först. Det är aldrig två potentiellt likvärdiga vägar mellan samma två punkter A och B.

    “Vi väljer vilket skivbolag vi köper skivor ifrån och vilken biografkedja vi besöker.”

    Återigen, nej. Vill jag ha en platta med, säg, Iron Maiden, så kan jag normalt sett inte välja vilket skivbolag jag ska köpa den ifrån. Den plattan finns utgiven av exakt ett bolag, som jag inte valt. Och nej, vill jag ha en platta med Iron Maiden så duger det inte lika bra med en skiva av Nine Inch Nails bara för att de distribuerar sin musik på ett föredraget sätt.

    Allt detta är bra exempel på varför privatiserandet av offentlig verksamhet i bästa fall är trams.

    Men du fick mig ändå att ta en seriös funderare kring det här med fejan. Kanske jag också dumpar den.

  4. December 18, 2010

    Sorry; skivbolagen har förstås aldrig varit statliga ;P

  5. December 18, 2010

    Christer: En retorisk modell. Jag ber om ursäkt om jag inte var tydlig med det. Jag vill mena att facebook passar in i allegorin. Man hävdar att det är ett fritt val, men facebook har en alldeles för stark ställning för det. Annars håller jag med dig helt om det du skriver ;-)

  6. of_darkness permalink
    December 18, 2010

    Well om det heter facebook eller diaspora spelar ju mindre roll om ens bekantskaps krets finns där och artisterna o andra sidor man följer för att få information man annars missar eftersom man alldrig orkar följa några rss flöden..

    Sen det där med överkommunkatift kan jag inte hålla med om direkt, men det är väl om man tycker det tar tid från irl relationer- vilket det i vissa perspektiv minskar beroendet av att ha eftersom man kan följa andras liv utan att ens behöva prata med dem för att vara inkluderad..

    Sen så är man ju öppen med att stödja vissa artister etc även om det då säljs till företag etc, men viss personlig info håller man ju utanför såklart…

    Och med facebookifieringen så är det väl inte enbart ont eftersom facebook lätt kan ta upp all ens vakna tid för att hinna emd o följa allt som händer..

  7. December 18, 2010

    Där ser man. Och jag som trodde jag var smart. :-)=

  8. December 18, 2010

    @Joel Holm
    “Facebook struntar helt och hållet i vem du är, det de är intresserade av är vilka vanor du har och vilka åsikter du publicerar.”

    Var får dig att tro att alla Fejsbookanvändare publicerar sina riktiga vanor och åsikter?

    Flertalet av mina vänner har Facebook som forum för typ “nu har jag en bra dag”, “jag har blåa keps på mig idag” och andra viktiga väsentligheter (obs ironi).

    En del andra har det som ett slags forum “så här vill jag vara, de här vanorna och åsikterna vill jag ha”.

    Är Facebooks annonsörer så enfaldigt okunniga att de köper annonsutrymme baserat på sådana “vanor” och “åsikter” så varsågod.

  9. December 19, 2010

    Dennis Nilsson: Här är en kortare artikel om processen de troligen använder http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%B6nsterigenk%C3%A4nning

Trackbacks and Pingbacks

  1. Diaspora | Isak Gerson
  2. Diaspora | copy is right

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS