Saab och statlig inblandning i marknaden
En av de centrala frågorna den senaste tiden har varit Saab-affären. Vänstern har gång på gång menat att Saab bör räddas från nedläggning av staten. Man har hävdat att arbetarna måste räddas och sveriges styrka på den internationella bilmarknaden bygger på Saabs varande. Högern har å andra sidan sagt att Saabs tid är ute.
Jag själv menar att man gör sig själva en otjänst om man försöker rädda Saab. Ett företag som spelat ut sin roll med en affärsmodell som troligen också spelat ut sin roll. Det är en väldigt låg sannolikhet att företaget kommer att bli framgångsrikt igen. Genom att med skattepengar försöka hålla företaget vid liv längre kommer man bara att hindra nya företag med nya affärsmodeller, anpassade till de nya marknadsbehoven.
När staten bestämmer sig för att lägga sig i marknaden och “skydda” aktörer eller affärsmodeller gör den de flesta parter en björntjänst. Visst räddar den de arbetare som är anställda vid företaget en stund till genom att skjuta upp det oundvikliga. Men då kan staten inte tvätta sina händer från alla de nya entreprenörer som vill ge sig in på marknaden och starta nya företag som med sina nya modeller slagit hårdare på marknaden. Staten kan inte tvätta sina händer från alla de nyutbildade människor med modernare kompetens som hade anställts vid dessa nya företag.
Detta är det centrala i felet med skyddslagstiftning och skyddsåtgärder från statens håll. Det är kärnan i varför staten ska försöka att undvika inblandning i marknaden. En stat som med lagstiftning och resurser kämpar för att bevara gamla företag på bekostnad av alla nya entreprenörer är en skymf för oss marknadsliberala, som vill värna den fria marknaden.
Gratis blir en del av bilden
Vanligtvis är ett stort hot hos äldre företag i att yngre företag iochmed sina nya affärsmodeller kan prestera bättre eller till ett lägre pris. Redan där brast det för Saab. Saab kunde inte tävla. Det ville antikapitalistiska krafter åtgärda genom att pumpa in statliga pengar i Saab.
Men vad gör man när gratis blir en del av bilden?
Bland både mjukvara och konst finns det iochmed internet möjligheter att sänka marginalkostnaderna och transportkostnaderna till noll. Det gör att mängder av nya affärsmodeller har öppnat sig (Jag erkänner dock att affärsmodeller är ett olämpligt ord. Ofta handlar det om andra incitamentsformer än pengar, och ofta utförs aldrig utbyten av pengar) som bygger på gratis.
Med wikipedia har världen fått ett gratisbibliotek vid fingertopparna. Med öppna operativsystem finns det lagliga sätt att få ett utmärkt operativsystem gratis och lagligt, med stora möjligheter för självanpassning. Med öppen mjukvara har programvara som en gång i tiden sågs som en nödvändig utgift, likt kontorsmaterial, blivit tillgängligt gratis och lagligt. Det bästa är att kulturen kring öppen mjukvara alltid har byggt på en stark deltagarkultur där användarna förvandlas från passiva konsumenter till deltagare. Tack vare det har programvara och operativsystem mängder av både utvecklare och supportpersonal. När ett operativsystem från Microsoft sviker lämnar man in datorn på kundtjänst under en längre tid. När ett populärare öppet operativsystem lagar man det på allt från ett par minuter till ett par timmar med google och forum.
Så det är klart att äldre företag hotas. Andra aktörer på marknaden erbjuder produkter med motsvarande kvalité (och väldigt ofta högre kvalité), men samtidigt gratis. Inte ens med hjälp av statens ekonomiska inblandning kan ett klassiskt företag konkurrera med gratis.
Statens nya marknadsmanipulationsteknik: Lagstiftning
För att hindra nya marknadsmodeller från att kunna sprida sig och slå ut de äldre lagstiftas de gamla affärsmodellerna i en mer och mer solid upphovsrätt. Remix- och deltagarkultur hindras effektivt av att man förbjuder nya former av kultur. För att det ska finnas ett behov av mediabolag ger man bara kreatörerna i den upphovsrättsliga mittfåran skyddande lagstiftning som aktivt stöter bort nya typer av kultur. Flera studier har redan visat att kopiering av musik inte påverkar försäljningen, och jag förstår inte hur man kan påstå att remixkultur skulle påverka upphovsmännen ekonomiskt på ett negativt sätt. Behöver jag ens studier för att visa att så inte är fallet?
Försök att se skärpt upphovsrätt, patentlagstiftning och upprätthållandet av dessa (IPRED, ACTA) i det här ljuset. Se hur de påverkar konkurrensen på marknaden.
Öppen och fri mjukvara utgör uppenbarligen ett hot mot de äldre och rådande aktörerna på marknaden. Men den är svårt att lagstifta bort. Mjukvara kan i dagsläget inte patenteras, och det upphovsrättsliga skyddet påverkar inte marknaden nämnvärt. Därför har inflytelserika grupper i USA tagit det ett steg längre. I The Guardians artikel ”When using Open Source makes you an enemy of the state” berättas det att:
”Guadamuz has done some digging and discovered that an influential lobby group is asking the US government to basically consider open source as the equivalent of piracy – or even worse. […] It turns out that the International Intellectual Property Alliance, an umbrella group for organisations including the MPAA and RIAA, has requested with the US Trade Representative to consider countries like Indonesia, Brazil and India for its “Special 301 watchlist” because they use open source software.
What’s Special 301? It’s a report that examines the “adequacy and effectiveness of intellectual property rights” around the planet – effectively the list of countries that the US government considers enemies of capitalism. […] No, the really interesting thing that Guadamuz found was that governments don’t even need to pass legislation. Even a recommendation can be enough.”
I själva rekommendationen som det syftas på står det:
”The Indonesian government’s policy… simply weakens the software industry and undermines its long-term competitiveness by creating an artificial preference for companies offering open source software and related services, even as it denies many legitimate companies access to the government market.
Rather than fostering a system that will allow users to benefit from the best solution available in the market, irrespective of the development model, it encourages a mindset that does not give due consideration to the value to intellectual creations.
As such, it fails to build respect for intellectual property rights and also limits the ability of government or public-sector customers (e.g., State-owned enterprise) to choose the best solutions.”
Ser du parallellen till Saabaffären?
Gratislagstiftningen och socialismen
Vad som upprör mig mest är hur man anklagar rörelsen för fri mjukvara för att vara antikapitalistisk. De själva strävar efter att ta död på marknadens billigare alternativ (gratisalternativen) för att de dyra alternativen ska kunna finnas kvar. Ett sunt kapitalistiskt system handlar inte om att maximera pengatransaktionerna, det handlar om att maximera konkurrensen för att skapa en fri marknad.
Nej, det är snarare en tanke med förankring i socialismen att vilja bevara de gamla aktörerna på marknaden. En trygghetstanke som hade passat bra i folkhemsdrömmen. Det är en väldigt socialistisk tanke att staten ska använda monopol och skyddslagstiftning för att skydda enskilda aktörer på marknaden, som verkar vara godtyckligt valda.
