Här. För det första. Det allra viktigaste:
En blog utan kommentarsmöjlighet hör inte hemma på internet. Har du lust att uttala dig ändå, skriv en insändare till din lokaltidning.
Sedan vill jag veta hur ofta Annelie tror att heterosexuella utsätts för hatbrott på grund av sin läggning. Har hon själv utsatts för hatbrott? Någon i hennes närhet? Hur många fall är anmälda till polisen? Det är lätt att klaga när man tillhör den folkgrupp som inte förföljs.
Angående vad skattepengarna går till. Jag har fått testa mig gratis mot flera könssjukdomar. Jag har fått information från bland annat RFSLs brottsofferjour och Migrationsverket om HBT-personers situation. Jag har fått mycket info om hur man skyddar sig från sjukdomar och jag har fått ta del av massor av kultur (Men du kanske vill avskaffa statsfinansierad kultur också?). Många, många andra har fått ta del av samma sak. Jag tycker att pengarna spenderats bra.
Och det är lustigt att KD, som talar så varmt om politikens gränser, är ett av de få partier som anser sig ha rätt att reglera vilka som ska få gifta sig. Och om jag tolkat Annelies spydiga sista rader rätt, reglera vilka som ska få ingå i ett förhållande. Annelie, politikens gränser slutar här.
Text i dialogform älskar jag. Jag fick följande mail av xor häromdagen som respons till mitt inlägg om Kopimismens diversitet:
“Som ni kanske redan förstått hoppas jag att piratpartiet i framtiden går ifrån Spotifypolitiken och vurmandet för digital kopiering och avskaffar sin kompromiss om fem års kommersiell upphovsrätt.”
Vad önskar du ersätta femårsskyddet med? Jag kommenterade på din blogg och antog att du menade att upplösa copyright helt och hållet. Det du skriver om att du inte uppskattar den exakta digitala kopieringen får mig att anta att det kanske inte alls är så, utan att du snarare vill ersätta det med något annat. Kanske vill du göra det möjligt att remixa copyrightskyddade verk, och att kopior av dessa remixes ska få spridas fritt? Det är bara du som vet.
Så, hur vill du ha det? Kan du förklara mer exakt?
Personligen vill jag också att piratpartiet avskaffar sin kompromiss om fem års kommersiell upphovsrätt. Jag vill inte att det ska gå att äga information, idéer eller mönster över huvud taget faktiskt. Det går emot precis allt vad jag tror på. Jag skiter i om folk får betalt eller inte. Välstånd skapas inte genom att inhägna, begränsa eller beskära något som alltid har varit fritt, för att sedan sälja ut det i portioner.
Jag ser fram emot ditt svar.
Kram kram <3
Som svar skickade jag det här:
Vi är på precis samma sida tror jag. Jag förkastar helt tanken på “Imaginary Property” (Ett smeknamn jwalck lärde mig). Jag anser att man måste få kopiera hur mycket man vill det totala överflödet av information är önskvärd. Som en kär advokat sa, “Det är som att ligga på rygg och låta stekta sparvar flyga in i munnen på dig, oavsett om du är hungrig eller inte. Sparvarna ligger också i drivor runt dig för att du ska kunna konsumera dem när du vill utan att det kräver någon som helst uppoffring från din sida. Naturligtvis inträder en viss mättnadskänsla.”. Jag tror att ur denna mättnadskänsla kan något bättre uppstå. I denna mättnadskänsla uppstår spontana reaktioner mellan information. Musikstycken som kombineras med mangavideos. Myndigheters databaser som kombineras med kartor. Parlaments omröstningsstatistik som görs till sociogram. Samtidigt uppstår också ompubliceringar av texter med små kommentarer, musikaliska covers och lustiga felstavningar.
Dessa fenomen kan ses som kopiering, men kan snarare ses som mutationer. Vissa kallar det remixande, men remixande tycker jag ger fel klang. Men det är denna operfekta kopiering som jag värderar så högt ur både estetiskt och vetenskapligt perspektiv. Och jag tror att all form av immaterialrätt står iväg för den. Från kommersiell upphovsrätt till varumärkesrätt.
Kram från laxsill <3
Kristdemokraterna visar snyggt hur immaterialrätt fungerar som vapen. Både RFSL (Kristdemokraternas nemesis) och SD (Kristdemokraternas fans) har använt termen “Verklighetens folk”® i sina kampanjer. Till och med jag har gjort det. Nu varumärkesskyddar Kristdemokraterna Verklighetens folk® för att effektivt begränsa andra organisationers rätt att använda termen i sina kampanjer.
Vad händer nu? Kommer jag någonsin få skriva om Verklighetens folk® igen? Kommer jag att behöva anpassa mig till Kristdemokraternas vidriga bild av Verklighetens folk®? Det enda vi vet är att vi nu kan vara säkra på att Verklighetens folk® inte finns mer än ett PR-trick från Kristdemokraterna, för hade Verklighetens folk® varit på riktigt hade man inte behandlat Verklighetens folk® som en handelsvara.