”Vi måste bevara profiterna åt mediaföretagen
Gör folket sig fritt med teknikens hjälp, då skärper vi bara lagen
Brännmärker alla som tjuvar som har tröttnat på mediautbudet
Om hjulen ska rulla som vanligt måste allt som är gratis vara förbjudet” – Vers i Staten och Kapitalet, Piratversion
Gratisekonomin som marknadsliberal tanke
Vad vi istället bör göra är att låta marknaden rensa bort de alternativ som är föråldrade. Om vi skippar skyddslagstiftningen kanske vi i framtiden kommer att få ett system som inte bara är friare och utgår ifrån kulturen, vi kanske också slutar konsumera vår kultur producerad på döda träd och fabriksbearbetad olja som behöver transporteras över kontinenter (Skivor och papper, med andra ord). Den öppna mjukvaran vi ser idag är bara toppen av isberget av vad som kan bli den framtida ekonomin. Den deltagar- och remixkultur vi har idag är bara ett smakprov av hur hela kulturen i samhället kan komma att se ut. Det enda vi behöver göra är att låta marknaden släppa fram den.
Jag tycker att det faktum att dessa kreationer som idag förbjuds och häxjagas med immaterialrätt fortfarande klarar sig och till och med växer i omfattning är ett bevis på hur marknadskraftig den är. Vad vi behöver göra är att släppa våra fanatiska fördomar om kunskap, kultur, konst och information. Vi behöver släppa tankar om exemplarförsäljning, passiv konsumtion, immaterialrätt och pengar som det enda incitamentet och låta marknaden styra oss rätt.
”Sida vid sida, tillsammans stryker de fram.
Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm.
Kapitalet behöver köpare, då är staten leverantör.
Den ena handen vet precis vad det är som den andra gör.” – Refräng i Staten och Kapitalet, Piratversion
För att bemöta lite av de klassiska utilitaristiska argumenten för kunskapsmonopol länkar jag till ”There’s no such thing as a free rider” och ”Patent räcker inte”.
För att ta del av lite remixkultur som är starkt hotat av upphovsrätten, lyssna på Girl Talk.
Även Jörgen Lindell har skrivit om det här.
Bilderna i det här inlägget är alla remixade av Sandra Grosse. Jag tror att jag hittade originalen någonstans hos Fredrik Edin, men jag är inte särskilt säker. Jag tror i varje fall inte att upphovsmännen whinar om upphovsrätt. Iallafall: Tack Sandra för remixande och tack internet för bilder.
Det här inlägget har alltså inte alls med piratpolitik eller kopimism att göra, men jag känner att det är en fråga som verkligen behöver fokus. Dessutom kan det kopplas till det här inlägget.
Om nollvisionen
Vägverket har en nollvision vad gäller antalet trafikoffer. Det märks på mycket av de lagar och regler som stiftas och sätts för trafiken. Utan att se till en helhetsbild reglerar man mer och mer för att varje gång man reglerar spara något potentiellt liv om året. Vad man inte förstår, som Eberhard tar upp, är att en nollvision av antalet trafikoffer mer eller mindre skulle kräva en nollvision av antalet framförda fordon på vägarna (Fordon som kan färdas i en viss hastighet och har en viss vikt, som bilar).
Inom arbetsmiljölagstiftningen har man ofta ett liknande tänk. Man verkar ha en nollvision angående hur många människor som tycker att deras arbete är kasst. Men det blir tydligare och tydligare att den bakomliggande agendan är en nollvision om angående arbetstimmar som arbetas. Människor behöver skyddas. Faktum är att alla behöver skyddas. Folk verkar i regel inte tåla att få för korta raster eller långa arbetstider. Inte någon, och inte på något jobb. Och det är ju klart att alla de undantag som faktiskt kan jobba en timme extra om dagen inte ska komma och tro att de är bättre. De ska slussas in på samma arbetstider och därmed lönemängder som alla andra.
Om arbetsprohibitionen mot unga
Vad har hänt nu? Arbetsmiljöverket har lagt ett lagförslag som syftar till att lagstifta bort arbete för ungdomar. Lagförslaget innebär att skolan, som redan nu är nära 40 timmar i veckan för de som läser heltid, ska räknas som en del av arbetsdagen. Den totala mängden tid en ungdom får lägga på både skola och arbete tillsammans får inte överstiga 40 timmar i veckan eller åtta timmar om dagen. Det krävs inte ett geni för att räkna ut att det inte kommer finnas ungdomar som kan jobba på vardagarna. Lägg då till att man lagstadgar att ungdomar dessutom måste ha 48 timmars sammanhållen vila under helgen, så kan du stryka helgjobb också.
Även “regelbundet anlitande av ungdomar för arbete till exempel för att sälja bingolotter eller för att vara hjälpledare eller tränare inom idrotten ska likställas med vanliga extrajobb”. Här vill jag ha specifikationer. Vad händer med aktiva inom friluftsorganisationer och politiskt engagerade (Ja, nu med Piratpartiet och Ung Pirat har det blivit en betydande andel). Dessutom läggs förslag om att “minderåriga inte ska få jobba på ställen där det serveras öl, vin och sprit, och inte få jobba i kassa om det inte finns äldre kollegor i närheten”[här].
Om kontraproduktivitet
Jag försöker förstå hur de tänker. Visst finns det ungdomar som blir stressade av att jobba extra efter skolan. Många ungdomar läser ansträngande linjer med mycket arbete som behöver läggas efter skolan. Men arbete är fortfarande frivilligt och föräldrar är fortfarande försörjningsskyliga för sina barn.
Jag förstår också att de tänker att det finns elever som faktiskt hinner arbeta efter skolan. Detta är dock redan löst med skrämseltaktik. Arbetsgivare som inte regelbundet kollar att elevens schema passar med arbetstiderna, och att eleven inte har andra arbeten (ja, arbetsgivaren har ansvaret) blir automatiskt skyldig att betala straffböter. Det beräknar jag personligen vara ett hemskt effektivt sätt att skrämma bort ungdomar från arbetsmarknaden.
Om ungdomssysselsattning och arbetslivserfarenhet
Ungdomar har sedan länge klagat på att de har för lite jobb till unga. Hög ungdomsarbetslöshet leder till många fattiga ungdomar, som därmed kommer att ha svårare att starta sitt eget liv. CUF vill lösa det genom att avskaffa LAS (LAS verkar i längden vara ytterligare en del av nollvisionen, men det är ett helt annat inlägg och inte en parentes) och Ung Vänster klagar helt enkelt på att jobb inte finns tillgängliga. Hur kommer sådan här lagstiftning hjälpa ungdomarna till en bättre situation? Vi behöver vår sysselsättning, för vi behöver våra pengar. Ni som kommer ihåg hur det är att sommarjobba de senaste åren kan fundera över hur konkurrensen om de jobben kommer att påverkas. Möjligheten att skaffa ett jobb som ungdom “går från ganska svårt till helt omöjligt“.
Hur blir det om ett par år? Hur blir situationen när vi har en ny generation unga på arbetsmarknaden som tack vare skyddslagar inte har en enda dags arbetsmarknadserfarenhet? Är det en verklighet vi vill till? Många unga som vill ut på arbetsmarknaden snabbt efter gymnasiet kan göra det enkelt tack vare möjligheten att skaffa sig erfarenhet och kompetens redan under gymnasiet.
Om reglerandet av allas lika olycka
Återigen lyser samma tanke igenom. Det verkar vara en byråkratisk form av slavmoral. Rättvisa handlar inte längre om att alla ska ha samma förutsättningar, utan att alla ska ha det lika dåligt. Även vi som gärna jobbar den extra timmen varje dag för en hundralapp mer. Vi ska ha det lika dåligt. Sådana här lagar dödar drömmar genom att döda motivation. Arbetsmiljölagstiftningen lär oss att vi inte vill arbeta, utan behöver lagar som skyddar oss från chefers förtryck. Nu smäller man det verkligen i ansiktet på alla ungdomar som växer upp.
Om diskriminering
Jag vill avsluta inlägget med ett tips jag fick från juristeN, att kolla upp direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling som finns här och tydligt säger att:
(11) Diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning kan undergräva förverkligandet av målen i EG-fördraget, särskilt förverkligandet av en hög sysselsättningsnivå och en hög nivå på det sociala skyddet, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten, ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet samt fri rörlighet för personer.
(12) Därför bör all direkt eller indirekt diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning på de områden som omfattas av detta direktiv förbjudas i hela gemenskapen.
Alla fetstilmarkeringar är mina egna. Att dessa lagar förstör ungas möjligheter till hög sysselsättningsgrad bör vara självklart. Jag vill också påstå att man förstör chanserna till hög livskvalité och levnadsstandard genom att neka ungdomar rätten till förvärvandet av pengar.
Även Magnus Andersson och Annie Johansson skriver om det här.
Imorse höll jag och Sandra Grosse ett föredrag på Ungdomstinget här i Lund. Temat var Online-Offline. Talet följer nedan. Presentationen kan man se på det cloudbaserade presentationsprogrammet Prezi här. Video kommer inom kort, måste föra över den från mobilen först.
EDIT: Jag fick vara med i tidningen. Sandra har också lagt upp talet.
EDIT2: Som synes videon från talet :-)
Som högerliberal kopimist funderar jag ofta över vissa frågor. Jag funderar på hur inget parti på någon sida av blockgränsen på allvar lyckats ta tag i mina liberala hjärtefrågor. Inget parti vill på allvar se över de informationsekonomiska modeller som krävs för en friare kapitalistisk marknad, utan vill fortsätta med det monopolistiska synsätt vi har på information idag. Inte heller vill något parti motverka den makt- och informationsassymetri som strukturerats med en försvagad yttrande- och tryckfrihet där FRA-lagen är ett exempel bland många på hur man bara lagfäst och förstärkt problemet. Det gör mig ännu mer fundersam när jag upptäcker hur många av mina åsikter som stämmer bättre med vänsterliberala tankeströmningar än det högerblock som är representerat bland riksdagspartierna i dagsläget. Min engagemang i piratpartiet hade kanske inte varit så stort om det funnits något äkta högerliberalt parti att rösta på. Det finns inte.
En liberal skala.
Henrik Sjöholm löser problemet på ett snyggt sätt i en artikel från december. Han introducerar en till axel som korsar den fördelningspolitiska skalan. Skalan rör sig från frihetligt till auktoritärt. Den auktoritära politiken kan som jag ser det röra sig från trygghetspolitik som FRA-lagen till överdriven kontrolliver över skattepengarna som det nya lagförslaget som slår hårt mot hela vardagslivet för funktionshindrade som behöver hjälp, där de tvingas uppge sina matvanor och sexuella vanor i detalj [här]. Samtidigt kan man slänga in paternalistisk politik gällande rökvanor och matvanor förutser. På den liberala sidan prioriteras inte trygghet och effektivitet över principiella rättigheter som yttrande- och tryckfrihet eller respekt för individens förmåga att välja själv. Lagstiftningen har idag helt sprungit ifrån J.S. Mills frihetsprincip.
Hur ser det ut idag del ett: Blockoverskridningen och liberatarianismen.
Förutom Piratpartiet har vi i mina ögon två ganska liberala partier. Miljöpartiet är på många områden mycket liberalt, men brister i sin ekonomiska politik och sin miljöpolitik. Två viktiga områden där det tredje liberala partiet, Centerpartiet, är väldigt mycket bättre. Miljöpartiet täcker många libertarianska områden som Piratpartiet inte kan täcka, på grund av sitt fokus. Frågan om en antalsneutral samlevnadsbalk, som Grön Ungdom driver, är definitivt ett steg i rätt riktning. Jag är personligen besviken över att de övergivit frågan om medborgarlön som alternativ till dagens problemfyllda sociala skyddsnät. Dagens system kräver ett övergripande kontrollsystem, för att stoppa bidragsfusk och liknande. Men å andra sidan tar de aktivt ställning för en informationekonomiskt liberal politik, där de vill minska den immateriella lagstiftning vi har idag. Jag hade gärna också sett att de ändrade ställning i frågan om rätten till att göra egna val angående den egna kroppen. Att ändra lagstiftningen som idag motverkar all prostitution till att motverka den prostitution som bygger på ofrivillighet.
Vi ser att det i dagsläget finns tre olika partier som står för olika liberala idéer och som sinsemellan kan skapa en debatt. Mellan Miljöpartiet och Centerpartiet ser vi konflikter både gällande ekonomisk politik, miljöpolitik och sexualliberalpolitik (särskilt i prostitutionsfrågan). Mellan Piratpartiet och Centerpartiet sker debatten om informationsekonimisk politik, där Centerpartiet i dagsläget tar ställning för ett bibehållande av de immateriella lagarna som upprätthåller dagens kunskapsmonopol. Mellan Piratpartiet och Miljöpartiet förväntar jag mig diskussioner kring om man ska gå i teknikliberala eller naturkonservativa riktingar, särskilt när de båda partierna sitter i kommun och landsting.
Hur ser det ut idag del II: Auktoritarism, protektionism och konservativism.
Precis som det verkar finnas tre olika liberala partier på olika sidor av skalan som profilerat sig på olika sätt finns det partier på båda sidan av skalan som profilerar sig som motsatsen. De talar om trygghet och använder det för att motivera ökad statlig inblandning, oavsett om det gäller arbetsförhållanden, polisbefogenheter eller gränskontroll. Det största auktoritära parti jag sett i seriös svensk nationell politik är Sverigedemokraterna. Tillbakagången till värden som gällde för, protektionismen som stänger ute de utlänningar som vill flytta in samt assimileringstanken som drabbar de nya medborgarna ger en bild av ett parti som till mångt och mycket begränsar individen och dess fria val i vad man tror är till förmån för staten som sådan. Paternalismen och den aggressiva trygghetstanken påvisas när man ser hur deras rättspolitik bygger på ett strängare upprätthållande av en brottsbalk samtidigt som de använder en retorik som dömer ut “dem” genom att påstå att människor med mindre vanliga trosuppfattningar är mer benägna att begå våldsbrott.
Men precis som Piratpartiet inte är det enda liberala partiet, trots att de är mer radikala än många andra, är knappast Sverigedemokraterna det enda aukoritära partiet. Jag har sett liknande strömningar i flera andra partier. Både vänsterpartiet och socialdemokraterna motsätter sig ständigt en marknadsliberal ekonomisk politik, och vill snarare använda ekonomin för att hålla koll på befolkningen. Man märker det på krafterna som försvarar den protektionistiska arbetsmarknad vi har idag och lagarna som kontrollerar vilka som får jobba, lagar som fokuserar på kön och ålder snarare än kompetens och konkurrenskraft.
Kanske är det därför ingen slump att Socialdemokraterna jämförs med Sverigedemokraterna, två partier som båda ständigt värnar om trygghet. Kanske är det därför ingen slump att även Vänsterpartiet omfamnar auktoritära lösningar för att se till att omfördela pengar så som de vill.
Mitt hopp till framtiden
Piratpartiet kan förhoppningsvis blåsa liv i de liberala strömningarna. Vi håller hårt i de grundläggande rättigheter som försvarar individens friheter utan att ta ställning i fördelningspolitiska frågor. Vi anser att en grundläggande respekt för individens rättigheter är viktigare än skattesatser. Den sunda demokratin bygger på det. Som Rehbinder tagit upp är Piratpartiet den utmärkta motpolen mot Sverigedemokraterna. När vi står för mångfald, öppenhet, framtidssträvan och valfrihet står de för enfald, protektionism, konservativism och regleringar av individuell frihet. Gå direkt till jämförelsen här.
Frågan är hur det går till. Jag vill inte sätta min tillit till att de andra partierna ändrar sig. Flera av partierna bygger på en värdegrund där kränkningar av individens valfrihet utan större bekymmer kan begränsas för att majoriteten ska få det bättre ställt. Med de få liberala partierna spridda över blocken och de få liberala ledamöterna spridda i partierna blir det svårt att styra landet i rätt riktning. Med dagens politiska läge tror jag inte ens att en sänkning av fyraprocentsspärren hade hjälpt, men det är en bra början. Men trots mina starka högerekonomiska ställningstaganden välkomnar jag även vänsterliberal politik. Mina idéer går på många områden ihop med Isobels.
Henrik Alexandersson om det här.
Efter Simons inlägg om sin kandidatur bestämde jag mig för att lägga upp min egen.
Vem har jag varit?
Jag blev medlem och kommunledare för Lunds kommun förra vintern. Sedan dess har jag även varit aktiv i Ung Pirat Lund och Piratstudenterna Lund. I Ung Pirat Lund är jag kassör och i Piratstudenterna Lund är jag utbildningsansvarig. Jag har även styrelseerfarenhet inom lokalavdelningar under Sverok, SKU och KFUM-K.
Vem ar jag?
En driven och smart visionär med hopp om att kunna påverka världen och dess delar till det bättre. Det var därför jag kandiderade till våra riksdagslistor och det är därför jag kandiderar till valberedningen. Jag vill ta mig an denna ytterst konkreta och viktiga del av att bygga partiet jag tror på.
Varfor jag?
Jag har redan nu god kännedom om de aktiva i partiet. När jag var kommunledare lärde jag mig snabbt att instinktivt lära mig medlemmarna. Under min tid i partiet har jag försökt resa så mycket som möjligt för att nätverka så mycket som möjligt. Nästa verksamhetsår kommer jag att ha en resebudget som jag planerar att använda för att ta mig runt och träffa aktivister. Jag bor just nu i Lund, men kommer i höst att flytta till Uppsala. Jag tror att det är en stor fördel att inte bara bo i två av piratpartiets viktigare städer, utan dessutom ha bott i två olika distrikt.
Mina mal som valberedare
I mitt valberedningsarbete kommer jag att ta extra hänsyn till kandidater som lägger vikt vid föreningsdemokrati, medlemskommunikation och förankring, för att kunna bygga en stabil organisation med en medlemsbas som känner sig involverade i processen. Jag tror att känslan av demokrati är väldigt fördelaktig när man vill att medlemmar ska engagera sig i organisationen överhuvudtaget. Jag kommer även att ta extra hänsyn till kandidater som kan stärka lokala initiativ, snarare än centrala kampanjer. Jag ser gärna kandidater som kan ta tillvara på potentialen trepiratersregeln ger.
För ett tag sedan hade piratpartiet en intern diskussion om Ung Pirats roll i Piratpartiet. Med den bakgrunden kom några av oss i Ung Pirat överrens om att samtidigt hylla varsin Ung Pirat som vi kände hade bidragit med mycket till partiet. Vi valde också att samköra det med dagen då vi skulle få beskedet om organisationsbidraget till Ung Pirat från Ungdomsstyrelsen. Nu har beskedet kommit och kan läsas både i vårt presscenter och genom förbundsordförande Stefan Flods blogg. När jag valde vem jag skulle hylla valde jag inte bara efter vem i förbundet som står mig nära. Jag valde också efter vem som bidragit mycket till det jag tror personligen tror på.
Som ny i partiet
Jacob Dexe var en av de personer som snabbt högg tag i mig och förde in mig i partiet. Jag vet inte vad det var med mig, men något måste ha skrikigt att jag verkligen ville aktivera mig. För efter min första söndagsfika hade redan Anders Hedberg, Amelia Andersdotter och Jacob Dexe satt klorna i mig. När jag letar tillbaka till mina tidiga minnen från partiet verkar just Dexe ockupera de flesta av dem. Dexe blev snabbt personen jag kunde förlita mig på som ny i partiet. Han var sällan främmande för att ge mig ett pekande finger och delade med sig av sin tid för att hjälpa mig lösa de hinder som uppstod i de utmaningar jag tog mig an. Som nybliven kommunledare stötte jag på diverse problem under valkampanjen som Dexe hjälpte mig lösa. Han hade en tradition av att aldrig axla ansvarsposter, men ändå verka ta väldigt mycket ansvar och se till att saker blev gjorda. Han höll ihop Skåne Syd genom att se till att människor kunde göra vad de skulle. Skillnaden var att han aldrig fick cred för det.
Dexe som doer
Jag märkte snabbt även en annan roll Dexe hade. Den var extra tydlig när Dexe arbetade tillsammans med Gustav Nipe. I partiet talar vi ofta om ‘doers’. Med glimten i ögat och beundran i orden talar vi om hur de får vilda idéer och genomför dem. Människorna som ser till att partiet får lite action. Att vi gör något. Gustav Nipe är typiskt en sådan. Gustav Nipe ligger bakom kända projekt i Skåne Syd som den mobiliserbara valstugan och RepRapen. Nipe har, med rätta, hyllats i mångt och mycket för sina projekt. Men aldrig riktas tack till Dexe. Vad var då Dexes roll?
.
I en av södra distriktets valberedningar beskrevs Nipe som “En 2000-talets Emil i Lönneberga” med bisatsen att “även Emil behöver ibland en Alfred som ser till att han inte hamnar i snickabon”. Dexe har länge varit Nipes Alfred. Nipe är en vild visionär. Men jag tror inte att många av Nipes idéer hade kunnat genomföras om han inte haft någon som sorterat ut vilka projekt som är genomförbara, konkretiserat hur man ska gå vidare med projekten och sett till att de gjordes på ett optimalt sätt.
Dexe och kunskapsrevolutionen
Den centrala i piratideologin för mig är kunskapsrevolutionen. Jag tror på högsta allvar att immateriella rättigheter håller tillbaka oss från den kunskap vi som rikt och intellektuellt samhälle hade kunnat finna. Därför vill jag hylla en del av Ung Pirat som inte syns så ofta, Piratstudenterna. Därför är det väldigt passande att jag hyllar Piratstudenterna Lunds ordförande Jacob Dexe. Piratstudenterna är en organisation jag verkligen tror på. Kunskapsrevolutionen bör inte komma från lobbygrupper, byråkrater eller andra förståsigpåare. Kunskapsrevolutionen bör komma från oss studenter, den grupp som om en generation kommer vara de som sköter den svenska kunskapsackumuleringen, innovationen och utbildningen. Att Jacob Dexe håller ihop vår organisation i en av Sveriges bästa studentstäder är av högsta vikt. Jag kan inte se att Piratstudenterna Lund hade varit vad de var utan Jacob Dexes otroliga driv och engagemang. Jag är inte säker på att de varit något alls utan honom.
Dexe som politiker
Jag vill också lyfta Dexes förmåga till kontaktytsintensifiering. Dexe är inte bara aktiv i Piratpartiet utan har även vänner här och var på universitetet. Han har också engagerat sig i föreningar som LUPEF och kommer snart att i allra högsta grad sätta sitt spår på Timbro genom Stureakademin. Genom honom hade jag inte alls träffat lika många människor som varit viktiga för mig, Piratpartister och ickepiratpartister.
.
Dexe är kanske även den ideolog som ligger närmast mig i partiet. Han är en stabil framtidsklustrare som kommer att driva partiets politik förbi de klyschor vi lever på just nu. Han är en av de få som kan diskutera integritetsfrågan på allvar och inte falla för frestelsen att dyka ner i principiella normativa uttalanden. Han diskuterar informationsfrihet och informationshantering på en högre nivå än internet som ett vilda västern. Framför allt diskuterar han på ett sätt som är värdigt den stabila men fritänkande statsvetare han är. Att han är ekonomiskt liberal är ju knappast ett minus i mina ögon heller.
.
Förra valet axlade Dexe rollen som pressansvarig (Inte formellt, men det var efter allmän informell överrenskommelse). Den här valet kommer han förutom att kandidera själv och läsa till liberal politiker även driva Lunds piratpartister i kommunfullmäktigevalet, där han själv kommer att prioritera den kommunala fråga som är viktigast för mig, en teknikneutral kommunpolitik inom IT.
.
Det hade varit fint om jag skrivit ett par stycken om vår vänskap på ett mer personligt och emotionellt plan också. Vad han har betytt för mig som vän. Problemet är att jag inte har varken förmågan eller imagen att skriva blödiga rader om en man på min blogg. Jag litar å andra sidan på att han inte skulle göra det heller. Vad jag sett är han mer inne på machorollen än jag är när det gäller känslor.
.
Well, det är Jacob Dexe sett ur mitt perspektiv. Kvalificerar till att kanske vara den som betytt mest för mig under min tid i partiet. Trots att han är Ung Pirat är han ur mitt perspektiv en av de som gjort mest av partiet. Det är faktiskt lite oss partiet lever på. Ni kan läsa mer om honom här.
Note: Denna post är en remix av min sista tenta i kursen “Immateriella rättigheter och digital information: Lag, politik och kultur”. En kurs alla som på allvar vill diskutera immaterialrätt borde läsa.
Hur kommer den exponentiellt utvecklade kommunikations- och informationsinfrastrukturen påverka vårt samhälle, vår lagstiftning och vår syn på sådant som kultur, kommunikation, kopiering och utveckling? Å ena sidan ser vi en tillbakagång till den kopiering och vidareutveckling (gällande både mängder och normer) som rådde innan immateriell lagstiftning blev vanlig. Å andra sidan ser vi också att i de länder där detta sker vi får hårdare och hårdare lagstiftning. Polisen ges mer och mer makt åt lagar som tidigare inte setts som särskilt viktiga. Många frågar sig om något av det är proportionerligt.
Vi ser också att det av alla immateriella rättigheter bara är upphovsrätten som får stå i centrum. Samtidigt som upphovsrätten är stor i den politiska diskussionen bortser man helt från de andra typerna av immaterialrätt. Piratpartiet, som driver frågan om liberalisering av immaterialrätt i Sverige, ställer sig till och med positiva till vissa typer av immaterialrätt, som varumärkeslagstiftningen.1
Lagstiftningsutveckling i Intellectual Property Rights
Det är tydligt att målet med mycket av lagstiftningen inom immaterialrätt, och särskilt inom internationell politik, är att minimera de intrång i immateriella rättigheter så mycket som möjligt. Enligt både FNs deklaration för mänskliga rättigheter och Europakonventionen för mänskliga rättigheter kan det tolkas som att immaterialrättsbrott är en kränkning av den mänskliga rätten till betalt som kreatör. Med det i bakgrunden är det inte en främmande utveckling att lagstiftningen för immateriella rättigheter har skärpts och befogenheterna brottsbekämparna på området får utökats. Sedan internet blev vanligt har upphovsrättsintrången ökat explosionsartat.
Just nu förhandlas ny internationell lagstiftning på området fram med avtalet Acta, Anti-Counterfeiting Trading Agreement. Avtalet kommer att utöka befogenheterna och ansvaret ytterligare för de parter som kan anses inblandade i immaterialrättsintrång. Det gäller inte bara poliser, utan även till exempel tulltjänstemän och internetleverantörer. Acta har även kritiserats för att lagstiftningen sker så mycket i det fördolda. Det kan hållas hemligt då det påstås vara ett handelsavtal. Men kan det vara ett handelsavtal om det innehåller så pass mycket strafflagstiftning?
Samtidigt förs diskussioner bland medborgarrättsaktivister om den nya lagstiftning som införs är kompatibel med de mänskliga rättigheter som samma länder kommer överrens om genom Fns deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Mycket av den nya lagstiftningen verkar så i direkt strid med den mänskliga rättigheten till personlig frihet och privat kommunikation. Vad säger att rätten för en upphovsman att få betalt är viktigare? Och vad säger egentligen att det är upphovsrätten som garanterar att upphovsmannen får betalt? Enligt flera undersökningar som gjort på ämnet verkar det vara tvärtom.
Diskussionen om huruvida en lag är demokratisk när den inte har stöd och förankring hos folket har också börjat diskuteras i upphovsrättens fall. Forskargruppen Cybernormer har kommit fram till de resultat som bekräftar vad alla tror. De undersökte hur ugna svenska mellan 15 till 25 år ser på upphovsrätten. 79% av dem bryter den konsekvent och medvetet. 72% av dem ser upphovsrätten som betydelselös. Är det då verkligen värt att behålla den?
Kopimismens genomslag och deltagarkulturen
Det är inte i allas ögon som internets kopieringsmöjligheter är något dåligt. Många talar om vilka enorma spridningsmöjligheter kultur får. Många talar om vilka möjligheter individen har att ta del av kultur, och vilket urval som skapas. De centrala upphovsrättsmotståndarna som även hyllar internets kopieringsmöjligheter brukar kallas kopimister.
Kopimist, definition:
A “Kopimist” or “Kopimist intellectual” is person who has the philosophical belief that all information should be freely distributed and unrestricted. This philosophy opposes copyrights in all forms and encourages piracy of all types of media including music, movies, TV shows, and software. The term kopimist originates from the root word, kopimi, meaning ‘copy me’.
Kopimisterna brukar försöka sudda ut gränsen mellan kopiering och vidareutveckling. De menar att kultur sedan långt innan immaterialrätterna utvecklats genom att spridas. Varje gång det gått från människa till människa har den utvecklats lite med den personliga touch varje människa medvetet eller omedvetet lägger tid som ger konstverket ytterligare kulturella avsnitt, geografiskt såväl som tidsmässigt kulturella. Det är kanske därför immaterialrätter knappt har funnit genom historien i stort.
Enligt kopimisterna är det därför inte bara det rena kopieringsförbudet som är problemet med upphovsrätten. De talar ofta om en deltagarkultur eller remixkultur. De menar att vidareutveckling genom kopiering bör få ske om man vill att kulturen ska utvecklas. Upphovsrätten idag sätter hinder för remixkulturen genom att påstå att verk som bygger för mycket på upphovsrättsskyddade verk är olagliga.
Bland kopimisterna finns även de som vill omdefiniera kultur. I Rasmus Fleischers bok ”Det postdigitala manifestet” vill Fleischer sluta se den rent digitala kulturen som kultur. Fleischer vill att kultur alltid ska vara en upplevelse och en händelse. Han vill att det ska samla skaror, ta tid och äga rum. Enligt honom själv är digital kultur värdelös om den inte sätts i ett sammanhang. Därför bör vi se den digitala kulturen som en möjlighet att skapa kultur.
De andra immateriella skyddslagstiftningarna?
Varför har just upphovsrätten fått en så stor plats i det politiska klimatet när den egentligen bara är en av många immaterialrätter? Upphvosrätten skiljer sig på många sätt från andra immateriella rättigheter, både i sin lagstiftning och sitt sammanhang. Den största skillnaden är kanske att det sedan 2005 varit förbjudet att begå immaterialrättsintrång för ickekommersiella syften. Andra skillnader är att upphovsrätt är något som träder in automatiskt, till skillnad från de industriella immateriella rättigheterna som måste ansökas.
Men kanske är sammanhanget ännu viktigare, särskilt då det verkar vara sammanhanget som skapat lagändringen från 2005 när man illegaliserade upphovsrättsintrång för ickekomersiellt bruk. Upphovsrätten förbjuder kopiering av konst, som i förlängd definition är sinnesintryck. Dessa sinnesintryck som utgör konsten är relativt lätta att efterskapa. Men datorer, skrivare, högtalare och internet går det att efterskapa dem med ett par musklick. Kanske är det denna radikala skillnad i kopieringsmöjligheter som satt upphovsrätten under mer tryck och granskning än de immateriella rättigheterna.
Vad händer då nu när vi börjar kopiera designer och föremål? 3D-skrivarna blir fler och fler samtidigt som det skapas hemsidor för att skicka designer till varandra. Vad händer med lagstiftningen och framför allt synen på lagstiftningen när patentintrång, mönsterskyddsintrång och designskyddsintrång kan begås med ett par musklick. Vad händer när vi går från att skicka musikfiler till varandra till att skicka märkeskläder till varandra? Kommer patentlagstiftningen skärpas och polisen ges rättigheter att söka igenom hus efter hemkopierade designföremål? Kommer vi att få samma deltagarkultur vad gäller designer som vi redan börjar få vad gäller konst, med till exempel Creative Commons-konstnärer?
Referenser och litteratur
Piratpartiets principprogram version 3.3 antaget 7-8 mars 2009 http://www.piratpartiet.se/principer
FRApedia om ACTA http://frapedia.se/wiki/ACTA
Erik Josefsson ACTA is not a Trade Agreement http://erikjosefsson.eu/blogg/2010/01/04/acta-not-trade-agreement
Times Online Labs Blog, Do music artists fare better in a world with illegal file-sharing http://labs.timesonline.co.uk/blog/2009/11/12/do-music-artists-do-better-in-a-world-with-illegal-file-sharing/
TV4, Illegala nerladdare köper mest musik http://www.nyhetskanalen.se/1.956975/2009/04/22/illegala_nedladdare_koper_mest_musik
TorrentFreak, Economiy profilts from file-sharing, report concludes http://torrentfreak.com/economy-profits-from-file-sharing-report-concludes-090119/
Harvard Gazette: File sharing may boost CD sales http://www.news.harvard.edu/gazette/2004/04.15/09-filesharing.html
Svensson, M. Och Stefan, L. (2009), Social norms and intellectual Property, online norms and the European legal development http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1510388&fileOId=1515776
Hesse, C. (2002), The rise of intellectual property, 700 b.c.–a.d.2000: an idea in the balance. Daedalus, Spring 2002, s.26-45 http://www.amacad.org/publications/spring2002/hesse.pdf
Fleischer, R. (2009), Det Postdigitala Manifestet. Ink Bokförlag, 2009. Finns på http://bluwiki.com/go/Postdigitala
Justitiedepartementet (2006) Copyright. A brief overview of the Swedish copyright system. Justititedepartementet, Stockholm. http://regeringen.se/download/ac3af6b4.pdf?major=1&minor=56762&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment
RepRap och information om den http://reprap.org/bin/view/Main/WebHome
Fildelningsnätverk för tredimensionella objekt http://www.thingiverse.com/ och http://theproductbay.org/
Del 1: Upphovsrätt är stöld
Ja, inlägget och retoriken är lite hämtat från det långa ivriga tema av lögner som kretsar kring normativ moral som antipiratverksamheter sysslat med sedan de började. Så, varför är upphovsrätt stöld?
Jag baserar det hela på äganderätten. I mina ögon är definitionen av stöld ett kränkande av äganderätten. Övertygad kapitalist som jag är är därför äganderätten väldigt central för mig. Frågan blir: Är upphovsrätten en kränkning av äganderätten?
Ponera att jag har ett intstrument som jag tillverkat eller köpt för mina surt förvärvade pengar. Vad jag vill göra är självklart att spela ljuv musik med det här instrumentet. Här är upphovsrätten ett juridiskt redskap för att hindra mig från att spela vissa melodier i de sammanhang jag vill spela dem. Upphovsrätten är i det här fallet ett nyttjandeförbud. Jag får inte använda en ägodel som jag vill, trots att jag bör få förfoga över den, och det inte skadar någon att jag använder den. Ponera nu istället att jag äger en dator. Här innebär upphovsrätten inte bara ett nyttjandeförbud, utan även ett kopieringsförbud. Ett kopieringsförbud är i regel ett juridiskt förbud som förbjuder dig att använda dina ägodelar för att skapa nya ägodelar med dina egna resurser.
Kortfattat: Vad upphovsrätten gör är att låta en s.k. “upphovsman” bestämma när, var och hur du får använda dina egna ägodelar, trots att du inte skadar någon. Är inte detta en kränkning av äganderätten?
Del 2: Upphovsrätt dödar kulturen
Återigen vill jag se till vad upphovsrätt är, men istället för att fokusera på nyttjandeförbudet av dina ägodelar vill jag fokusera på kopieringsförbudet. Hur skapas konst och hur skapar vi bäst förutsättningar för att skapa konst?
Konst har i alla tider baserats på annan konst. Jag kan på handen räkna fem Hollywoodfilmer som tydligt baseras på Romeo och Julia. Flera teman ur grekiska dramer återkommer ständigt (Även i vetenskapen, se Freud). Forntida historieberättande fördes vidare via muntlig tradition utan respekt för vem som kom på det först. Snarare ändrades många historier så mycket på vägen att upphovsman blir irrelevant. Och så har konstutveckling alltid skett. Vidareutveckling är i grund och botten kopiering. När kopimister talar om remixkultur är det inget nytt som kommit med varken DJs eller internet. Remixkultur är sättet kultur alltid fortbildats och vidareutvecklats på innan. Jag får till och med känslan av att samhället med sin moraliserande syn på fildelning glömt bort vilken betydelse kopiering och spridning av verk haft för kulturen. Hade vi än idag haft så mycket av kulturarvet från förr i tiden om man varit så hårda med immaterialrättsliga lagar på tiden kopiering var dyrt.
Är inte risken att vi dödar kulturen om vi dödar kopieringen? Kopieringen är det som i alla tider varit kulturens grund för vidareutveckling och spridning. Jag vill att kulturen överlever, därför kopierar jag.
Del 3: Upphovsrätt leder till organiserad brottslighet
I Piratbyråns tidigare dagar hävdade man att fildelning, som fått stå i centrum i upphovsrättsfrågan, gödde organiserad brottslighet. Än idag träffar jag människor som har konspirationsteorier kring de fyra personer som oftast förknippats med The Pirate Bay (Där Peter Sunde av någon anledning alltid får ha en större roll). Några egentliga bevis för att ickekomersiell kopiering skulle på något sätt korrelera i mängden till organiserad brottslighet har jag aldrig sett. Och att kommersiell kopiering är en del av svarta marknaden är självklart då det är förbjudet.
Vad jag däremot har sett, på brottslig väg, är vilka brott upphovsrättslobbyn begått. Inte bara har kampen för att upprätthålla de monopol upphovsrätt innebär upprätthållits med diverse olagligheter (dataintrång bland de vanligare). Dessutom har de bolag som tidigare sysslade med distribution av upphovsrättsskyddat material gått över till utpressningstaktiker som inte är värda att finnas i rättssäkra stater. De hotar med att stämma på miljonbelopp, ibland för brott som inte ens begåtts. Dessa företag kan inte använda lagen på ett sunt sätt.
Jag kommer fortsätta göra vad jag tror är bra för kulturen och rättsamhället och samtidigt stärka äganderätten. Jag kommer värna kopieringen, som den kopimist jag är. För upphovsrätt är stöld. Läs även hos Simon Rosenqvist.
Jag börjar med en kort historik som börjar på 1500-talet när engelska kronor och kyrkan införde kopieringsskyddet som senare kom att bli det vi kallar upphovsrätt. Jag fortsätter med att immaterialrättslig lagstiftning fortsätter stärkas, och görs än idag (Se även här). De mest dramatiska förändringarna är kanske Trips-avtalet 1994 och de pågående förhandlingarna kring det felaktigt kallade handelsavtalet Acta-avtalet.
Men jag fokuserar på 90-talet till att börja med. Carl Bildt gör det Al Gore redan börjat med i USA, att bygga den informationsinfrastruktur vi idag kallar internet. Carl Bildt hade ständigt visionen att göra Sverige till den ledande IT-nationen. Och tanken på en IT-nation hade han innan cloud computing, sociala medier och gratistjänster ens fanns i liten skala.
Vidare till 00-talet. Napster och Kazaa har redan lyft piratkopiering till nationell nivå. Piratkopieringen sker med en teknik som gemene man kan använda. En teknik som gemene man också har ett ekonomiskt incitament att använda. Det sparar personen tid, kraft och pengar. Informationsprotektionistiska organisationer som antipiratbyrån och IFPI kör kampanjer som stenhårt riktar sig till att ge illegala fildelare starka sociala och moraliska incitament till att inte fildela kopieringsskyddat material. Istället för att ta diskussionen satsar man på skuldbeläggning, förlöjligande och utpekande.
Här äntrar Piratbyrån och The Pirate Bay den politiska scenen med allt att vinna. Till skillnad från sina föregångare skyltar The Pirate Bay med sig själva och sina användare. De ryter tillbaka mot sina politiska motståndare, i synnerhet jurister och lobbyister. I kombination med att Piratbyrån samtidigt tar en intellektuellt hög debatt i media återfår de illegala fildelarna sina sociala incitament och blir en samlad rörelse. Genom att skapa en kultur och diskussion kring fildelningens, kopieringens och deltagarkulturens positiva effekter får fildelarna även tillbaka sina moraliska incitament.
Och så till nutiden.
Vad The Pirate Bay lyckades göra var att lyfta en seriös diskussion kring upphovsrätt. Plötsligt kunde alla uppkopplade människor se bristerna i upphovsrätten. Men de andra immateriella rättigheterna? Varför har så många en kritisk syn på upphovsrätten men inte på patenträtten, designskyddet och mönsterskyddet? Allmänheten behöver ett uppvaknande, en TPB-effekt, för de områdena också.
Brokep (mer känd som Peter Sunde) som var väldigt drivande bakom The Pirate Bay, startade nyligen en ny sida, TheProductBay.org. Sidan kommer att låta användare dela med sig av blueprints till föremål på internet. Det kan vara designade former, det kan vara uppfinningar och det kan vara kretskort. Gränserna läggs vid hur bra tryckmöjligheter du har.
Sidan kommer främst rikta sig till användare av RepRaps. En RepRap är en 3D-skrivare som utmärker sig på två sätt. För det första är det otroligt billig. För 9000 kronor kan du köpa delarna som krävs och bygga den hemma. För det andra kan du, om du har en vän med en RepRap, trycka upp cirka hälften av de delar som krävs för att bygga en ny (I dagsläget. Målet är en RepRap som kan trycka ut delarna till en kopia av sig själv). En grupp inom piratpartiet (Piratfabriken) har byggt ihop en RepRap av två anledningar. För det första är vi visionärer. Det är inte främmande för oss att föreställa oss en framtid där man inte köper sina designvaror i styckexemplar (Jämför skivförsäljning) utan trycker ut dem i närmsta RepRap (Jag vill inte diskutera affärsmodeller, jag är kritisk till Spotify, men det är ett exempel på vad folk tycker verkar funka.
Men vi vill också ifrågasätta. Går det att med hjälp av RepRapen och The Product Bay ifrågasätta patenträtten, designskyddet och mönsterskyddet på samma sätt som mp3-spelaren och The Pirate Bay ifrågasatte upphovsrätten? Precis som Piratbyrån så ser redan Piratfabriken bristen på lagstiftningens existensberättigande och till och med lagstiftningens negativa påverkan på samhället, och det vi bedriver nu är kreativt lobbyarbete.
Min förhoppning är att få en ny TPB-effekt. Kommer patentintrång för ickekommersiellt bruk illegaliseras innan 2014? Mer och mer tyder på att steget in i informationsåldern är ett avgörande samhällsskifte. Du kan inte säga att immaterialrättslig politik är överskattad när du har olagligt kopierade lampor i vardagsrummet eller olagligt kopierade nikeskor i garderoben.
Vår RepRap kommer att visas på forsken på Tisdag. Läs hos Gustav Nipe eller Forskens officiella nyhetskanal. Intressant.
Hos Jan Lindgren hittar man sagan om Karl-Sigfrid Jonssons julafton. Äkta remixkultur som blandar moderate riksdagsmannen Karl Sigfrids bravader med julens största politiker, Karl-Bertil Jonssons julafton. DN har även en artikel idag om hur och varför politiker från flera ideologier beundrar honom. Sagan är som följer:
Det var en gång en jul för länge sedan, då man ännu kunde se människor gå omkring på gatorna. På den tiden var det ingen total övervakning, så fritänkare och udda stackare behövde inte hålla sig borta ur kamerornas åsyn utan strövade fritt omkring.
När den här julen närmade sig blev det som vanligt ett skrivande och stånkande, ett paketerande och korvstoppande och ett vansinnigt uppsving i mediabranschen som gjorde att de rika knösarna till mediamoguler blev ännu rikare och de fattiga satarna till kunder ännu fattigare.
På ett pojkrum i landets huvudstad satt Karl-Sigfrid Jonsson och sorterade familjens skivsamling. Karl-Sigfrid var fjorton år och gick i skolan, men just nu satt han alltså och sorterade familjens stora skivsamling. Medan Karl-Sigfrid gjorde detta tänkte han på Anakata. Anakata var Karl-Sigfrids idol, för det här var på den tiden då en finnig fjortonårings idoldyrkan inte nödvändigtvis behövde vara av sexuell natur.
Överhetstrots, kamratskap, tjocka nördar som munhöggs med moguladvokater för en rättvis sak, ett fritt internet och fettdrypande pizzabitar till middag – se där några av de företeelser som för Karl-Sigfrid framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och så förstås den laglösa rättvisans princip: att kopiera från de rika och sprida till de fattiga.
Det var nu som Karl-Sigfrid fattade sitt beslut.
Dagen därpå surfade Karl-Sigfrid in på en prisjämförelsesida på internet och började åter nogsamt gå igenom den nu välsorterade skivsamlingen. Hans blick granskade vaket priset på varje skiva.
Alla de prisvärda skivorna la han tillbaka i skivsamlingen, men när han träffade på en hutlöst dyr skiva lät han oförmärkt denna slinka ner i en särskild hög bredvid sig.
På kvällen hade han gått igenom nästan hela skivsamlingen och den särskilda högen hade vuxit sig riktigt stor. Han märkte att han glömt äta middag men påminde sig om att ädla syften går före mat här i världen.
Resten av kvällen arbetade han hungrig och förnöjd utan att plocka undan några flera skivor. Jo, en enda lade han åt sidan; det var en ljudbok av en av hans gamla förebilder Jan Guillou. Guillou var en rättskaffens man som inte tvekade att sitta i fängelse för sanning och rättvisa. I utövningen av en ideell verksamhet får man inte skona sina egna, resonerade han. Guillous ljudbok är för dyr, följaktligen hamnar den i den särskilda högen. Högen nådde nu nästan ända upp till taket.
*
Nästa dag var självaste julafton. Karl-Sigfrid väcktes klockan tolv av sin ömma moder, som stod vid sängen med glitter i håret och kaffebricka med pepparkaksgrisar i händerna och sa: ”Karl-Sigfrid, det står en hög stapel med skivor bredvid din säng!”
”Å”, svarade Karl-Sigfrid yrvaket, ”det är såna som jag ska sortera.”
”Stackars pojke”, sa hans ömma moder, ”ska han behöva arbeta och slita på självaste julafton också.”
”Man måste göra sin plikt här i livet förstår mamma”, sa Karl-Sigfrid och såg lite extra trött ut. ”Ett väl utfört arbete ger en inre frid och är den grund varpå samhället vilar.”
Karl-Sigfrids ömma moder gick rörd därifrån.
*
Karl-Sigfrid klädde sig och satte på sin dator. Han rippade varje skiva, skapade torrentfiler och lade upp på The Pirate Bay. Varje torrent märkte han med information om innehållet och lade till hälsningen: GOD JUL ÖNSKAR EN OKÄND VÄLGÖRARE.
*
Julaftonen förflöt för Karl-Sigfrids del i det tillstånd av inre glädje som goda gärningar skänker gärningsmannen. Klapparna delades ut, alla skrattade åt de roliga verserna på paketen, och julaftonen utmynnade i den gemensamma känsla av andakt som endast en gammal långfilm på TV kan förunna människorna. Mitt i filmen ringde telefonen. Mor svarade.
”Goddag Jan! God jul! Vadå… Ljudbok? … Näej vi har inte spridit nån ljudb… vadå? Fiendens fiende? Spännande spionroman… jag är ledsen Jan, men vi har inte… jaja gör det, Jan! Ajö då. God fortsä…”
Karl-Sigfrid satt med hjärtat i halsgropen.
”Jan Guillou säger att hans ljudbok har spridits från vår dator! Kan du begripa det, Karl-Sigfrid, du som sysslar med datorer?”
Under bråkdelen av en sekund genomgick Karl-Sigfrid en inre kris. Ljuga för mor på julafton? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!
”Jag kopierade ljudboken och lade upp på The Pirate Bay”, sa Karl-Sigfrid.
Modern ryckte till.
”Vad sa du att du gjorde sa du?”
”Jag kopierade Guillous ljudbok åt de fattiga.”
”Är du inte klok, pojke!”
”Jag har kopierat en massa andra skivor också från rika människor och spridit dem till fattiga människor.”
”Va?! Jag har närt en digital kommunist vid min barm!”
Modern tvingade Karl-Sigfrid att ringa upp Guillou och berätta sanningen. Guillou blev rasande.
”Men Jan”, protesterade Karl-Sigfrid, ”du sa ju själv på 70-talet att man inte får övervaka människor.”
”Sa och sa! Det är ju min ljudbok! Och vad tror du alla dom andra ska säga? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?”
”Det ser man med en enkel sökning på The Pirate Bay”, sa Karl-Sigfrid.
”Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!”
”Jag är beredd att ta mitt straff, Jan. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger ett eget bokförlag, det är vad jag har gjort.”
Jan Guillou höll på att kvävas av julilska.
”I morron är det du som följer med mig runt till alla som du har stulit ifrån och ber om ursäkt!”
Den för tillfället inte fullt så ömma modern tillade:
”Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!”
Karl-Sigfrid gick i säng. Han hade redan läst på internet hur filmen slutade.
*
Låt oss nu stanna upp ett ögonblick och ställa några frågor. Hade icke den grymme Guillous hjärta veknat om han med egna ögon fått bevittna den glädje som Karl-Sigfrid spritt ut över samhällets invånare. Om han sett Satmaran ta sin långrandiga dokumentär om sidenslipstillverkning till sitt hjärta, hade icke då hans ögon mjuknat? Hade han kunnat framhärda i sin ilska om han fått kasta en blick in i den arbetslöse Rick Falkvinges hem där barnen storögt betraktade japanska sexlekar med batonger av päronträ? Och hur skulle han ha kunnat harmas i sitt innersta om han fått vara med när Farmor Gun öppnade sin tar-fil och med tårade ögon provlyssnade en timmas rippad dödsmetall?
*
Frampå dagen tog Jan Guillou med sig sin sökutskrift och Karl-Sigfrid och gav sig ut på pilgrimsfärd till ett antal medmänniskor med en årsinkomst på över 5 basiljoner kronor.
Filosofie doktor Lars Gustafsson öppnade dörren.
”Goddag”, sa Jan Guillou generat. ”Det är så att Karl-Sigfrid här har spridit ett av herrskapets verk på internet.”
”Jag skulle be så mycket om ursäkt”, sa Karl-Sigfrid, ”men du är ju så rik och lycklig och har dessutom fått många nya läsare, och jag har sett till att det också har fått sprida lite julglädje i samhällets bottenskikt.”
Filosofie doktor Lars Gustafsson stod och gapade.
”Det var förbanne mig det finaste jag hört sen jag publicerades”, utbrast han sen. ”Vill du ha en diktsamling?”
*
Karl-Sigfrids förlåtelseresa formade sig mer och mer till en ren triumffärd. Vart han kom så mottogs han som en hjälte, och de kopierade upphovsmännens glädje över att samlingsalbum och ljudböcker hamnat hos bättre behövande visste inga gränser.
